2018-06-07 Per Klingbjer och Tobias Lundquist, förbundsdirektör respektive utredare, Naturvetarna

Trygga anställningar ger bättre kvalitet i forskning och utbildning

En trygg anställning är lika viktig för forskare som för alla andra på svensk arbetsmarknad, skriver Naturvetarna. Avsaknaden av trygghet och långsiktighet drabbar både medarbetarna och kvaliteten i forskning och undervisning.

Per Klingbjer

Tidsbegränsade anställningar inom högskolan överanvänds idag på många håll på ett sätt som inte är förenligt med lagstiftningens syfte. Med de möjligheter som finns att tidsbegränsa anställningar inom högskolesektorn (doktorand, postdoktor, meriteringsanställning, allmän visstid, vikariat) kan en person ha tidsbegränsade anställningar i 14 år. Bland våra medlemmar är det inte ovanligt med den första tillsvidareanställningen först efter fyllda 40 år.

Att en doktorandtjänst är en utbildningsanställning under en begränsad tid är rimligt men att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra är inte acceptabelt. Det är inte tillåtet på arbetsmarknaden i övrigt och ska heller inte vara det inom den akademiska världen. På svensk arbetsmarknad är tillsvidareanställningar norm och huvudregeln i lagen om anställningsskydd är tillsvidareanställning.  Naturvetarna anser att det är en självklarhet att forskare och undervisande personal ska ha samma trygghet som alla andra. Dagens system leder till kortsiktighet hos både anställda och lärosätena.

Vi vill att de riksdagspartier som tycker att detta är en bra ordning förklarar varför. Annars är det hög tid att förtydliga lagstiftningen för att stävja missbruket.

De mest osäkra anställningsvillkoren bland våra disputerade medlemmar har de som arbetar med forskning inom universitet och högskolor – mer än hälften har tidsbegränsade anställningar. Av dem som arbetar minst 80 procent med forskning och forskningsledning inom universitet och högskolor är mer än två tredjedelar tidsbegränsat anställda.

Det är orimligt att varannan forskare har en tidsbegränsad anställning.

Att möjligheten att tidsbegränsa anställning finns är rimligt om det samtidigt ses som ett undantag. Det är däremot orimligt att varannan forskare har en tidsbegränsad anställning. Avsaknaden av trygghet och långsiktighet drabbar både medarbetarna och kvaliteten i forskning och undervisning. En trygg anställning är lika viktig för forskare som för alla andra på svensk arbetsmarknad.

Idag är det mycket svårt för en forskare eller lärare att få bostadslån, bilda familj och planera den egna ekonomin. Det gör det också svårare att påverka sin egen arbetssituation och att våga angripa nya forskningsfrågor. Följden blir ineffektivitet i forskningssatsningarna, mindre användbar och banbrytande forskning och lägre kvalitet i undervisningen.

Många lovande forskarutbildade väljer därför helt enkelt bort akademin från start. Vi anser inte att detta bygger ett innovativt kunskapsland för framtiden. Unga forskare måste både kunna och vilja välja en akademisk karriär.

Vi menar att tillsvidareanställning ska erbjudas direkt efter en genomförd postdoktor. Sex år är tillräckligt för att bedöma forskarens kvalifikationer för en fortsatt anställning inom akademin. Tidsbegränsade tjänster ska bara användas då det är motiverat av särskilda skäl, såsom doktorandtjänster. Senast efter postdok ska tillsvidareanställning vara norm.

Meriteringsanställningar är en tidsbegränsad anställningsform som endast finns i högskolan. Naturvetarnas åsikt är att den särskilda meriteringsanställningen i högskoleförordningen ska tas bort. Vi vill ha tillsvidareanställningar istället för meriteringsanställningar.

I ett system där människor erbjuds tillsvidaretjänster behövs inga särlösningar eller undantag för att forskare ska kunna meritera sig och göra karriär. Där sker meriteringen naturligt, men med den anställningstrygghet och förutsägbarhet som Sveriges forskare förtjänar.

Vi har tre förslag som vi vill att partierna tar ställning till inför riksdagsvalet:

  1. Förbjud stapling av visstidsanställningar inom högskolan. Tillsvidareanställning ska vara norm och arbetsmarknadens parter ansvarar för de tekniska lösningarna.
  2. Ta bort den särskilda meriteringsanställningen ur högskoleförordningen.
  3. Anställningar enligt högskoleförordningen inklusive postdoktor ska omfattas av kedjereglerna i LAS. Inför en konverteringsregel likt den i kommun- och landstingssektorns kollektivavtal i det statliga Villkorsavtalet eller genom att införliva LAS §5 regler gällande konvertering i högskoleförordningen.

