Svensk etikprövning har mycket att lära av EU

För någon månad sedan var jag i Bryssel för att tillsammans med flera internationella kollegor utbildas till ”etikexpert”. Utbildningen är en del av EU:s ramprogram för forskning och innovation, Horisont Europa.

Under några dagar fick vi lära oss de formella rutiner för etikgranskningar som programmet tillämpar på inkomna ansökningar. Och kontrasterna till vår svenska etikprövning är lika avslöjande som de är nedslående.

I Sverige har vi ett världsunikt etikprövningssystem, i dålig bemärkelse. Systemet är byråkratiskt och tungrott, med krav som i många fall går långt utöver de som återfinns i andra länder (1), och med en lagstiftning som medför en risk att individuella forskare kan komma att åtalas, med fängelsestraff som potentiell påföljd, för även ganska små feltramp. Detta fick en doktorand i Örebro nyligen erfara (2), när denne åtalsanmäldes av Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, för att ha gjort som man brukar inom sitt område.

Kritik har också riktats mot Etikprövningsmyndighet, EPM, som tidigare i år anklagats för att vara maktfullkomlig och godtycklig i en debattartikel i Svenska Dagbladet (3). I våras publicerades även ett upprop i Dagens Nyheter, undertecknat av närmare 2500 forskare, om att vårt system för etikprövning är forskningsfientligt (4). Dessutom har utbildningsminister Mats Persson inlett en översyn av etikprövningslagen (5). Frågan nu är väl mest: hur kunde det bli så här fel och vad kan vi göra för att få rätsida på det hela?

Men till skillnad från alla andra länder i världen, så tillämpar vi här i princip samma logik på all forskning på människor, oavsett hur riskbilden ser ut.

Det finns egentligen två huvudanledningar till problemen. Båda bottnar i en naiv och bristfällig förståelse för vad forskningsetik faktiskt handlar om.

Den första anledningen är att myndigheter och politiker i Sverige inte verkar ha förstått att olika frågor inom olika discipliner medför olika etiska risker, och kräver således olika mekanismer för hantering.

Lite förenklat kan man säga att våra regler ligger helt i linje med andra länders när det gäller specifikt klinisk forskning på levande människor. Sådan forskning kräver att man vidtar extra försiktighetsåtgärder eftersom den ofta har så stor skadepotential.

Men till skillnad från alla andra länder i världen, så tillämpar vi här i princip samma logik på all forskning på människor, oavsett hur riskbilden ser ut. Denna tolkning har dessutom förstärkts rejält på sistone, troligtvis som en reaktion efter Macchiariniskandalen för att undvika liknande framtida katastrofala missar. Men det blir då lite som att försöka förhindra bilolyckor genom att tillämpa livstids fängelse för all fortkörning oavsett omständigheter: det hjälper säkert mot huvudproblemet, men medför samtidigt en massa nya problem. Vårt system är helt enkelt för oflexibelt.

Men det blir då lite som att försöka förhindra bilolyckor genom att tillämpa livstids fängelse för all fortkörning oavsett omständigheter: det hjälper säkert mot huvudproblemet, men medför samtidigt en massa nya problem.

Den andra (mer djupgående men samtidigt mindre uppmärksammade) anledningen till vår bristfälliga etikprövning är att vi under lång tid främjat en bild av forskningsetik som ett rent legalistiskt problem.

Enligt detta synsätt ska våra regler i slutändan ge upphov till ett absolut svar om en given handling är okej eller inte. Impulsen är visserligen förståelig – många internationella forskningsetiska minimikrav (som de i Helsingforsdeklarationen (6)) brukar trots allt tillämpas genom checklistor och formaliserade dokumentationskrav.

En legalistisk syn på forskningsetik är med andra ord inte unik för Sverige. Men vi verkar tyvärr ha odlat fram en etikprövningspraxis där den helt dominerar: ”följ dessa regler så är alla svårigheter hanterade, punkt slut”.

Så funkar inte etiken. Den, liksom filosofin generellt, präglas mer av att man ställer stora och viktiga frågor än att man kommer fram till entydiga svar med tillräcklig konsensus för att anse debatten avslutad.

Och att tro något annat är inte bara naivt, utan rentav farligt. Etisk absolutism – fullständig säkerhet om vad som är rätt och fel – har legat till grund för alla möjliga historiska tragedier och katastrofer, allt från ”kvinnor saknar förmåga att rösta” till ”olika raser är olika värda”.

