Luftig kalender föder nya tankar och idéer

Vad är nyckeln till att göra riktigt bra forskning? Finns det saker som förenar dem som lyckas åstadkomma detta, oberoende av disciplin och fält? Går det rentav att urskilja vissa tidlösa principer som är lika giltiga idag och i morgon som de var för hundra år sedan?

Ja, kanske det. Den som rotar runt i vetenskapshistorien möter berättelser, utsagor och exempel som pekar i vissa riktningar. Så som att det krävs tid, tålamod och en hög tolerans för misslyckanden. Liksom en lekfull nyfikenhet som sträcker sig bortanför det egna specialområdet.

Men hur får man tid till allt detta då? Vem har en så luftig kalender att det planlösa och kravlösa ryms? Det är viktiga och svåra frågor. För varken tid, resurser eller åtaganden är jämnt fördelade inom akademin. Och inte sällan är det vi själva som, i aningslöst övermod, tackar ja till några saker för mycket.

Han hävdade att hemligheten till att göra riktigt bra forskning var att se till att alltid vara lite undersysselsatt.

Vill man göra förstklassig forskning är detta farligt. Det menade i varje fall den israeliske psykologen Amos Tversky (1937–1996), en av pionjärerna inom beteendeekonomi. Han hävdade att hemligheten till att göra riktigt bra forskning var att se till att alltid vara lite undersysselsatt. Det behövde, ansåg han, alltid finnas tid att tänka, testa, läsa och prata – även om sådant som inte alls var viktigt här och nu.

”Du slösar bort år”, menade han, ”om du inte kan slösa bort timmar.”

Själv har jag de senaste åren ofta återkommit till detta citat. Särskilt så här i mitten av terminen. För är det något som jag har lärt mig under min tid i akademin så är det att jag presterar klart sämre när min kalender är fulltecknad och upphackad. Även om varje enskild sak jag åtagit mig att göra är kul och givande så blir avsaknaden av luft snabbt kännbar. Det är som att jag fastnar i ett utförarläge som inte har plats för nya lärprocesser. Då blir det glest mellan nya idéer, uppslag och infall. Det allra viktigaste trängs undan.

Vad jag verkligen behöver är blanka dagar – eller åtminstone blanka halvdagar! – där jag prioriterar sådant som ger mig långsiktig näring. Dagar då jag besöker arkiv, bläddrar i gamla veckotidningar, läser böcker på djupet, låter ett lunchsamtal fortgå eller tar en långpromenad och tänker. Gärna tillsammans med någon annan. Dagar då jag glömmer bort att titta till mejlen och mobilen.

Vad jag med åren lärt mig är att de kreativa och osäkra delarna av forskningsprocessen måste värnas.

Ägnar jag mig åt sådant med viss regelbundenhet vet jag av erfarenhet att nya tankar och idéer bubblar upp. Några av dessa kommer att ge konkreta resultat. Andra kommer samla digitalt damm i mappen someday/maybe. Men det är inget dåligt resultat! Mitt framtida jag kan mycket väl komma att tacka mig för vad det en dag hittar där.

Vad jag med åren lärt mig är att de kreativa och osäkra delarna av forskningsprocessen måste värnas. Någon fullständig kontroll över dem går inte att ha. Vissa dagar gnistrar och sprudlar det. Andra händer ingenting. Men sett över lite längre tidsperioder, säg månader eller terminer, så är det fullt möjligt att ge sig själv goda förutsättningar att skapa. Liksom motsatsen.

Och Tverskys princip är ett bra riktmärke. Det gäller att kunna slösa bort timmar. Hinner man inte med det så behöver någonting förändras.