Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
Montage med Rebecka Göransdotter och grupp av kvinnliga studenter. Bilden är tagen för ungefär hundra år sedan.

Kvinnliga studenter i Uppsala i början av 1900-talet. Foto: Alfred Dahlgren

Krönika

Vad vi kan lära oss av de första kvinnorna i akademin

Först 1873 fick kvinnor tillträde till de svenska lärosätena. De kvinnliga pionjärerna påminner oss om villkoren som dagens studenter behöver för att vilja bli kritiskt tänkande och självständiga forskare, skriver Rebecka Göransdotter.

I år är det 150 år sedan kvinnor formellt antogs vid svenska universitet. Det har också gått 140 år sedan den första kvinnan disputerade i Sverige. Ellen Fries blev filosofie doktor den 31 maj 1883 i historia vid Uppsala universitet.

Jubileerna markerar kvinnors rätt till ett självständigt liv: ur ett ekonomiskt, politiskt, socialt och inte minst ett intellektuellt perspektiv. Ett och ett halvt sekel är lång tid, men de kvinnliga pionjärernas behov liknar behoven hos dagens studenter: ett utmanande och samtidigt tryggt sammanhang, där intellektuell stimulans och utveckling är prioriterat, och där intresse och kompetens värdesätts utan att fördomar eller strukturer kommer i vägen.

Villkoren för att bli en kritiskt tänkande och självständig forskare har alltså inte förändrats. Frågan är hur vi förhåller oss till villkoren idag. För vem är det attraktivt att bli forskare i Sverige 2023?

De första kvinnliga studenterna utgjorde en liten minoritet av Uppsala universitets studenter. Under åren 1892–1912 ökade andelen från 0,8 procent till 8 procent.

För vem är det attraktivt att bli forskare i Sverige 2023?

Även andelen disputerade som var kvinnor växte långsamt. De första 20 kvinnorna som fick doktorsexamen disputerade mellan 1883 och 1912. Det hann dock gå 14 år mellan den första och andra. Den andra kvinnan att disputera var Elsa Eschelsson, hon var också den första kvinnan att bli både juris doktor och docent 1897.

Kvinnorna var högpresterande och kunskapssökande. De var också medvetna om hur de särskilde sig från samtidens kvinnoideal genom sin kunskapshunger och studiefallenhet. Deras lämplighet att studera vid universitetet och delta i dess manliga föreningskultur diskuterades livligt. I teorin var de välkomna i nästan alla formella och informella rum vid universitetet.

Utanför de formella lärosalarna hade dock akademin svårt för att inkludera kvinnor i de sociala rummen: på middagar, nationer, i föreningar och kår. Informella rum innebar inte bara mer avslappnat umgänge, utan också fler intellektuella samtal och nätverkande. 1892 förändrades dock föreningslandskapet när 15 kvinnliga studenter grundade Uppsala kvinnliga studentförening (UKSF).

Under föreningens första fem år blev den ett välkomnande sammanhang. Där kunde kvinnorna själva forma föreningskulturen. De ville etablera en miljö för att umgås men också för att diskutera gemensamma frågor, erbjuda stipendier för vidare studier på magister- och doktorandnivå, och hålla fördjupande vetenskapliga samtal. I UKSF:s protokoll träder en grupp fram som ledande i strävan efter ytterligare vetenskaplig bildning och fostran: de kvinnliga studenterna som senare disputerade.

Kvinnorna var frustrerade över de exkluderande miljöerna vid universitetet och samhällets allmänna misogyna struktur. Samtidigt uppskattade de sina studier och framförallt den seminariekultur som växte sig starkare vid svenska universitet under slutet av 1800-talet: gemenskapen mellan lärare och studenter vid seminariet eller laborationen inspirerade. Genom UKFS:s föredrag kunde kvinnorna förkovra sig med andra som också drevs av vetenskapsoptimism och -intresse, och i ett tryggt rum fortsätta sin vetenskapliga bildning och fostran.

