Sverige behöver en medveten politik för humaniora

Vi ser idag en positiv inställning till svensk humanistisk forskning. I Vetenskapsrådets forskningsöversikt från 2019, framhålls att ”allt fler inser vikten av humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning för att komma till rätta med dagens samhällsutmaningar.” I den förra forskningspropositionen betonade regeringen att humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning och kunskap ”bidrar väsentligt till en ökad förståelse av samhället och dess utmaningar och kan bidra till att finna lösningar på dessa”. Regeringen ökade också budgeten för humaniora och samhällsvetenskap med sammanlagt 60 miljoner.

Nu är det viktigt att fortsätta på den inslagna vägen. Vi uppmanar därför regeringen att med kraft betona den humanistiska forskningens relevans och verka för att finansieringen även fortsättningsvis stärks.

Varje samhällsfråga har en humanistisk dimension. Vi är övertygande om att Sverige behöver högkvalitativ forskning i historia, språk, religion, kultur, litteratur och filosofi för att skapa det kunskapsunderlag som krävs för att kunna tackla de utmaningar vårt demokratiska samhälle står inför.

Humanvetenskaperna behöver spela en större roll och integreras med övriga kunskapsområden, något som den förra forskningspropositionen betonade. I europeisk forskningspolitik beskrivs detta som SSH-integration och innebär att humaniora och samhällsvetenskap på ett självklart sätt ingår i såväl problemformulering som genomförande av kunskapssatsningar riktade mot samhällsutmaningar, vare sig det gäller klimat, hälsa, migration/ integration eller digitalisering.

Inför arbetet med den kommande forskningspropositionen uppmanar Humtank till:

Tydlig och medveten humaniorapolitik

Humtank värnar särskilt den svenska humanistiska grundforskningen. De humanistiska forskningsfrågorna blir allt viktigare i en global, digital och på många sätt splittrad värld. Fenomen som polarisering, faktaresistens och kulturella konflikter kräver humanvetenskapliga analyser. Man kan i det sammanhanget oroas över att läs- och språkförståelsen sviktar och att de historiska kunskaperna är hotade. Vi är övertygade om att den fria forskningen kommer vara avgörande för såväl individ som beslutsfattare inför framtiden. Ett viktigt led i detta är en utökad forskarutbildning för att säkra återväxten för de humanistiska ämnena.

Bredare samverkansbegrepp

Som Humtank nyligen betonat i rapporten Humaniora i samhället (Ragnerstam och Runefelt, 2019) är det nödvändigt att forskningspolitiken på allvar anammar det bredare samverkansbegrepp som den förra forskningspropositionen öppnade för. Det behövs en förskjutning bort från ett ensidigt fokus på tillväxt och konkurrenskraft. Frågor som rör social och ekologisk hållbarhet, integration och demokrati kan inte lösas utan täta ömsesidiga band mellan humaniora/samhällsvetenskap och institutioner och aktörer inom stat, förvaltning och civilsamhälle.

Som Vetenskapsrådet påpekade i forskningsöversikten från 2019 är humanistiska och samhällsvetenskapliga forskare redan ofta påfallande relevansinriktade. Däremot har kunskapen om vad särskilt humanister gör hamnat i skymundan. Därför krävs en bättre utvecklad och finansierad infrastruktur både för att få till olika samverkansformer inom humaniora och samhällsvetenskap, och för att forskarna ska kunna sprida sina resultat till allmänheten, myndigheter och organisationer.

Isak Hammar, fil. dr i historia och verksamhetsledare för Humtank
Jenny Larsson, professor i baltiska språk och verksamhetsledare för Humtank
Leif Runefelt, professor i idéhistoria och medlem av Humtank