Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor
kollage med bild på krönikören och på ett par fötter i gympaskor på skogsstig.

Efter en rask promenad i närmaste grönområde eller en halvtimme på löpbandet kan hjärnan mata fram de mest innovativa lösningar, skriver Åsa Mackenzie. Fofo: Phosworks /Noemi Macavei.

Krönika

Friskvårdstimmen släpper loss kreativiteten i forskningen

Med kroppen i rörelse kan vår hjärna i lugn och ro ägna sig åt något den – än så länge – är världsbäst på. Att tänka fritt. Åsa Mackenzie skriver om friskvårdtimmens betydelse för kreativiteten.

Vår vardag präglas ofta av mycket stillasittande framför skärmar. Då kan en friskvårdstimme som bakas in i vår arbetstid, ge oss ett avbrott och främja hälsa och välmående.

Jag vill dock slå ett slag för friskvårdtimmen av ett annat skäl. Den ger oss nämligen chansen att vara riktigt kreativa på arbetstid, fri att lägga in när vi vill! För handen på hjärtat, hur många coola idéer får man framför skärmen? Hur många utmaningar löser vi där?

För handen på hjärtat, hur många coola idéer får man framför skärmen?

En promenad i dagsljus, en tur på löpbandet eller runt campus, eller egentligen vadsomhelst bara vi rör på oss mer än petar med fingrarna på ett tangentbord. När vi rör på kroppen, ja då flödar blodet upp till knoppen och släpper loss hjärnan som tillåts göra det som den gör himla bra ändå, tänka fritt. Låta associationerna flöda i huvudet och bilda helt nya tankar, idéer, sammanhang. Kanske är ju just friskvårdstimmen den tid varje vecka som vi kan vara som mest kreativa.

Och är det inte dags att uppvärdera kreativiteten – även på lärosätena?

Inte minst i ljuset av att svensk forskning uppenbarligen halkar efter. Nu finns all anledning att stanna upp och fråga sig hur det blivit så. Och – kan avsaknaden av kreativitet bidra till forskningstappet? Vart har kreativitet tagit vägen i den akademiska vardagen, och hur ska vi hitta igen den – när ska vi ha tid?

Tänk om det faktiskt är så att den största satsningen akademin kan göra på nydanande forskning är satsningen på rörelsefrihet

Tänk om det faktiskt är så att den största satsningen akademin kan göra på nydanande forskning är satsningen på rörelsefrihet; att friskvårdstimmen inte ”bara” är en genuint god satsning på hälsa och återhämtning utan också på hjärnans kreativa processer och därmed den fria tanken.

Det fina i kråksången är ju också att det inte går att helt planera vad hjärnan ska ägna sig åt för smart och nydanande medan vi flyger fram på löpbandet; kunde vi det vore vi smartare än vår hjärna och det är vi inte.

Släpper vi inte kontrollen över tanken är friskvårdandet lite som att sitta kvar på jobbet – bara det att benen rör sig.

Vi kan försöka ta kontroll över vad vi ska fokusera våra tankar på medan vi friskvårdar oss. Men då har vi missat poängen. Då når friskvården möjligtvis kroppen men inte vårt lite smartare jag. Släpper vi inte kontrollen över tanken är friskvårdandet lite som att sitta kvar på jobbet – bara det att benen rör sig.

Näpp, för att nå ett tillstånd av fritt associerande och skapande handlar det om att våga släppa kontrollen om tanken, att frikoppla den nivå av kognition vi annars helst vill kontrollera. Tillåta oss att nå fram till ett flow. Där hjärnan kör på och bygger helt nya tankar av allt vi tidigare upplevt och fått med oss genom livet. Som en omvänd sömn, ett vaket tillstånd av fria associationer. Där allt hakas samman och ”make sense”.

Heureka! Som farbror Nilsson i Madicken så frimodigt utbrast. Så ska vi förstås göra! En halvtimme på löpbandet eller en rask promenad i närmaste grönområde och hjärnan kan mata fram de mest innovativa lösningar. Inte styra tanken, utan släppa den.

Släpp kontrollen! Låt hjärnan köra sitt race. Med kroppen i rörelse kan vår hjärna i lugn och ro ägna sig åt något den – än så länge – är världsbäst på. Att tänka fritt.

Mer om skribenten

  • Porträttbild Åsa Mackenzie

    professor i molekylär fysiologi

    Hon skriver om forskares möjligheter att ta fram och förmedla ny kunskap, och om lärosätenas existensberättigande i en föränderlig värld. Åsa Mackenzie är professor i molekylär fysiologi vid Uppsala universitet. Sin fritid tillbringar hon gärna på längdskidor eller i trädgården.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 21 maj 2024

Sara Nilsson

Sverige hör till de länder som lägger mest på forskning och utveckling i relation till landets bruttonationalprodukt. Men när det gäller utfallet av satsningarna tillhör landet int...

Debatt 6 mars 2024

Katarina Bjelke, Vetenskapsrådet

Vi vill att regeringen låter utreda om, och i så fall hur, fördelning av basanslaget kan öka forskningens kvalitet. Det skriver Vetenskapsrådets generaldirektör Katarina Bjelke i e...

Nyhet 14 februari 2024

Redaktionen

Hon skriver om forskares möjligheter att ta fram och förmedla ny kunskap, och om lärosätenas existensberättigande i en föränderlig värld. Åsa Mackenzie är professor i molekylär fys...