2022-04-26 Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska institutet

Hur bevaras akademisk frihet i en mer auktoritär värld?

Vi måste prata om hur vi ska förhålla oss till universitet och forskare i auktoritärt styrda länder. Det menar Ole Petter Ottersen, rektor för Karolinska institutet som inrättat en särskild kommitté för frågor som rör internationella samarbeten.

Ole Petter Ottersen. Foto: Erik Flyg

Endast en bråkdel av världens befolkning (6,4 procent) lever i vad som räknas som fullvärdiga demokratier. Det blir alltmer tydligt att världen står inför minskad respekt för grundläggande demokratiska rättigheter, allmänt minskad tillit, våld och övergrepp mot civila, ökad korruption och ökande ojämlikhet.

Parallellt sker en ökande polarisering både inom och mellan länder. Skillnaderna i förutsättningar för att kunna leva ett tryggt och gott liv ökar på många håll i världen, samtidigt som man i andra länder ser att rättssäkerhet och rättvisa får stryka på foten. Motsättningar av olika slag skapar konflikter, hot och våld.

Ett närmast övertydligt exempel på den här utvecklingen är Rysslands hänsynslösa militära aggression mot det självständiga grannlandet Ukraina. Sammantaget ser vi hur en totalitär stat försöker krossa ett land som ändå har ambitioner att verka mot ett demokratiskt håll. Risken är uppenbar att denna ambition nu måste överges på grund av det extrema läge Ukraina befinner sig i på grund av kriget.

Den globala utvecklingen mot allt lägre demokratinivåer påverkar också den akademiska friheten på ett drastiskt sätt. Nästan dagligen nås jag av nya signaler om hur lärare, studenter och forskare runt om i världens drabbas av effekterna av minskad demokrati och ökade trakasserier och åtstramningar. Stängda utbildningsprogram, förbud mot viss kurslitteratur, ändrade inriktningar, indragna forskningsanslag, censur, avsked från universitet och forskningsinstitutioner – listan kan göras betydligt längre än så.

De nordiska länderna intar, tillsammans med Nya Zeeland, de första sex positionerna på demokratilistan. Dessa topplaceringar får inte innebära att vi ska sitta still på våra stolar och passivt betrakta utvecklingen utifrån övertygelsen om att den inte berör oss. Tvärtom har vi just utifrån denna position ett extra stort ansvar för att driva frågor som rör demokrati och mänskliga rättigheter. Detta inkluderar även att arbeta aktivt för akademisk frihet och institutionell autonomi på en global nivå. Det här ansvaret måste tas av de politiska ledningarna i de fullvärdiga demokratiska staterna – men det är också ett ansvar som vilar på lärosätena i dessa länder.

Forskningen och den högre utbildningens roll som försvarare och bärare av akademiska värderingar i en global kontext är viktigare i dag än någonsin tidigare, när värderingar och grundläggande hantering av frågor kring akademisk frihet skiljer sig alltmer mellan länder – och fler länder rör sig i en auktoritär riktning. Det här skapar nya konfliktytor och vi behöver reflektera över vårt internationella samarbete och hur vi kan upprätthålla och utveckla detta på ett ansvarsfullt och etiskt sätt.

Frågan kan sammanfattas i en mening: Hur ska vi kunna upprätthålla  och även fördjupa lärosätenas internationella aktiviteter i en värld som i allt mindre utsträckning är demokratisk? Och följdfrågan ter sig logiskt: hur ska i så fall detta ske utan att vi gör avkall på vår övertygelse om vikten av att sprida budskapen om grundläggande mänskliga rättigheter, demokratiska värderingar och akademisk frihet?

För att sätta fokus på det extremt viktiga området etablerade Karolinska institutet i augusti en särskild rådgivande internationell kommitté – KI Advisory Group for Global Engagement. Kommittén består av externa internationella kompetenser som ska komplettera KI:s egen kunskap och som ska fungera rådgivande i frågor som berör den geopolitiska kontext som påverkar förutsättningarna för vår verksamhet eller våra studenter och medarbetare.

Etableringen har väckt intresse inom akademin och därför har vi nu beslutat att bredda gruppens uppdrag. Den kommer framöver att fungera som ett stöd för hela sektorn och inte enbart för KI.

Det här är ett beslut som känns rimligt eftersom de svåra frågorna om ansvarsfull internationalisering till mycket stora delar är gemensamma för flertalet av de svenska lärosätena – liksom för övrigt även för andra universitet och högskolor runt om i den demokratiska delen av omvärlden.

