Professor vid Uppsala universitet
Krönika
Miraklet som vi håller på att förstöra
Ja, jag var på Capri för att studera flyttande fästingar och skriva märkliga alster. Om ni tror att det var en lek, så har ni fel. Av de tjugo dagar jag var där, regnade det femton. Medan Sverige hade ett magnifikt högtryck. Enligt lagen om att bo i världens utmarker, kanske sommarens enda, skriver Björn Olsen.
Dessutom lyckades jag pricka in en viral härdsmälta. Så länge jag snöt vatten var det ingen fara, men när snoret och upphostningarna började likna och lukta avlopp var det kört. Desperat letade jag igenom min packning och hittade penicillin, i och för sig utgånget sedan tre år men vad gjorde det.
Det var ett mirakel. På ett dygn var febern borta, slemmet var åter en vårbäck och jag kunde gå längre än femhundra meter utan att tro att jag skulle dö. Antibiotika är ett underverk. Ett underverk som gjort att många av er som läser detta just kan läsa detta. Ett mirakel vi håller på att förstöra i en allt snabbare takt.
Av de femhundra tusen ton antibiotika som konsumeras på jorden årligen går en tredjedel till mänskliga bekymmer som mina, de resterande två tredjedelarna används för att skapa animaliskt protein. Jag tänker inte bara på grisar och kycklingar, även kossor, hajmalar, laxar och finfina jätteräkor från Sydostasien.
Inte nog med det, antibiotika används även för att förhindra infektioner på grönsaker och frukt. Ett pris för de allt större monokulturerna. Dessutom är det i stort sett samma antibiotikagrupper som används i industrin som vi försöker bota våra patienter med på intensivvårds- och infektionsavdelningar. Köttet i sig innehåller inte antibiotika. Istället skapar det lokala problem med alltmer antibiotikaresistenta bakterier. Dessa sprider sig sedan över världen.
Som ett mantra upprepar vi att vi tänker på våra barn och barnbarn. Men varför beter vi oss då som vi gör. Vi är på väg mot stupet men gör inget eller väldigt lite för att stoppa marschen mot avgrunden. Den avgrund som kommer innebära att den sjukvård vi tar för given, cancerbehandlingar, avancerad kirurgi, transplantationer, kommer att förändras i grunden.
Att sätta tilliten till nya antibiotika är korkat. I den bästa av världar tar det minst tio år innan vi har något konceptuellt nytt antibiotika på marknaden. För det andra finns det hittills inget i våra beteenden som tyder på att vi inte skulle missbruka även dessa, oavsett om det är till människor, djur eller spenat. Dessutom tror jag knappast att de genetiska framstegen och stamcellsforskningen skulle påverka detta på ett positivt sätt. I bästa fall skapar de extremt dyr sjukvård för ett fåtal människor.
Någon ”quick fix” finns inte. Men några saker att tänka på. Ät det kött du kan dräpa själv eller köp svenskt och kanske närproducerat. Skapa prisnivåer på livsmedel enligt näringskedjan. Grönsaker billigt, kött dyrt. Problemet i västvärlden är inte svält, utan snarare att vi äter ihjäl oss.
Kort sagt vi är dumma i huvudet.
Du kanske också vill läsa
Nyhet 9 september 2024
Han skriver om humanioras plats i forskningslandskapet och i samhället i stort. Erik Isberg är vetenskapshistoriker och forskar vid KTH om miljövetenskapernas historia. På sin frit...