2014-09-10 David van der Spoel, professor i biologi, Uppsala universitet samt styrelsemedlem i föreningen Skydda Skogen

Replik: Tvärsäkra forskare och företagslobbyister ett större problem än miljöorganisationer

David van der Spoel, professor i biologi, reagerar mot SLU-forskarna Jens Sundströms och Torbjörn Fagerströms sätt att förenkla resonemangen. För att förstå varför författarna väljer den ensidiga approachen är det bra att kolla på deras meritlista, skriver han.

David van der Spoel
Foto: Uppsala universitet

Jens Sundström och Torbjörn Fagerström skriver i tidningen Curie om något de kallar för ”parallell vetenskap”. Detta fenomen uppstår tydligen när gröna politiker eller miljöorganisationer ogillar vetenskapens resultat och drar slutsatser utifrån förutfattade meningar. Ett exempel som nämns särskilt är att Greenpeace och andra miljöorganisationer bad den tillträdande ordföranden i EU-kommissionen, Jean-Claude Juncker, i ett öppet brev att ta bort posten som högsta vetenskapliga rådgivare till EU:s president i somras. Det ser ju ut som ett självmål för en organisation som säger sig bygga verksamhet på forskningsresultat, men är det verkligen det? Organisationerna invänder mot att en enstaka ”Chief Scientific Officer” (CSO) ska ge vetenskapligt underbyggt råd till EU-presidenten på alla möjliga områden. Dessutom ska rådet hållas hemligt så att det inte går för utomstående att granska hur rådgivaren kom fram till en viss slutsats. Förfarandet skulle kunna jämföras med att i en vetenskaplig studie utelämna metodbiten och referenserna. Eller att be en dator att räkna ut vad som är meningen med livet, och bara få en siffra som svar.

Vanligt bland politiker

Sundström och Fagerström tar verkligen fram brösttonerna när de kallar fenomenet ”parallell vetenskap” ett hot mot demokratin. Det finns dock all anledning att nyansera resonemanget. För det första kan man konstatera att det är ganska vanligt att politiker, även de med andra färger, samt olika intresseorganisationer, struntar i forskningsresultat som inte faller dem i smaken. Oviljan att göra någonting åt klimatförändringarna eller att motverka förlusten av biologiskt mångfald trots otvetydiga signaler från forskningssamhället kan nämnas. Man kan vara säker på att påtryckningar från branschorganisationer som Bilsweden har bidragit till stödet för förbifart Stockholm hos viss partier trots att det uppenbarligen inte är så klimatsmart att bygga nya vägar.

För det andra kan man fråga sig huruvida författarna själva jobbat på ett vetenskapligt sätt med sin debattartikel. Ett grundläggande förhållningssätt för forskare är att redovisa källor på ett riktigt sätt och att problematisera helheten i stället för att plocka enstaka meningar. Utan att försvara Greenpeace slutsats att CSO-positionen ska bort, borde det gå att samtidigt kommentera denna slutsats och kritiken på bristande transparens, särskilt från ett svenskt perspektiv där transparens är en viktig ledstjärna för myndigheter. Ett annat måste i forskningssammanhang är att granska relaterade artiklar, däribland ett annat brev som Greenpeace med flera skickat till Juncker där de förklarar en gång till att de inte vill ha bort vetenskapen, utan just maktkoncentrationen i CSO-positionen. Detta nämner inte författarna.

Talar för GM-växter

För att förstå varför författarna väljer den ensidiga approachen är det bra att kolla på deras meritlista. De har på sistone publicerat en hel del (debatt)artiklar fokuserat på att lantbruket måste införa genetiskt modifierade (GM) växter för att förebygga svält i och med en växande världsbefolkning (1). Motståndet mot GM-växter från miljö- och konsumentorganisationer är tydligen en nagel i ögat på dem. Användning av de GM-växter som finns på marknaden nu, och dem som är intressante för företag att utveckla, leder dock till en ökad användning av pesticider (2) och ett än mer storskaligt lantbruk.

