Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

Krönika

Att kommunicera vetenskap är inte Fight Club

Kan hjärta och fakta samexistera? Det finns en tendens att se fakta och forskningsresultat som fria från politik och känslomässiga filter. Frågan är om det är sant, eller ens eftersträvansvärt? Genom att använda oss av verktyg från entreprenörskapsprocesser kan vi applicera förståelse och empati i vetenskapskommunikation, skriver Anna Birgersdotter.

Denna text skrivs dagarna efter årets (digitala) Forum för forskningskommunikation gick av stapeln. Denna endagskonferens samlar mest kommunikatörer från akademin men även andra akademiker och intressenter. Rubriken för dagen var Det våras för forskningskommunikation och konferensen bjöd på många bra talare. Ett återkommande budskap var vikten av dialog snarare än envägskommunikation. Det var jag väldigt glad över eftersom de kurser jag själv utvecklar i vetenskapskommunikation på Karolinska institutet inkluderar dialogdynamik och konversationsverktyg.

Jag arbetar sedan fyra år på enheten för bioentreprenörskap. Ryggraden i entreprenörskap som process är att förstå, empatisera och vara bekväm med det obekväma. För mig finns det både överlapp mellan entreprenörskap och vetenskapskommunikation, och verktyg från entreprenörskap som med framgång kan appliceras på kommunikationsarbete.

Hur, kanske du som läsare undrar? För det första är de båda är uttryck för “nyttiggörande”, något som universiteten förväntas jobba med. Men det jag vill skriva om är ryggraden. I processen för entreprenörskap är det först när du förstår ett problem som du kan försöka lösa det. Det inkluderar en förståelse utanför din egen upplevelse, vilket kräver att du har verktyg för att förstå andra.

Inom entreprenörskap pratar vi om “användarcentrerad design” och exempel på detta är ”design thinking” och ”service design”. Där kallas första fasen för empati eller förståelse och det är härifrån som jag hämtar verktyg till min undervisning. Det handlar till exempel om modeller för lyssnande, feedback, insamlande av berättelser och att skapa förståelse utifrån dessa, samt hur man jobbar medvetet med storytelling.

I början av filmen Fight Club finns en sekvens där huvudrollsinnehavarna samtalar om att folk inte lyssnar utan bara väntar på sin tur att prata. Jag brukar citera den här dialogen när jag tränar studenter och doktorander i vetenskapskommunikation. Målet är att vi inte ska vara som Fight Club. Det första steget är att förstå dem vi för en dialog med. Genom att applicera verktygen från entreprenörskap kan vi röra oss från dem som ”vet faktan” och ”har som tydligt mål att applicera sina fakta på andra”, till att sätta oss ned och vara nyfikna på processen. På så sätt kan vi finna nya sätt att vara en nyttiggörande del av samhället.

Under pandemin har den vetenskapliga processen blivit mer närvarande i det publika rummet. Något som anses vara faktabaserat förväntas ofta vara enkla svartvita svar på vad som är rätt och vad som är fel, vad som funkar och vad som inte funkar. Men länder med tillgång till samma data agerar olika. Forskare med tillgång till samma data har olika idéer om hur samhället bör organisera sig. Utöver att vi tillsammans upplever ett trauma genom pandemin, har vi varit tvungna att hantera skiftande råd och DN debatt artiklar från olika forskargrupper. Fakta har ibland kommunicerats via känslor som rädsla. Vem ska vi lita på?

En dialogbaserad vetenskapskommunikation kan bygga mer förtroende. Det ger en transparens för den vetenskapliga processen, hur vi vet vad vi vet men att sanningen är komplex. Möten med forskare ger ansikte och liv till vetenskapen. Forskning (baserat på klimatproblematik) visar att förtroende skapas när människor tror att forskaren har deras bästa för ögonen snarare än att de försöker pusha en egen agenda. Min upplevelse är att en klar majoritet av alla forskare valt att forska för att de vill göra världen till en bättre plats. Att ta med denna omtanke när vi sätter oss ned och för en dialog skapar trygghet och möjlighet att nå varandra på nya sätt. Hjärtat kan vara med när vi pratar om fakta.

Mer om skribenten

  • Anna Birgersdotter

    Projektsamordnare på enheten för bioentreprenörskap

    Hon skriver om forskningskommunikation och kommande förändringar inom hälsa och sjukvård. I sitt arbete utvecklar Anna Birgersdotter nya utbildningar inom hälsa och kommunikation och skapar mötesplatser för dialog. .

Relaterat innehåll

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...

Krönika 18 december 2023

När forskare möter journalister handlar mycket om att förstå den andres arbetsvillkor. Bengt Johansson skriver om skillnaderna mellan forskningen och journalistiken.

Krönika 24 oktober 2023

Undvik förrädiska förkortningar, skapa en emotionell budget och se till att mötas i ögonhöjd. Anna Sarkadi skriver om brukarmedverkan och vad som krävs när kollegorna i projektet i...