Vägen till framtidens arbetsliv

En sådan dag var när vi i nätverket AFoU (Arbetsplatsnära FoU för hållbart arbetsliv) bjöd in arbetsmarknadsdepartementet, socialdepartementet, LO, SKL, Saco, TCO, Svenskt näringsliv, Afa, Vinnova, Forte, Arbetsmiljöverket, ESF-rådet, den nya myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) och forskare från flera universitet och företag till ett möte. Syftet var att diskutera framtidens attraktiva arbetsförhållanden för förnyelse och konkurrenskraft.

Det var fullsatt i lokalen, vi hade till och med en kölista. Många av talarna framhöll att forskningen måste komma till nytta och att fokus ska ligga på konkreta arbetsplatser, både som studieobjekt och som utgångspunkt för förändring. Talarna betonade även att det måste handla om olika typer av arbetsplatser, både nya och gamla yrken, såväl kvinnoyrken som mansyrken. Dagens snabba teknikutveckling med digitalisering och Industri 4.0 gör att vi redan nu ser nya former och förändringar av arbetsinnehåll, organisering, kompetenskrav och anställningsvillkor. Talarna befarade att gamla arbetsmiljöproblem kommer att finnas kvar samtidigt som nya problem dyker upp i nya kontexter och för nya grupper av människor på arbetsmarknaden.

Naturligtvis var inte alla överens om vilken väg vi ska gå, men det inger hopp att vi pratar om dessa saker. Det senaste decenniet har det nämligen varit lite tyst om arbetsplatsnära forskning, framför allt kritisk sådan. Det har också varit lite tyst om sociotekniskt inspirerad forskning där kunskaper om människan, arbete, teknik och organisation kombineras. Min reflektion från dagen är att det nu verkar som om intresset ökar. Kanske beror det på det förväntade stora tekniksprånget som digitaliseringen innebär.

Det är tydligt att tekniken inte förändrar arbetsmiljön eller effektiviteten på ett givet sätt, vare sig positivt eller negativt. Men också att den nya tekniken är möjlig att förändra – och framför allt att den kan användas på olika sätt. Det gäller att inte bygga in vare sig gamla eller nya arbetsmiljöproblem i den nya tekniken. För att lyckas med det måste teknikutveckling kombineras med organisationsutveckling.

Det är här som de sociotekniska teorierna och metoderna allt oftare nämns som en väg framåt. För att vidareutveckla och uppdatera dem för framtidens arbetsliv behöver vi ingenjörer arbeta med tvärvetenskapliga perspektiv över fakultetsgränserna. Då blir det verkligen roligt att gå till jobbet.