De debatterade om vad god vetenskaplig praktik och karaktär var och varför vetenskaplig kunskap var värdefullt för att som kvinna leva ett rikare liv. De utmanade därmed hur och vilka som på ett djupare plan kunde definiera och förstå världen vetenskapligt. Lagen hamnade dock i vägen för att de skulle kunna fortsätta en karriär vid de statliga universiteten, först på 1920-talet kunde en kvinna bli lektor och professor. I praktiken dröjde det till 1937, då blev Nanna Svartz professor i medicin vid Karolinska institutet.

...först på 1920-talet kunde en kvinna bli lektor och professor.

Pionjärernas villkor hjälper oss att belysa två samtida problem som påverkar vem och varför man söker sig till forskaryrket idag. Det första rör vikten av att säkerställa tid och rum för vetenskapliga samtal redan på grundutbildningen för att stimulera vetenskapligt intresse. Uppsala studentkår kom 2022 ut med en rapport som visar hur stor skillnad det är på den lärarledda tiden vid universitetets fakulteter. För att kunna säkerställa en forskarnära utbildning understryks hur viktigt det är att studenter och lärare möts, någonting som måste prioriteras ekonomisk.

Men när anslagen till lärosätena nu minskar går utvecklingen i motsatt riktning. Om studenterna ska kunna söka sig till forskarutbildningen, och senare forska och undervisa på våra högskolor, krävs lika villkor. Hur man introduceras till och får bidra i en forskningsmiljö påverkar hur man ser på vetenskaplig praktik, produktion och undervisning.

Det andra problemet rör den styvmoderliga hanteringen av nyexaminerade doktorer och den sneda könsfördelningen som påverkar vilka forskare som stannar vid svenska universitet. Offentliga värden skiljer sig från hur man i praktiken säkerställer att kompetens värdesätts och prioriteras. Universitetet lider av en snedfördelning av män och kvinnor, till exempel i fråga om lektorstjänster, professurer och forskningsfinansiering.

SULF rapporterar om att det fortfarande finns strukturer som upprätthåller ojämställdhet inom akademin, samtidigt som färre söker sig till forskarutbildningen. Vi måste i praktiken sträva efter attraktiva miljöer som ger tid och rum för vetenskaplig utbildning, praktik och produktion, och som både intellektuellt stimulerar och inkluderar, idag likväl som imorgon.

Läs mer:

Rapport från Uppsala studentkår: En uppföljning av lärarledd tid ur ett studentperspektiv Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Alltinget: Neddragningar på anslagen till lärosätena Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Universitetsläraren: Efter disputationen blir akademin ojämställd Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Universitetsläraren: Vem vill bli forskare? Vi behöver stärka forskaryrkets attraktivitet Länk till annan webbplats.

Läs också i Curie:

Pionjärerna som banade väg för kvinnor i akademin (Curie)

Mer om skribenten

  • Doktorand i utbildningssociologi

    Hon skriver om tradition och kreativitet och att skriva njutbara akademiska texter. Rebecka Göransdotter forskar om den första generationens disputerade kvinnor och deras syn på vetenskap.

Du kanske också vill läsa

Debatt 16 april 2024

Pernilla Wittung-Stafshede

Sexuella trakasserier och mobbning är vanligt på universitet och högskolor i Sverige. Mest utsatta är kvinnliga studenter och doktorander. Webbaserade anmälningssystem ser bra ut p...

Krönika 6 mars 2024

Det är hög tid att fler lärosäten lever som de lär och lyfter dem som bryter gamla beteenden och mönster. Att stå upp för jämlikhet och mångfald är också ett sätt att inte bara loc...

Krönika 16 oktober 2023

AI kan vara ett hinder i jämställdhetsarbetet. Men AI-lösningar kan också bidra till ökad jämställdhet och jämlikhet i vårt samhälle, skriver Annie Lindmark.