En viktig sak att diskutera är hur vi ska förhålla oss till universitet i mer auktoritärt styrda länder. Ska vi hitta samarbeten även där och hur ska dessa utformas? Bör vi ha som grundinställning att samarbete och samverkan är bra och gynnar en positiv utveckling när det gäller demokratiska värderingar och akademisk frihet? Eller riskerar vi att utnyttjas eller i någon mening bidra till att vi legitimerar auktoritära regimer? Hur ska vi ställa oss till länder med lagstiftningar, sedvänjor, värderingar eller annat som vi normalt tar avstånd ifrån här i Sverige?

Det finns oerhört många och svåra frågor att ställa och svaren är långt ifrån alltid självklara. Men vi måste våga ställa frågorna och vi måste våga diskutera svaren.

I en värld som blir alltmer polariserad måste vi i större utsträckning identifiera ”common ground” – en gemensam plattform – för att bygga tillit, minska motsättningar och öka samarbetet om de globala och gemensamma utmaningar vi har i vår tid. Denna gemensamma plattform förutsätter i någon mening att vi också delar en gemensam värdegrund. Och det är just här som akademin och universiteten kan bidra. Den akademiska värdegrunden delas av alla, oavsett land eller kultur. Den är global, på samma sätt som deklarationen om de mänskliga rättigheterna, och innehåller centrala begrepp om akademins och forskningens frihet och autonomi, allas rätt till utbildning och till en miljö fri från diskriminering, förföljelse, utsatthet och den självklara inställningen om alla människors lika värde.

Det finns några reflektioner att göra kring det som nu händer och som belyser vikten av att akademin ges möjligheter att samverka självständigt och fritt även i sammanhang som präglas av konflikter eller politiska motsättningar. Låt mig peka på fyra aspekter:

  1. Pandemin har visat oss betydelsen av det internationella akademiska nätverket. Individuella kontaktar mellan forskare i en mängd olika länder gjorde att man kunde dela information om coronavirusets egenskaper och snabbt börja utveckla vaccin, läkemedel, behandlingsterapier och testmetoder.
  2. Inget talar för att sådana forskarnätverk kommer att minska i betydelse i framtiden. Det är viktigt att vi kan reagera direkt och utveckla ny kunskap också vid framtida hälsokriser. Det ska verkligen vara helt exceptionella förhållanden om vi ska bygga upp barriärer och sanktioner mot forskare och akademi i vissa länder om det inte behövs av säkerhetsmässiga hänsyn.
  3. Samverkan och influenser från länder med högra demokratiindex och där det finns större utrymme för akademisk frihet är viktigt när man ska bygga upp samhällen och medverka till att de utvecklas i en demokratisk riktning
  4. Det finns också ett annat viktigt perspektiv på akademisk samverkan: Tillgången på och delningen av kunskap är centralt för jämlikhet mellan världens länder och för jämlikheten inom varje land

Frågor som rör akademisk frihet relaterade till demokrati, mänskliga rättigheter, konflikter och krig har kanske aldrig varit viktigare än nu. Därför kommer Karolinska institutet den 12 maj att arrangera ett större internationellt seminarium på temat akademisk frihet i en turbulent värld.

Jag välkomnar alla som är intresserade av frågor som rör akademins roll i en alltmer polariserad värld att delta i diskussionen.

Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska institutet

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Jonas Tegenfeldt

    En viktig fråga i sammanhanget är varför vi behöver dessa friheter. Det är förstås självklart att vi vill leva i ett demokratiskt samhälle som respekterar grundläggande mänskliga rättigheter. Däremot tycks det inte vara lika självklart att vi håller oss medvetna om varför dessa värden är positiva.

    Ett exempel skulle kunna vara demokrati. Motiveringen för demokratiska principer skulle kunna komma från två olika perspektiv. Det ena handlar om att det är ett utmärkt verktyg för att förverkliga ett gott samhälle. Risken med denna syn på demokrati är att vi kan uppleva att demokratin inte längre behövs då vi uppnått det goda samhället.
    Det andra handlar om att vi behöver ett system för att hantera de olika åsikter och värderingar som vi människor har. Ingen tycker exakt lika. Vi har alla lite olika värderingar, vilket i sin tur leder till att vi stöder olika lösningar. Lösningen är att enas om ett fåtal grundläggande principer som säkerställer sammanhållningen i samhället utan att för den skull leda till likriktning i termer av värderingar och idéer om hur det goda samhället bör se ut.

    2022.04.29

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter