Cecilia Jonssons dokumentärfilm bygger på hennes forskning om de första u-landsvolontärerna i Indien på 1960-talet. Bilden visar de indiska flickorna Jaya och Radha tillsammans med volontärerna Anita Andersson och Nina Gahm.

Dokumentärfilm gav forskare lärdomar men inga meriter

2019-01-30

Passion, berättarglädje och brist på pengar. Så kan man beskriva sociologen Cecilia Jonssons arbete med dokumentärfilmen som bygger på hennes forskning om de första pionjärvolontärerna.
– Som forskare får du ingen lön eller meriter för att göra film. Kanske borde vi fundera på hur olika saker värderas inom forskarvärlden, säger hon.

Cecilia Jonsson

Till vardags är Cecilia Jonsson forskare och lektor på polisutbildningen vid Linnéuniversitetet i Växjö. De senaste två åren har hon, tillsammans med filmaren Niklas Croall, arbetat med dokumentärfilmen Ge ett år av ditt liv. Den bygger på intervjuer och på smalfilmer som gjordes av de första u-landsvolontärerna i Indien på 1960-talet.

Att det överhuvudtaget blivit en film berodde mest på slumpen. Cecilia Jonsson skrev sin doktorsavhandling om de kommersiella resebyråer som arrangerade volontärresor på 1960-talet. I samband med det började hon med en historisk beskrivning av ideella organisationer och hur Sverige internationaliserades, vilket resulterade i boken Pionjärvolontärerna.

– Det började med att jag träffade en kvinna som hade åkt iväg med biståndsorganisationen Svalorna. Sedan har saker bara ramlat över mig.

När boken var färdig berättade en av intervjupersonerna att hennes man Bertil, som hon träffade 1963, hade filmat med smalfilm under tiden i Indien.

Bevaras till eftervärlden

Det första målet var att se till att smalfilmerna digitaliserades på Kungliga Biblioteket för att kunna bevaras till eftervärlden.

– Det visade sig att smalfilmerna var en verklig guldgruva och jag tänkte att någon borde göra en dokumentärfilm av det här. Då kom jag på att det borde bli jag eftersom det inte fanns någon annan med en sådan kännedom om materialet.

Cecilia Jonsson beskriver det som bitvis omtumlande att byta roll från forskare till filmare. Som författare till monografier är hon van vid att ha så mycket utrymme som hon önskar för att beskriva sina ämnen på ett uttömmande sätt.

– Det är väldigt annorlunda att berätta med bild än med text. När man gör film får man inte prata för mycket och inte ge sig in i för komplicerade resonemang. Samtidigt som man inte får dumförklara tittaren. Det handlar också om att jag som forskare måste försvinna och inte vara i centrum.

Haft stor hjälp av filmaren

Cecilia Jonsson säger att hon har haft stor hjälp av samarbetet med Niklas Croall. Det är hon som har riggat och genomfört intervjuerna. Sedan har de gjort urval och klippning tillsammans.

–Jag hade redan från början en ganska klar bild av vad jag ville ha sagt, men nu har jag försökt tänka mer i bilder. Niklas har sagt åt mig att ”så mycket får du inte säga” eller ”det där funkar inte bild”.

Mot bakgrund av sina nya kunskaper kan hon så här i efterhand önska att hon vågat regissera de medverkande lite mer.

– Men det är samtidigt en avvägning, eftersom jag är jätteförtjust i mina intervjupersoner och vill att de ska få ta plats.

Oavlönat filmarbete

Något annat som har varit utmanande är finansieringen. Cecilia Jonsson bedömer att hon har ägnat en obetald halvtidstjänst åt arbetet med filmen. De medel som man fått har bekostat Croalls lön samt resor och uppehälle i samband med intervjuerna.

– Filmarbetet bygger på att man gör först och eventuellt får pengar i efterhand. Men jag har en enorm drivkraft för att kunna nå ut med mina resultat på det här viset. Jag har också lärt mig helt andra saker, som att intervjua och ta mig fram utanför forskarvärlden.

Hon tillägger att som statsfinansierad forskare är det också hennes uppgift att nå ut med information om sin forskning till allmänheten.

– Idag ser människor mer på film och läser mindre böcker. Men den tid jag som forskare har ägnat åt den här filmen har varken gett mig lön eller meriter, till exempel om jag vill söka en docenttjänst. Jag har inte fått en enda krona i bidrag, utan har gjort filmen helt ideellt vid sidan av min tjänst vid universitetet.

Positiva reaktioner

Cecilia Jonsson påpekar samtidigt att hon fått positiva reaktioner från akademin och att många är nyfikna på projektet.

– Jag har gett väldigt många föreläsningar om min bok och även några om filmprojektet. Det är inte svartvitt när jag säger att det inte har gett något karriärmässigt. Men du måste drivas av en stark lust, ha is i magen och låta projektet ta den tid det tar. Om jag hade gjort en budget innan hade jag aldrig vågat göra det, säger Cecilia Jonsson.

Jul- och nyårshelgen ägnades åt klippning och förhoppningsvis är filmen snart färdig.

– SVT har visat intresse, men ingenting är klart ännu. Det vore fantastiskt om de ville köpa den, så att fler skulle få chansen att se historien om de här unga kvinnorna från arbetarklassen som åkte iväg för att göra gott.

Text: Carina Järvenhag
Foto: Privat

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter