Så formar vi den framtid vi vill ha

För många år sedan studerade jag psykologi och ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Jag har alltid velat förstå hur våra beteenden, levnadsvanor och preferenser påverkar samhället idag och i morgon.

Ekonomisk historia är ett område som länge fascinerat mig då det berör just hur människan genom historien agerat och vilka effekter det fått på ekonomin och samhället. Det är ett forskningsområde som ofta får en att stanna upp och undra ”hur kan vi inte ha lärt oss mer av historien?” och ”hur är det möjligt att historien verkar ha en förmåga att upprepa sig så ofta och att vi varje gång blir lika förvånade?”. Passande nog har ekonomisk-historiska institutionen på Uppsala universitets meningen "Blicka bakåt för att se framåt" som sin slogan.

Frågan är dock hur långt det räcker att bara blicka bakåt för att se framåt idag? Jag får en känsla av att vi blir minst lika förvånande över vart tekniken håller på att ta oss, som vi blir när historien upprepar sig – eller ska jag säga när vi upprepar historien. Det senaste året har jag varit bosatt i techmeckat Silicon Valley i Kalifornien. När det Silicon Valley-baserade företaget OpenAI lanserade textroboten ChatGPT i slutet av november 2022 sjönk insikten äntligen in på global nivå om AI-teknikens potential och påverkan, på i princip alla delar av samhället.

Frågan är dock hur långt det räcker att bara blicka bakåt för att se framåt idag?

Vi lever idag i en minst sagt föränderlig värld, där den tekniska utvecklingen går extremt fort och vi dagligen ser nya trender och beteenden växa fram som inte liknar något vi tidigare varit med om. Hur ska vi då kunna ta relevanta beslut på ”bara” det vi redan vet? Teknikens utveckling näst intill kräver av oss att kunna agera på det okända och bli bättre på att föreställa oss olika möjliga, och mindre möjliga utfall och scenarier. Vi behöver helt enkelt bli bättre på att tänka på, och leda från framtiden.

Det har länge funnits ett intresse för framtidsstudier och läran om framtiden. De första ansatserna till mer systematiska studier om framtiden gjordes inom det amerikanska försvaret kring andra världskriget. Intresset ökade sedan på 1960- och 1970-talet på grund av politisk, social och teknisk utveckling. I samband med det etablerades särskilda institut för framtidsstudier i många länder, bland annat i Sverige där Sekretariatet för framtidsstudier (föregångare till dagens Institutet för Framtidsstudier) inrättades. Området har därefter fortsatt att öka i intresse, till att vara en ”avgörande kompetens inom alla organisationer” som den internationellt kända futuristen Amy Webb säger.

Vi behöver helt enkelt bli bättre på att tänka på, och leda från framtiden.

Det finns olika definitioner om vad framtidsstudier är och olika sätt att förhålla sig till dem. Gemensamt är att det handlar om hur vårt samhälle kan komma att se ut i framtiden och hur vi kan förhålla oss till det. På Sveriges innovationsmyndighet Vinnova pratar vi ofta om framsyn som ett tillvägagångssätt som ger oss makten att forma framtiden – och inte bara låta den hända.

Utöver att blicka bakåt för att se framåt behöver vi samtidigt bli bättre på att öva och lära oss att blicka framåt för att förstå vad som händer idag och hur det kommer påverka vår morgondag. Det handlar inte om att förutspå framtiden, det kan ingen göra, utan om att utifrån den kunskap vi har, arbeta med scenarier om möjliga framtider och med hjälp av dem ta relevanta beslut idag som formar och lägger grunden för den framtid som vi vill ha.

Den slutliga frågan jag ställer mig är hur länge det dröjer innan vi börjar lära ut scenarioträning och framsynsmetoder inom alla organisationer och all utbildning? För ju mer vi lär oss tänka på det okända, desto bättre blir vi på att möta de många helt nya utmaningar vi står inför. Vi behöver inte vara förberedda på allt, utan snarare på vad som helst.