Det känns orättvist

HSV följer inte de ”standards and guidelines for quality assurance” som ENQA utfärdade 2005. HSV har nu två år på sig att rätta till bristerna.

Som företrädare för en miljö som fått betyget ”bristande” av HSV känns det förstås skönt att även HSV nu har fått samma omdöme. Och jag instämmer i den omfattande kritik som har riktats mot det nu gällande ”kvalitetssystemet”.

Jag är i och för sig positiv till att man tittar på resultat i form av uppsatser. Jag har dock kommit att ändra mig när jag ser konsekvenserna (och det hände innan vi fick betyget bristande!). Att helt fokusera på uppsatser gynnar de etablerade miljöerna. Även om det är högst inopportunt att säga, så har till exempel vi vid Malmö högskola studenter som håller väsentligt lägre nivå än till exempel Lunds universitet när de börjar sina studier.

Inget konstigt i det – vi har uppfyllt ett annat regeringsuppdrag, nämligen att bredda rekryteringen. De flesta av våra studenter kommer från studieovana miljöer och har invandrarbakgrund. Vi gör vårt bästa för att få dessa studenter att bli lika duktiga som de vid de etablerade universiteten. Det känns orättvist att ingen som helst hänsyn tas till detta arbete i bedömningen.

Vidare gick det inte rätt till när det nya kvalitetssystemet utvecklades. De stora universiteten – genom sin mäktiga lobbyorganisation SUHF – hade alldeles för stort inflytande över systemets utformning (givetvis för att de insåg att de skulle gynnas av det). I praktiken förhandlade SUHF direkt med departementet, medan HSV förbigicks. HSV förordade en process som låg närmare ENQA:s standarder, så det är egentligen orättvist att skylla allt ont på HSV.

Det känns också märkligt att för bara några år sedan ha fått lysande omdömen för vår utbildning, medan vi nu får underkänt baserat på ett nytt ”kvalitetssystem”. System med så stora konsekvenser bör rimligen ha större kontinuitet. Hela vår verksamhet hotas på grundval av läsningen av fem av våra uppsatser!

Hur kritisk man än kan vara tycker jag samtidigt att det är ännu mer obehagligt om en EU-styrd ”association” som ENQA, som inte kan ställas till ansvar politiskt eller demokratiskt, ska styra vår verksamhet. Jag är inte kritisk till EU, men jag anser att deras makt över olika politikområden alltid måste vara demokratiskt grundad.

Vad som händer inom högre utbildning är att EU i förtäckt form, genom en förment fristående intresseorganisation, försöker ta över makten. I så fall hellre ett bristfälligt system som man kan utkräva politiskt ansvar av!