Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Att se till helheten

Nästan oavsett vilken typ av forskning och kunskapsutveckling man intresserar sig för så står man inför en central utmaning: komplexitet. Hur vi tar oss an de frågor, fenomen och företeelser som först framstår som i det närmaste omöjliga att greppa lämnar djupa spår i den kunskap arbetet resulterar i, skriver Johan Redström.

Några av de mest kraftfulla verktygen vi har utvecklat för att hantera komplexitet går under familjenamnet analys. Själva ordet beskriver väl hur det går till: genom att lösa upp ett större problem i mindre delar, kan man systematiskt arbeta sig fram till en punkt där de enskilda delarna är mer hanterliga.

Design hanterar, i vissa avseenden, komplexitet på precis motsatt sätt. Det finns många anledningar till det, och några av dem blir tydliga om man ser till vårt områdes historia.

När en skicklig hantverkare framställer ett ting blir det till en självklar helhet: samma händer, samma kunskap, färdigheter och tankar om uttryck och användning – samma person – präglar resultatet. I den industriella produktionens barndom tänkte man nog inte på att det här spelade så stor roll, och att det stora problemet var själva produktionen. Det visade sig fungera rätt dåligt. Det fattades något, något väldigt viktigt.

Begreppet ”assembly line” beskriver faktiskt själva grundproblemet: det som kommer ut är en sammansättning av delar producerade av olika människor, olika maskiner och olika material. Men det räcker inte med att delarna sitter fast i varandra och att resultatet fungerar. Vi behöver mer än så: en stol är mer än ett antal ben, en sittyta och ett ryggstöd – det är en helhet som mer än något framstår som just det, som en stol.

Det är i detta som design som vi nu känner det föds: som ett svar på de utmaningar den industriella produktionen innebar när det gäller hur man skapar en meningsfull helhet. Arbetet med ”prototyper” blir centralt: komplexiteten i designproblemen hanteras genom att man systematiskt arbetar igenom olika sätt att skapa en helhet bortom de enskilda delarna. Vi hanterar inte komplexiteten hos en stol genom att försöka isolera ben, sittyta och ryggstöd från varandra; vi gör det genom att systematiskt undersöka hur vi kan nå bortom en sammansättning till den helhet vi kallar stol.

En stol är inte speciellt komplex jämfört med de utmaningar vi möter idag, men den illustrerar fortfarande den grundläggande riktningen för hur vi närmar oss komplexitet: inte genom att ta isär och hantera delarna var för sig, utan genom att föra samman och se till helheten.

Mer om skribenten

  • Johan Redström

    Professor i design

    Han skriver om varför man håller på med designforskning. Johan Redström är speciellt intresserad av praktikbaserad designforskning i gränslandet mot hållbarhet och digitalisering.

Relaterat innehåll

Nyhet 23 maj 2023

Johan Frisk

Det finns frågor som forskare kan ställa men inte besvara. Helt enkelt för att det inte finns tid för att samla in den data som behövs. Allt fler ser vitsen med så kallad medborgar...

Nyhet 19 april 2023

Charlie Olofsson

I tvärvetenskapliga samarbeten kan den konstnärliga forskningen bidra med kreativa metoder och vidgat perspektiv. − Alla fält är styrda av vissa konventioner och den konstnärliga ...

Krönika 17 april 2023

Hon höll sig långt borta från fikarum och ovala bord när hon skrev sin avhandling. Ulrika Carlsson skriver om behovet av att få utveckla sina idéer ifred, innan de skärskådas av...