Det är många gruskorn som tillsammans blir ett berg. Så beskriver en av rapportförfattarna kvinnors situation inom akademin. Var för sig är de hinder kvinnor möter inte mycket större än de som män möter, men sammantaget innebär de att kvinnor får kämpa mer för att ta sig fram.

Kvinnor måste kämpa mer för att ta sig fram i akademin

English 2021-06-16

Kvinnor som vill göra karriär inom akademin möter fortfarande större hinder än män, men skillnaderna har jämnats ut. Bilden att kvinnor lämnar akademin i större utsträckning stämmer inte, enligt en ny rapport från Vetenskapsrådet.

Den nya rapporten visar att kvinnor inom akademin möter fler hinder än män på en rad områden. Inom varje område är skillnaderna visserligen små, men sammantaget visar rapporten ett mönster där kvinnor får kämpa mer för att ta sig fram.

Lisbeth Söderqvist

− Det är många gruskorn som tillsammans blir ett berg, säger Lisbeth Söderqvist, en av rapportförfattarna och analytiker på Vetenskapsrådet.

Rapporten visar bland annat att kvinnor i högre utsträckning än män upplever att de saknar mentorer och tycker att det är svårt att kombinera arbetsliv och föräldraskap. Kvinnor har också svårare än män att få tid till att forska och meritera sig.

67 procent av männen med enbart extern finansiering forskar mer än 60 procent av sin arbetstid, medan 58 procent av kvinnorna med extern finansiering forskar mer än 60 procent av sin arbetstid. För den grupp som finansierar sin forskningstid från en kombination av källor är det 53 procent av männen och 33 procent av kvinnorna som forskar mer än 60 procent.

Även när forskningen enbart finansieras inom ramen för en anställning kan män forska på en högre andel av sin arbetstid jämfört med kvinnorna. Bland män med enbart forskningstid i tjänst kan 34 procent forska på 60 procent av sin arbetstid jämfört med 25 procent av kvinnorna.

”Läcker” inte ut ur akademin

Det finns en allmän föreställning om att kvinnor lämnar akademin i större utsträckning än män. Detta brukar benämnas ”the leaky pipeline” och anges ofta som en förklaring till att andelen kvinnor blir lägre ju högre upp i den akademiska hierarkin man kommer. Men den förklaringsmodellen verkar inte riktigt stämma. Snarare visar rapporten från Vetenskapsrådet att kvinnor och män lämnar akademin i ungefär lika stor utsträckning, och orsaken till att man lämnar är osäkra arbetsvillkor och otydliga karriärvägar.

Stina Gerdes Barriere

− Många unga forskare har svårt att se en väg framåt inom akademin. Det är slående tydligt, säger Stina Gerdes Barriere, projektledare för rapporten.

I högskoleförordningen definieras de olika karriärstegen för forskare tydligt men i praktiken är det snårigare, menar hon. Efter doktorsexamen och postdoktjänst kan du anställas som biträdande lektor, sedan som lektor och därefter som professor, men enligt Stina Gerdes Barriere används anställningsformen biträdande lektor sparsamt.

− Istället får många en forskaranställning och då finns ingen tydlig karriärväg.

”Universiteten går miste om talanger”

Hebe Gunnes

Att både kvinnor och män lämnar akademin på grund av arbetsvillkoren tycker den norska forskaren Hebe Gunnes är tankeväckande. Hon är senior rådgivare vid Nordic Institute for Studies in Innovation, Research and Education och har suttit i referensgruppen för Vetenskapsrådets nya rapport.

− Resultaten visar att perioden efter postdokanställningen är kritisk för om forskarna blir kvar i akademin. Vi såg samma sak när vi kartlade postdoktorordningen i Norge år 2020. Om det är så att många kompetenta forskare, både kvinnor och män, lämnar akademin går man miste om talanger. Det är viktigt att ta reda på varför detta sker, säger hon.

Hon konstaterar att beskrivningen av arbetsförhållandena inom akademin, så som de framträder i den nya rapporten, går rakt in i den pågående diskussionen om prekariatet inom akademin. Hon hänvisar bland annat till OECDs rapport Reducing the precarity of academic research, som kom i maj.

Rapporten från Vetenskapsrådet visar att orsakerna till att forskare lämnar akademin skiljer något mellan kvinnor och män. Kvinnor uppger i lite högre utsträckning att de lämnar akademin för att de vill ha en tryggare anställning – 22 procent för kvinnor och 15 procent för män. Män uppger i något högre grad att de lämnar för att få ett roligare jobb eller bättre lön – 16 procent för kvinnor och 21 procent för män.

− Den allra vanligaste anledningen till att man lämnar akademin är att man inte får finansiering. De flesta uppfattar jobbet inom akademin som mycket attraktivt, säger Stina Gerdes Barriere.

