Innan Irina Jovel-Dalmau började jobba på EU:s smittskyddsmyndighet tog hon en lång paus för karriärutveckling.
Doktor - och sen då?

Hon tog en paus för att fundera på karriären

2020-10-20

Hennes fascination för mikrobiologi och infektionssjukdomar har gått som en röd tråd genom karriären. När Irina Jovel-Dalmau började sitt nya jobb på EU:s smittskyddsmyndighet ECDC kastades hon snabbt in i arbetet med ännu en infektionssjukdom, covid-19. Då kom hennes kunskaper om hur man hittar och läser vetenskapliga studier till stor nytta.

Den ursprungliga planen var att Irina Jovel-Dalmau skulle arbeta med en kartläggning av antibiotikaresistens när hon började sin tjänst på ECDC i november 2019.

– Jag har varit intresserad av antimikrobiell resistens sedan min grundutbildning i Honduras, då fokuserade jag på malaria. Antibiotikaresistens lät som ett spännande ämne, och jag började läsa mer om detta ämne.

Snabb omställning på grund av pandemin

Men hon fick snabbt byta till en annan typ av mikroorganismer – ett nytt virus. I slutet av december 2019 nåddes ECDC av de första varningarna om det nya coronaviruset, efter julledigheten handlade plötsligt väldigt mycket av myndighetens arbete om covid-19. De flesta kollegerna fick nya arbetsuppgifter, Irina Jovel-Dalmau blev involverad i ett projekt kring covid-19 i mars 2020.

– Jag fick övervaka den vetenskapliga litteraturen för att sammanställa det som kan vara intressant och viktigt för folkhälsan ur ett europeiskt perspektiv. Det började med 500 artiklar varje vecka, som mest har det varit 4000. Då ingick inte bara vetenskapliga studier, utan också kommentarer och redaktionella artiklar, berättar Irina Jovel-Dalmau.

Under arbetets gång insåg hon vikten och betydelsen av hennes bakgrund inom akademin.

– Som forskare ägnar man en stor del av tiden åt att hitta och läsa relevanta vetenskapliga studier. Man lär sig vilka sökmotorer som är bra, lägger märke till nyckelord, kan snabbt och systematiskt gå igenom många publikationer och vet vilka program som är bra för att sammanställa referenser.

Dessutom var det bra att ha kunskap om vilka vetenskapliga tidskrifter som är högt rankade och är relevanta inom infektionssjukdomar. Irina Jovel-Dalmau kunde utföra arbetet snabbt men upptäckte nya utmaningar.

– När man forskar står själva forskningsfrågan i centrum, nu var det fokus på folkhälsan. Själva forskningen är fortfarande viktig, men kärnfrågan är hur man kan relatera och applicera resultaten på folkhälsan.

Pausen fick henne att ändra tankesätt

Innan Irina Jovel-Dalmau började jobba på ECDC tog hon en lång paus för karriärutveckling, som hennes karriärcoach kallade det. Efter tiden som doktorand och postdoktor vid Karolinska institutet visste hon bara en sak: att hon inte ville fortsätta inom den akademiska forskningen. I början var det en ångestladdad tanke.

– Jag visste inte vad jag ville göra istället, och trodde inte att jag kunde göra någonting annat än att forska. Att vara forskare hade blivit min identitet.

När karriärcoachen tittade på hennes cv kunde de tillsammans identifiera hennes mångfald inom infektionssjukdomar. Innan hon ägnade sig helhjärtat åt akademisk forskning hade hon till exempel jobbat med diagnostik på sjukhus och inom olika hälsoprogram i hemlandet Honduras.

– Så småningom ändrade jag mitt tankesätt och upptäckte att det fanns andra saker jag var bra på. Då var det också lättare att lyfta upp dessa kvalifikationer i jobbansökningarna och mitt cv.

Hon identifierade sedan tre områden för den fortsatta karriären: folkhälsa, kliniska försök och sjukhusdiagnostik. Efter det började hon leta efter potentiella arbetsgivare. Processen krävde tid, men till slut föll allt på plats och efter mer än 100 ansökningar med negativ eller ingen återkoppling blev hon till sist inbjuden till anställningsintervjuer.

Be om hjälp och gör något annat

Allra svårast var beslutet att faktiskt lämna akademin, tycker Irina Jovel-Dalmau. Hon känner många andra som befinner sig i en liknande sits och hennes råd är att undersöka vilka alternativ som finns.

– Ett annat tips är såklart att nätverka. Man kan faktiskt googla hur man gör det! Jag gick med i Stockholm Toastmasters, det blev mitt nya nätverk och gav mig tillfälle att prata om någonting helt annat.

När Irina skulle hålla sitt första tal valde hon att prata om begreppet resiliens, förmågan att återhämta sig eller motstå olika störningar.

– Jag lärde mig mer om ämnet och utvecklade samtidigt förmågan att vara mer stresstålig och att kunna komma igen efter motgångar. Det hade jag nog inte gjort om jag hade varit kvar inom forskningen.

En paus eller professionell hjälp, eller både och, är ingenting att skämmas över menar hon. Tvärtom kan det vara en möjlighet att återupptäcka gamla eller nya talanger.

– Mitt främsta tips är att använda tiden för att upptäcka andra saker. Gör det du alltid har velat göra men som du inte hade tid med som forskare.

Lärde sig att inte ge upp

Nu har Irina Jovel-Dalmau återvänt till det hon anställdes för, att kartlägga antibiotikaresistens. Hon är beredd att hoppa in i projekt som relaterar till covid-19 igen, men är glad över att kunna fokusera på den ursprungliga arbetsuppgiften.

Arbetsbelastningen har delvis varit mycket hög med arbete på kvällar och helger. Irina Jovel-Dalmau menar att förmågan att hantera stress, som hon utvecklade under pausen för karriärutvecklingen, har varit en viktig tillgång.

– Det är någonting som man kan lära sig, jag gjorde det medan jag funderade över vad jag ville göra med min karriär. Jag lärde mig verkligen att inte ge upp, säger Irina Jovel-Dalmau.

6
Text: Natalie von der Lehr

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter