Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Vad är humanisterna till för?

Om humanisternas roll i samhället, skriver Jonna Bornemark.

– Vad är de till för de där humanisterna? De producerar inget nyttigt, de ger oss inte ens nya grundfakta så att andra kan producera något nyttigt.

– Kanske deras roll är att roa? Underhållning för en överklass så att de sedan kan stå sig i bildade kretsar?

– Tja, fast varför i hela fridens namn ska vi bidra till att betala för det? Eller så handlar det om att verkligen reda ut hur det stod till med till exempel litteraturens plats i nordisk konstdiskussion på slutet av 1800-talet.

– Du menar att vi behöver ha alla fakta på plats även om vi inte har någon nytta av det? Men varför?

– Ja, det är en gåta. De är visserligen billiga i drift, inga stora apparater och så, men varje skattekrona är ju en skattekrona för mycket om det inte är till glädje för skattebetalarna.

– Det finns ju en internationell diskussion i dessa ämnen, kanske deras roll är att delta i den och marknadsföra svenskt tänkande? En sorts hjärnornas OS?

– Fast kommer de inte alltid att förlora eftersom jänkarna och britterna kan föra den på sitt modersmål?

– Fast å andra sidan, det kunde ju vara intressant att läsa. Vad är det egentligen som gör det intressant?

– Just det, jag såg någonstans att det handlar om självreflektion, eller till och med om ett samhälles självreflektion.

– Vad ska det vara bra för?

– Jo, det var någon som argumenterade för att varje samhälle behöver självreflektion för att kunna relatera till frågor som: Vilka är vi? Vart är vi på väg? Var kommer vi ifrån? Om vi aldrig relaterade till sådana stora frågor skulle vi efter ett tag helt tappa riktning. Där stod också att vi annars inte förstår oss själva och att samhället då får svårare att lära av sina erfarenheter.

– Ja, det kanske kunde förstås som en nytta. Fast i så fall är det ju viktigt att denna självreflektion sker i relation till det övriga samhället, och inte bara på en internationell elitnivå.

– Ja, och att det här sker på svenska, eller också på svenska – om man betänker att vi också deltar i en större kulturs självreflektion som just nu sker på engelska.

– Men ett sådant reflektionsarbete på samhällsnivå, är det inte det som sker i kulturen och i media?

– Jo, fast de hämtar väl näring just ur humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning? Och humaniora verkar ju onekligen gräva lite djupare i dessa frågor än samhällsvetenskapen.

– Jag tror i och för sig att sådan självreflektion sker i vilket fall, det ingår i att vara människa. Även det fattigaste samhälle har ju en sådan självreflektion och personer som ägnar sina liv åt det.

– Ja, men om vi inte hade statsfinansierad humaniora skulle säkert olika tankesmedjor spela en viktigare roll och då skulle de största ekonomiska intressena styra självreflektionen och därmed vår framtid.

– Tja, vårt samhälle kanske ändå inte är så fattigt att vi inte har råd med ett gemensamt självreflekterande och självkritiskt tänkande…

Mer om skribenten

  • Jonna Bornemark

    Föreståndare för Centrum för praktisk kunskap

    Hon skriver om högskolepoltik. Jonna Bornemark är disputerad i teoretisk filosofi och för henne är filosofi friheten att få tänka på de allra största och mest grundläggande frågorna.

Du kanske också vill läsa

Nyhet 5 mars 2019

Anders Nilsson

Hur knepig är samverkan mellan akademin och andra delar av samhället? Curie bad en kommun, ett ideellt förbund och en professor som är van att arbeta med industrin att berätta om s...

Nyhet 6 september 2017

Redaktionen

Hon skriver om gränslandet mellan forskning och samhället och om hållbara transportsystem. Anna Pernestål Brenden forskar på KTH om självkörande fordon och mobilitetstjänster. På s...

Nyhet 11 maj 2017

Redaktionen

Han skriver om nationalekonomi, politik och vetenskapliga metodfrågor. Robert Östling forskar vid Institutet för internationell ekonomi och studerar bland annat effekten av plötsli...