Om man vill, som författarna hävdar, få till ett långsiktigt hållbart jordbruk måste vi byta till ett huvudsakligen småskaligt ekologiskt lantbruk. Ekologiskt lantbruk leder till en minskning på produktionen med upp till 20 procent (3) men gynnar den biologiska mångfalden liksom småskaligt diversifierat jordbruk gör (även icke ekologiskt) (4). En kombination av dessa faktorer med en förändrat diet räcker för att mätta 9 miljarder människor (5). Eftersom författarna har goda kunskaper inom ekologi känner de säkert till att jordens kvävecykel rubbats efter hundra år av konstgödselanvändning. Detta, tillsammans med klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald har pekats ut som de tre viktigaste problemen för mänskligheten att åtgärda (6). Mer forskning på diversitet inom jordbruket och hur vi kan komma bort från pesticider och konstgödsel är således att föredra framför GM-växter och storskaligt jordbruk (7). Även om det inte finns anledning att tro att det är farligt för människor att äta GM-produkter måste jordbruket hitta andra vägar för att komma till en hållbar lösning av de ovan nämnda världsproblem (8).

Omdömeslöshet

Att som Sundström och Fagerström blunda för detta och att fortsätta hävda sin tes genom att klandra Greenpeace och gröna politiker för ”parallell vetenskap” känns inte seriöst särskilt när de hävdar att så mycket som 20 procent av EU:s budget går till non-governmental organizations (NGO’s). ”New Direction”, en Bryssel-baserat tankesmedja av konservativ signatur, kommer fram till en siffra på högst 5 procent (9), även det mycket pengar förstås, men en liten summa jämfört med vad företagslobbyister förfogar över (och notera att Greenpeace inte tar emot pengar från varken stater eller EU). Jag vill dock på intet sätt misstänkliggöra författarnas motiv, det räcker med omdömeslöshet som förklaring. Något som SLU:s ledning i övrigt också råkat ut för nyligen när den på eget bevåg gjorde en reklamfilm för den skoningslösa svenska skogsbrukmodellen (10), men det är en annan historia.

David van der Spoel
Professor i biologi, Uppsala universitet samt styrelsemedlem i föreningen Skydda Skogen.

Referenser

1. Fagerstrom, T., Dixelius, C., Magnusson, U., and Sundstrom, J. F. (2012) Stop worrying; start growing, Embo Reports13, 493-497.

2. Benbrook, C. M. (2012) Impacts of genetically engineered crops on pesticide use in the US – the first sixteen years, Environmental Sciences Europe24, 24-Article No.: 24.

3. Seufert, V., Ramankutty, N., and Foley, J. A. (2012) Comparing the yields of organic and conventional agriculture, Nature485, 229-U113.

4. Kremen, C., and Miles, A. (2012) Ecosystem Services in Biologically Diversified versus Conventional Farming Systems: Benefits, Externalities, and Trade-Offs, Ecology and Society17, 40.

5. Springer, N. P., and Duchin, F. (2014) Feeding Nine Billion People Sustainably: Conserving Land and Water through Shifting Diets and Changes in Technologies, Environmental Science & Technology48, 4444-4451.

6. Rockstrom, J., Steffen, W., Noone, K., Persson, A., Chapin, F. S., III, Lambin, E. F., Lenton, T. M., Scheffer, M., Folke, C., Schellnhuber, H. J., Nykvist, B., de Wit, C. A., Hughes, T., van der Leeuw, S., Rodhe, H., Sorlin, S., Snyder, P. K., Costanza, R., Svedin, U., Falkenmark, M., Karlberg, L., Corell, R. W., Fabry, V. J., Hansen, J., Walker, B., Liverman, D., Richardson, K., Crutzen, P., and Foley, J. A. (2009) A safe operating space for humanity, Nature461, 472-475.

7. Jacobsen, S.-E., Sorensen, M., Pedersen, S. M., and Weiner, J. (2013) Feeding the world: genetically modified crops versus agricultural biodiversity, Agronomy for Sustainable Development33, 651-662.

8. Perez del Castillo, C. (2013) Wake up before it is too late: Make agriculture truly sustainable now for food security in a changing climate, In Trade and Environment Review, United Nations Conference on Trade and Development.

9. Mackonis, A., and Silenas, Z. (2013) Helping Themselves. Six ways to reform EU funding of NGO’s, New Direction, http://newdirectionfoundation.org/HelpingThemselves.pdf.

10. Nohrstedt, H. Ö. (2013), http://hans-orjan.blogspot.se/2013/12/regeringsuppdraget-som-fick-slu-listat.html.