Signalspana efter framtiden!

I veckan var jag i mataffären när ett barn i sexårsåldern otåligt svarade på sin pappas fråga om vad pojken var sugen på att äta till middag − ”jag vet väl inte det förens jag är hungrig!”

Tanken slog mig då att, tänk om vi i framtiden aldrig kommer behöva välja vad och när vi ska äta men att det bestäms automatiskt åt oss när det är dags för kroppen att fylla på med energi. Tänk om vi alla går runt med ett inbyggt system som känner av vad just vår kropp behöver för att må bra och vara hälsosam och som även kan avgöra när det passar bäst att fylla på med det.

Vad skulle en sådan framtid innebära för hur vi lever våra liv och hur vi tänker på mat och näring? Skulle vi fortfarande ha något som heter frukost, lunch och middag och hur skulle ”matsystemet” och alla dess aktörer se ut och organisera sig om systemet var byggt utifrån individen och vad denne behövde, snarare än vad vi är sugna på?

En bra start för att kunna skapa olika scenarier är börja leta efter så kallade svaga signaler.

Dessa frågor har inget korrekt eller felaktigt svar. Den här typen av frågeställningar och tankar är en viktig utgångspunkt inom all forskning och utvecklingsarbete, men framförallt inom framsynsfältet som bygger på att kunna måla upp olika möjliga scenarier om framtiden.

Scenarioplanering är en välkänd metod som i mångt och mycket handlar om att ha ett nyfiket förhållningssätt till omvärldsförändringar och osäkerheter. En bra start för att kunna skapa olika scenarier är börja leta efter så kallade svaga signaler. En svag signal brukar benämnas som ett första symptom på en förändring eller tecken på ett framväxande fenomen som kan bli betydande i framtiden.

Det kan vara något du ser, upplever, läser eller hör som förvånar dig och får dig att tänka efter. Man kan säga att där trender får oss att tänka i termer av kontinuiteter och fråga oss "vad kommer här näst?", betonar svaga signaler diskontinuiteter och uppmuntrar oss att fråga "tänk om?” Precis som det sexåriga barnets ovilja att välja middagsmat innan han blev hungrig, fick mig att börja tänka på hur framtidens matsystem skulle kunna se ut om vi inte behövde göra några val.

Framsynsexperten Mikko Dufva har sagt att ”det är viktigt att vi skapar annorlunda framtidsberättelser – och att de nuvarande berättelserna ifrågasätts.” Tittar vi bara på trender och det som vi redan vet håller på att hända, tenderar vi att fastna i de pågående förändringarna och bli blinda för annat som bubblar. De svaga signalerna kompletterar trenderna, genom att presentera nya alternativa scenarier men också genom att vägleda oss att tänka annorlunda.

För det som är annorlunda och nytt för någon, kan vara helt normalt för en annan.

Ett bra framsynsarbete görs bäst tillsammans med andra och när många olika perspektiv möts. För det som är annorlunda och nytt för någon, kan vara helt normalt för en annan. Jag och mina kollegor på Sveriges innovationsmyndighet Vinnova brukar därför kontinuerligt signalspana tillsammans och dela olika svaga signaler vi plockat upp i vår vardag.

Det här övar oss i att vädra våra iakttagelser högt och tillsammans resonera oss fram till vad olika signaler skulle kunna ha för inverkan på olika möjliga framtider och kanske viktigast av allt, vad som kan behöva göras redan idag för att motverka eventuella risker och hot, och samtidigt bana väg för positiv hållbar förändring.

Så nästa gång du stöter på något som känns obekant eller förvånande, glöm inte bort att stanna upp och ställa dig frågan ”tänk om?”. Tänk om det här skulle bli det nya normala, vilka möjligheter och utmaningar skulle det kunna föra med sig? Vad skulle det innebära för mig och min omgivning och vilken roll vill jag ha i att få det att hända eller inte hända? I slutändan handlar det om huruvida du vill vara en passiv passagerare i baksätet eller sitta vid ratten och styra förändringen tillsammans med andra.