Etisk absolutism – fullständig säkerhet om vad som är rätt och fel – har legat till grund för alla möjliga historiska tragedier och katastrofer

Men vad ska man då göra? Vi måste ändå etikpröva för att säkra forskningsetiska minimikrav. Och om inte etiken erbjuder entydiga svar då kanske ett rent legalistiskt synsätt ändå är att föredra, trots begränsningar?

Nej, det finns faktiskt ett bättre tillvägagångssätt, som bygger på dialog och en förståelse för att slutdestinationen inte är något svartvitt ja- eller nej-svar, utan snarare kontinuerlig reflektion. Och det är här, till slut, som Horisont Europa kommer tillbaka in i bilden.

När vi etikexperter får Horisontansökningar att granska så utgår vi från en tabell över specifika välkända forskningsetiska riskområden (stamceller, mänskliga forskningsdeltagare, personliga data, och så vidare.). Om ansökan gäller något av dessa områden måste de sökande skriva en ”etisk självvärdering” där de får reflektera, med egna ord, över de konkreta risker som kan tänkas uppstå i projektet och hur dessa ska hanteras.

Redan i detta skede är skillnaderna från vår svenska etikprövning anmärkningsvärda: för projekt som inte aktualiserar någon av riskerna i tabellen finns inget behov alls av ytterligare etikgranskning inom Horisont.

Om riskerna däremot är stora bildas en panel på fem etikexperter som diskuterar möjliga åtgärder. Dessa kan innebära att man till exempel kräver avrapporteringar till Horisont Europa under tiden projektet pågår. Eller att forskarna måste tillsätta en unik extern och självständig etikrådgivare eller etikkommitté som erbjuder forskningsetiskt stöd under hela projektets livslängd.

... det är forskningsetisk granskning med full respekt för att komplexa etiska problem inte tillåter enkla absoluta svar. Om nu bara Sverige kunde ta till sig av dessa lärdomar.

Det mest slående i detta är hur det legalistiska synsättet enbart utgör en grund, men aldrig helheten, för granskningen. Det finns med i de forskningsetiska minimikraven: att man följer lagar och regler, bifogar fullständigt dokumentationsunderlag, och så vidare. Men utöver detta präglas processen av att vi inte försöker avgöra vad som är rätt eller fel för något enskilt fall. Istället för att reducera etisk komplexitet till förenklade ja- eller nej-svar så följer vi kontinuerligt upp de mest riskfyllda projekten, och koncentrerar våra begränsade granskningsresurser på just dem.

Vi försöker med andra ord inte bestraffa de forskare som inte är tillräckligt insatta i forskningsetiska regelverk, utan istället främja ett reflekterande förhållningssätt. Och systemets utformning bidrar till att alla medverkande – både forskare och granskare – tillsammans höjer sin etiska reflektionsförmåga över tid.

Detta är långt ifrån rent legalistisk etik; det är forskningsetisk granskning med full respekt för att komplexa etiska problem inte tillåter enkla absoluta svar. Om nu bara Sverige kunde ta till sig av dessa lärdomar.

Tänk om vi kunde utveckla en etikprövning som inte enbart klarar av att flexibelt hantera olika discipliner på olika sätt, utan som dessutom frångår en svartvit legalistisk syn på etik och istället aktivt främjar etisk reflektionsförmåga genom kontinuerlig dialog! Inte bara för att det skulle göra oss mer konkurrenskraftiga när vi söker pengar från Horisont Europa, utan för att det faktiskt är bättre för oss alla.

Oskar MacGregor, lektor i kognitiv neurovetenskap, Högskolan i Skövde

Läs mer:

(1) Undantag från kravet på etikprövning av humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. En internationell utblick. (Statsvetenskaplig tidskrift 2023/4) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

(2) Etikgranskning stoppade doktorand – år av arbete förlorat (Universitetsläraren, 2022-04-07) Länk till annan webbplats.

(3) ”Myndighetens analys är helt galen” (Svenska Dagbladet, 2023-05-01) Länk till annan webbplats.

(4) ”Systemet för etikprövningar ett akut hot mot forskningen” (Dagens Nyheter, 2023-05-15) Länk till annan webbplats.

(5) Nu inleds översynen av etikprövningslagen (Utbildningsdepartementet, 2023-08-31) Länk till annan webbplats.

(6) Helsingforsdeklarationen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.