Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Skydda Ukrainas kulturarv från kriget

Dagen efter den ryska invasionen fick han på en brusig telefonlinje kontakt med direktören för Nationalmuseet för Ukrainas historia. Sen dess har de hörts nästan dagligen. Läs riksantikvarien Joakim Malmströms krönika om insatserna för att skydda kulturarvet från kriget.

Kulturarv i sina många skepnader är något av det mest värdefulla vi har. Det är en källa till kunskap, sammanhang och förståelse. De fysiska spåren av tidigare generationer i landskapet, i byggnader och föremål är viktiga för att berätta historien och förstå samtiden. Kulturarvet bidrar till att skapa både begriplighet och trygghet, något som inte minst är viktigt i tider av utsatthet.

Ett angrepp på kulturarv och kulturarvsinstitutioner är ett angrepp på själva samhällsväven. Just därför är det så viktigt att stå upp för kulturarvet när det hotas av krig.

Ett angrepp på kulturarv och kulturarvsinstitutioner är ett angrepp på själva samhällsväven. Just därför är det så viktigt att stå upp för kulturarvet när det hotas av krig. Och hotas gör det, vi har sett från många konflikter att kulturarvet och institutionerna som förvaltar det löper stor risk att attackeras. Det kan ske genom medvetna attacker, där angriparen är ute efter att förstöra. Det kan också ske genom plundring och stöld, såväl av soldater som av kriminella som tar tillfället i akt. Samt, inte minst, kan det hända genom att till exempel ett museum skadas genom urskillningslösa bombningsanfall, även om det avsedda målet var ett annat.

Redan efter andra världskriget uppmärksammade världens länder att kulturarv behöver skydd i krig. 1949 antogs de fyra Genèvekonventionerna till skydd för krigets offer och även kulturegendom. 1954 års Haagkonvention syftar till att skydda kulturegendom och bevara kulturarvet i händelse av en väpnad konflikt. Dessa konventioner innebär att det är ett krigsbrott att skada kulturarv.

Han berättade om hur han och hans medarbetare febrilt arbetat med att säkra museets samlingar...

Den 24 februari 2022 gick Rysslands trupper till väpnat angrepp mot Ukraina. Ett krig som många konstaterat är oprovocerat, olagligt, oförsvarligt och medför ett stort mänskligt lidande. Dagen efter att den ryska invasionen inletts fick jag på en brusig telefonlinje kontakt med direktören för Nationalmuseet för Ukrainas historia, Fedir Androschuck. Det var ett oerhört starkt och omskakande samtal. Han berättade om hur han och hans medarbetare febrilt arbetat med att säkra museets samlingar samt om samtal han fört med museikollegor runt om i landet som på olika vis nu sökte skydda kulturarvet från kriget.

Jag frågade vad Sverige i stort liksom vi på Riksantikvarieämbetet kan göra för att stötta honom och hans kollegor. Det viktigaste han lyfte fram var att se till att det finns medvetenhet i omvärlden om kulturarvets betydelse, liksom förståelse för hur det nu riskerar att skadas i kriget i Ukraina. Genom att synliggöra det kan vi visa att världen kräver att konventionerna till skydd för kulturarvet följs.

Samma dag som vårt första samtal gick jag ut med ett upprop till kulturarvssektorn i Sverige, där jag redogjorde för läget och uppmanade alla att uppmärksamma det utsatta läge kulturarvsinstitutionerna i Ukraina befinner sig i. Engagemanget som följt sedan dess har varit fantastiskt att se.

Museer, vetenskapliga akademier och många andra har de senaste dagarna i starka ordalag protesterat mot kriget och på olika sätt visat sitt stöd för kollegorna i Ukraina. Flera insamlingar av medel till stöd för Ukrainas museer har sjösatts. Jag själv har varit involverad i en sådan som Nordiska museet håller i. Från att idén väcktes till att allt praktiskt var ordnat och insamlingen var igång tog det bara ett dygn. Den beredvilligheten att hjälpas åt inom kulturarvssektorn är glädjande.