Missar jämställdhetsmål för professorer

Enligt den nya rapporten verkar det alltså som kvinnor och män lämnar den akademiska karriären i ungefär lika stor utsträckning. Rapporten visar däremot att akademins topp fortfarande i stor utsträckning är en plats som domineras av män, men även detta är i förändring.

Inom många ämnesområden rekryteras idag lika många kvinnor som män till professorstjänsterna, men det gäller inte inom naturvetenskap och teknik, som har en stor andel av det totala antalet professorer. Där utgör kvinnorna omkring 25 procent av de nyutnämnda professorerna. Inom dessa områden kommer man att få mycket svårt att nå regeringens mål om jämn könsfördelning bland professorerna till år 2030, tror Stina Gerdes Barriere.

− Det går inte.

Hon förklarar att det helt enkelt är för få kvinnor som väljer att utbilda sig och forska inom dessa områden. Fast även om det blir svårt, för att inte säga omöjligt, att nå målet finns det utrymme för fakulteterna inom dessa mansdominerade områden att komma närmre en jämn fördelning bland professorerna.

Enligt den nya rapporten är andelen kvinnor i rekryteringsunderlaget ungefär fem procentenheter högre än andelen kvinnor bland de nyrekryterade professorerna, vilket innebär att det finns kompetenta kvinnor att anställa. Detsamma gäller inom områden där det redan råder könsbalans bland nyanställda professorer. Andelen kvinnor i rekryteringsunderlaget i dessa områden är mellan fem och tio procentenheter högre än andelen kvinnor bland nyanställda professorer.

Hebe Gunnes beskriver andelen kvinnor bland professorerna som en knäckfråga i arbetet för en jämställd akademi.

− Jämställdheten inom akademin i Sverige verkar vara ganska bra på lägre nivåer. Då utvecklas kvinnors och mäns karriärer ganska lika, men det finns fortfarande en bit kvar att gå för att uppnå jämställdhet på de högsta akademiska positionerna, säger hon.

Osäkerhet bland prefekterna

Den nya rapporten bygger på enkätstudier med nydisputerade forskare, en registerstudie som beskriver doktorsexaminerades karriärutveckling och intervjuer med nio prefekter från olika institutioner.

Stina Gerdes Barriere berättar att intervjuerna med prefekterna visar att det finns en osäkerhet kring hur man ska jobba med jämställdhetsfrågor på institutionerna.

− De känner inte att de kan stötta vissa grupper mer än andra för då blir det orättvist, men vår studie visar att förutsättningarna inte är rättvisa och då måste man göra insatser.

Studien visar att det inte bara är kvinnor som möter särskilda hinder i karriären utan även andra grupper. Det framgår till exempel att personer som tillhör underrepresenterat kön generellt trivs sämre på jobbet och känner mindre arbetsglädje.

− Det är vanligare att de inte känner sig som en i gruppen och där har institutionerna en jätteutmaning. Jag tror att det finns en viss medvetenhet när det gäller situationen för kvinnor i mansdominerade ämnen, men att även män i kvinnodominerade ämnen upplever detta tror jag att många inte känner till, säger Lisbeth Söderqvist.

Stina Gerdes Barriere ser, utifrån rapporten, att det behövs bättre guidning för prefekter kring hur de ska jobba med jämställdhetsfrågor, men för att nå jämställdhet inom akademin behövs även åtgärder på andra nivåer. Att kvinnor har sämre möjligheter än män att få forskningsmedel, tid att jobba med sin forskning och chans att bli professor hänger ihop med att kvinnor och män i stor utsträckning är verksamma inom olika forskningsfält där förutsättningarna ser olika ut.

− Vi har ett system där kvinnor och män tilldelas olika mycket resurser på grund av att man verkar inom olika fält. Frågan är hur långt vi kan komma vidare i jämställdhetsarbetet utan en resursomfördelning, säger hon.

Text: Charlie Olofsson
Foto: gokhan polat/Unsplash

3 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Hedvig Ekerwald

    Alltid bra artiklar när du skrivit dem, Charlie Olofsson! Klart, redigt och upplysande!
    Tack!
    /Hedvig Ekerwald

    2021.06.18

  • Irene Jensen

    En välgjord, intressant rapport som lyfter detta viktiga ämne. Det är fortfarande lite av ett tabu att adressera detta i den dagliga verksamheten. Vi släppte precis en rapport som också bla belyser dessa aspekter https://ki.se/imm/forskning-om-arbetsmiljon-inom-akademin

    2021.06.20

  • Petter Hson

    Apropå Netflix serie "The Chair", hur ser det ut om ni lägger på etnicitet till könsaspekten?

    2021.08.27

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter