Prisutdelningsceremonin i konserthuset 2015.

Nobelpriset talar till intellekt och känsla

2016-12-08

Nobelpriset lyfter fram forskning och får folk att drömma om att bli forskare. Samtidigt kan det ge en missvisande bild av forskare som ensamma genier. Curie undersöker vetenskapens kanske viktigaste varumärke.

I dagarna delas Nobelpriset ut till dem som har gjort mänskligheten den största nyttan. Men vilken nytta gör egentligen priset för allmänhetens bild av forskning?

Nobelpriset är inte bara Sveriges och Norges kanske viktigaste internationella symboler. Det är också en av de viktigaste symbolerna för forskning och vetenskap över huvud taget. Det menar Mats Urde, docent i företagsekonomi vid Lunds universitet, som tillsammans med kollegan Stephen A. Greyser vid Harvard Business School har undersökt Nobelpriset som varumärke.

– Man kan resa nästan vart som helst i världen och ställa frågan: ”Känner du till Nobelpriset?” Jag tror att de flesta skulle svara: ”Ja”. Det finns få företeelser som är så kända, säger han.

Mats Urde tror att prisets enorma genomslag har att göra med det grundläggande löftet i Alfred Nobels testamente, som är gemensamt för Nobelprisets olika institutioner: att verka för mänsklighetens bästa.

Sällsynt gott rykte

– Det är ett av de absolut finaste löften ett varumärke eller en organisation kan ge, säger han.

I sina studier har Mats Urde och Stephen A. Greyser visat hur detta löfte förmedlas av bland annat den rigorösa urvalsprocessen, nobelkommittéernas integritet och opartiskhet samt bilden av Alfred Nobel som filantropisk vetenskapsman. Det har gett priset ett sällsynt gott rykte.

Särskilt viktiga för Nobelprisets identitet är dess historiska arv och goda ”track record” – priset accepterades tidigt av de vetenskapliga samfunden och verkade för internationalism i en tid när de flesta andra utmärkelser präglades av en småskuren nationalism. Dessutom utmärker sig priset med flera starka symboler: telefonsamtalen till pristagarna, medaljerna ur kungens hand, banketten i Blå hallen och blommorna som flygs in hela vägen från San Remo i Italien.

– Man har ett förtroendekapital och en historia som är mer eller mindre enastående. Listan över nobelpristagarna beskriver vetenskapens och människans utveckling och är förknippad med fantastiska personer och berättelser, säger Mats Urde.

Och ju starkare varumärke, desto större påverkan. Därför tror Mats Urde att intresset och förtroendet för Nobelpriset smittar av sig på forskningen i stort, särskilt i Sverige där medierapporteringen är störst.

Högt förtroende för vetenskap

Så är faktiskt också tilltron till vetenskap ovanligt hög i Sverige, även om de förklaringar som brukar anges snarare handlar om utbildningsnivå, förtroende för myndigheter och tillit till andra människor.

Enligt VA-barometern, som regelbundet mäter synen på forskning i Sverige, har mer än 80 procent av svenskarna ganska eller mycket högt förtroende för forskare på universitet och högskolor. Nio av tio tycker dessutom att det är viktigt att allmänheten involveras i forskningen.

Även Maria Gunther, som är vetenskapsredaktör på DN, tror att Nobelpriset påverkar synen på forskning i Sverige – om inte annat för att det ger vetenskapen en väldigt stor uppmärksamhet en gång om året.

– Det är jätteskoj att vi har en stor fest varje år till vetenskapens ära, som folk verkligen sitter och följer på tv, säger hon.

Missvisande bild av forskare som ensamma genier

Samtidigt menar hon att Nobelpriset kan ge en missvisande bild av forskare som ensamma genier som sitter och löser problem på sin kammare, trots att dagens tvärvetenskapliga forskningsfrågor behöver bidrag från många håll för att kunna lösas.

– Det blir svårare och svårare att uppfylla kravet på att de naturvetenskapliga priserna ska kunna delas mellan tre personer, eftersom det oftast är så många personer inblandade, säger hon.

Ett annat problem är enligt Maria Gunther att medias rapportering om Nobelpriset nästan bara handlar om de färdiga resultaten, trots att det ofta är själva forskningsprocessen som är mest intressant. Därför brukar hon i sina intervjuer med nobelpristagarna alltid fråga hur de klarar av att går vidare när de kör fast.

– Det har hänt alla forskare, och det har hänt dem också. Att vara forskare handlar ju snarare om att misslyckas nittionio gånger och att lyckas den hundrade, säger hon.

Som vetenskapsjournalist tycker hon att det är viktigt att ge en bild av hur forskning faktiskt går till, så att folk förstår vad vetenskapliga belägg är och hur mycket arbete som ligger bakom till exempel de påvisade klimatförändringarna eller undersökningar om riskerna med vaccin.

Och den bilden ligger ganska långt från Nobelfesten.

Fyller viktig funktion

Men hon menar ändå att Nobelpriset fyller en viktig funktion genom att lyfta fram grundforskningen, även i sådana fall när dess resultat saknar uppenbara tillämpningar.

– Förr eller senare får vi användning av dem på de mest oväntade sätt. Det är också något som jag försöker förmedla när jag skriver om Nobelpriset.

För Mats Urde ligger mycket av Nobelprisets styrka i att det kombinerar de vetenskapliga priserna med freds- och litteraturpriset. Det sätter in forskningen i ett större sammanhang, menar han, och uppmanar oss att lära av varandra och överskrida gränser.

På så sätt blir Nobelpriset – med sina höga ideal och fantastiska berättelser – enligt Mats Urde en viktig inspirationskälla, som tilltalar både vårt intellekt och våra känslor.

– Det har nog fått mer än ett barn, och inte bara i Sverige, att börja drömma om något. Och så blir de kanske forskare, säger han.

Text: Staffan Eng
Foto: Nobel Media AB 2015/ Pi Frisk

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jan Weiland

    Jag håller med om att samverkan emellan många forskare är viktig. Detta kommer även till stor del till uttryck i att vi läser varandras artiklar och därigenom utvecklar vår egen kunskap och förmåga. När man sedan skall publicera något så refererar man till tidigare artiklar. Dock finns ingen skyldighet att göra författare till tidigare artiklar till medförfattare. Det som är publicerat är allmänn egendom och kan användas fritt. Det faktum att flera kan ha bidragit visar sig i stället i att artiklar numera ofta har många författare. Dock ligger i möjligheten att skriva nya artiklar med ett starkt begränsat antal författare en aspekt av forskningens frihet. Tyvärr leder trycket på samarbete ibland till att forskningen politiceras genom att stora forskargsgrupper ges en fast organisation. Inte sällan skapas därigenom regler för hur samarbeten bör ske och vilka "sanningar" som får ifrågasättas som starkt begränsar forskningens frihet. Givetvis är samarbete oftast mycket givande ben det bör ske enbart på frivillig väg och kan ofta ske genom att man använder redan publicerade resultat. Därför är jag inte alls främmade för bilden av det ensamma geniet som dock bör kompletteras med en frivilligt vald mindre grupp av medarbetare och användandet av publicerat material.

    2016.12.10