Mitt i allt elände som kriget medfört har jag kunnat förmedla till honom att hans önskan, att världen ser vad som händer och står upp för budskapet att kulturarvsinstitutionerna måste vara fredade, har hörsammats.

För fjorton dagar sedan, när jag lyfte telefonen, kände jag inte alls Fedir Androschuck. Sedan dess har vi hörts i stort sett varje dag. Mitt i allt elände som kriget medfört har jag kunnat förmedla till honom att hans önskan, att världen ser vad som händer och står upp för budskapet att kulturarvsinstitutionerna måste vara fredade, har hörsammats. Jag har kunnat berätta hur stort engagemanget är för deras sak och han i sin tur har förmedlat det vidare till sina kollegor runt om i landet.

Riksantikvarieämbetet är en av Sveriges äldsta myndigheter

Sedan 1630 då den förste riksantikvarien utnämndes har ämbetet arbetat för kulturarvet.

Genom århundradena har synen på kulturarvet förändrats och myndighetens verksamhet utvecklats. Men traditionen att säkerställa att vi i Sverige bevarar, men också använder och utvecklar, vårt kulturarv bär myndigheten vidare. Sedan april 2021 är Joakim Malmström Sveriges 32:a riksantikvarie.

Visst önskar vi alla som befinner oss på avstånd från kriget att kunna bistå ännu mer. Men här och nu, när striderna rasar, måste vi veta att våra tydliga ord är viktiga i sig. Vi, som är fria att göra vår röst hörd, behöver höras. Det faktum att omvärlden reagerar bidrar både till att ge hopp till kollegorna i Ukraina och till att hålla trycket uppe kring att konventionerna om skydd för kulturarvet efterlevs.

Parallellt visar angreppet på Ukraina att vi i den svenska kulturarvssektorn måste titta på vår beredskap att skydda och säkra kulturarvet.

I mitt första upprop pekade jag också på att Sverige måste använda sin politiska påtryckningskraft. Jag är tacksam över den täta dialog jag kunnat ha med Kulturdepartementet kring detta. I Dagens Nyheter skrev kulturminister Jeanette Gustafsdotter och jag att Sverige kommer använda ”alla de politiska kanaler som står till buds” och att stödet till kulturarvsinstitutionerna ”blir en del i regeringens arbete med att driva på sanktioner mot Ryssland, stötta Ukraina och stärka Sverige”. Det tydliga budskapet från regeringen är viktigt.

Parallellt visar angreppet på Ukraina att vi i den svenska kulturarvssektorn måste titta på vår beredskap att skydda och säkra kulturarvet. Här har arbete gjorts sedan förut, bland annat av min egen myndighet kring allt från konkreta handböcker om hur museisamlingar kan räddas vid katastrofer till övningar på hur föremål kan evakueras. Men det arbetet behöver intensifieras, något Riksantikvarieämbetet nu tar initiativ till. Vi ska inte drabbas av panik men heller inte vara naiva. Världen har förändrats och vi måste förhålla oss till den, för att säkerställa att vår egen beredskap att skydda vårt kulturarv och våra kulturarvsinstitutioner är god.

Foto på Joakim Malmström: Niklas Ehlén

Mer om skribenten

  • Joakim Malmström

    Riksantikvarie och chef

Du kanske också vill läsa

Nyhet 10 april 2019

David Isaksson

Efter revolutionen 2014 fanns stora förhoppningar bland ukrainska forskare på att nyorienteringen mot Europa skulle leda till bättre villkor. Fem år senare finns en besvikelse över...

Nyhet 15 maj 2017

Joakim Rådström

Den ryska ockupationen av östra Ukraina och Krimhalvön har inte bara drabbat många privatpersoner. Företag, organisationer, myndigheter och, inte minst, stora lärosäten, måste ocks...

Nyhet 18 maj 2022

Charlie Olofsson

Den svenska universitetsvärlden har god beredskap för att ta emot ukrainska forskare. Det menar experter som Curie har pratat med.