Per Klingbjer
Förbundsdirektör, Naturvetarna

Tobias Lundquist
Utredare, Naturvetarna

5 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • En ex-akademiker som kastats av karusellen efter 4 visstidsanställningar

    Instämmer absolut!
    ...Vill lägga till en punkt 4:
    I nuläget har "Assistant professor"-tjänster en gräns, ofta 7år från disputation, efter vilka man inte längre får söka tjänsten. Detta utesluter största delen utländska sökande, då man utomlands tvingas vara färdig inom 3-4 år, medans man i Sverige kan fortsätta upp till 7 eller ibland mer innan man doktorerat. Dessa extra 3 år under vilka man hinner publicera, få "citations" och erfarenhet, gör enorm skillnad på konkurrensen för en tjänst med ofta 50-100 sökande.

    Räkna istället från första året då man började doktorera, om man skall ha en sådan gräns alls!

    2018.06.08

  • Nätverket Vetenskapskvinnan

    Generellt gäller att ju säkrare din egen anställning är, desto mindre mån är du om att andra ska få en trygg anställning. För om studenterna eller forskningsanslagen uteblir behöver personalstyrkan minskas och de med en tillsvidareanställning sitter säkrare desto fler visstidsanställda som kan gå.

    En obehaglig konsekvens av bristen på tillsvidareanställningar är att otryggheten används för att sortera bort kvinnor - http://vetenskapskvinnan.blogspot.com/2014/06/visstidsanstallningstrasket.html

    Så det finns flera skäl till att stoppa staplingen av visstidsanställningar inom akademin.

    2018.06.08

  • Junior forskare

    Vad gäller punkt 2 instämmer jag absolut inte. Karriärmässigt är det mycket mer osäkert att ha en tillsvidareanställning som forskare där man kan sägas upp när som helst än att ha en anställning som biträdande lektor på 4-6 år där man under det sista året har rätt att prövas för befordran för tillsvidareanställning som lektor. Även om det finns saker som kan göras bättre med meriteringsanställningarna är det helt avgörande för juniora forskare att den typen av anställning fortsätter att finnas.

    2018.06.08

  • Jakob Nordström

    Det här förslaget visar tyvärr på bristande förståelse av forskning och forskningens villkor. Nej, det är absolut inte lämpligt att tillsvidareanställning skulle erbjudas direkt efter genomförd postdok. Det är helt enkelt inte alls fallet att doktorandtid + postdok-period är tillräckligt för att bedöma forskarens kvalifikationer för en fortsatt anställning inom akademin. De arbetsuppgifter som man har som lektor eller professor skiljer sig dramatiskt från vad man gör som doktorand eller postdok. Det finns en anledning till att sexåriga meriteringsanställningar (tenure track) är standard i Nordamerika, och vi skulle snarast behöva gå åt det hållet och förlänga våra meriteringsanställningar från fyra till sex år. Men om man sedan får fast tjänst efter prövning (med högt ställda men transparenta krav) så ska det sedan finnas grundläggande finansiering för åtmistone den egna forskningstiden. Det är där det stora problemet finns, och där har det svenska forskningssystemet stora brister.

    2018.06.09

  • Tidigare visstidsanställd forskare

    Om man tittar på hur befodringsmodellen ser ut på KI krävs följande, vilket i min mening är en ganska hög ribba då det även kräver full extern finansiering av lön och drift efter befodran. Basfinansering av forskare behövs.

    Befordran till lektor från biträdande lektor med inriktning mot forskning

    Bedömningskrav

    1.Lektorskompetent vid KI enligt behörighetskrav och bedömningsgrunder för ”Lektor med inriktning mot forskning”.

    2.Anslag erhållna som huvudman i nationell eller internationell konkurrens som täcker egen lön i minst två år efter slutdatum för anställningen som biträdande lektor. Projektbidrag erhållna i nationell eller internationell konkurrens (så kallade excellensbidrag dvs. erhållet från t.ex. Vetenskapsrådet, European Research Council (ERC), Wallenberg stiftelsen (WAF), eller SSF (Framtidens ledare)) som täcker kostnaderna för löner, hyra, material och övriga projektrelaterade kostnader för forskningsverksamheten i minst två år efter slutdatum för anställningen som biträdande lektor.

    3.Förste- och/eller sisteförfattare av ett flertal vetenskapliga artiklar (peer-reviewed) ide främsta internationella vetenskapliga tidskrifterna under ett flertal år efter disputation, med tyngdpunkt på meriteringsperioden som biträdande lektor.

    4.Självständig forskningslinje som av oberoende experter och institutionsledning bedöms ha utmärkt framtida potential för den individuella forskaren och den aktuella institutionen.

    5.Dokumenterad god förmåga att leda en egen forskningsgrupp, inklusive personalansvar och handledning av doktorander och/eller postdoktorer, till framgångsrika vetenskapliga resultat och ett gott arbetsklimat samt dokumenterad god samarbetsförmåga.

    6.Erfarenhet av uppdrag för det vetenskapliga samhället, såsom styrelseuppdrag, interna bedömningskommittéer, institutionsuppdrag, organisation av kurser och konferenser samt redaktörsuppdrag är meriterande.

    2018.06.12