Ge forskare chansen att leverera

De senaste två decennierna har frågor om universitetens integritet och legitimitet allt oftare varit uppe till diskussion. Ett aktuellt exempel är en ny antologi av Bennich-Björkman, Gustavsson & Lindberg (1). Där framhåller författarna hur integriteten i kunskapssökandet undergrävts såväl utifrån, genom styrning och finansiering, som inifrån, genom rådande incitamentsstruktur.

Bland de många inspelen kan också Eva Regårdhs debattinlägg i DN i våras nämnas (2). Med anledning av en artikel i Nature lyfter hon där hur banbrytande forskning förtvinar och ny kunskap inte längre utvinns. Snärjda i regelverk som omöjliggör inhämtande av stora mängder kunskap citerar forskare sig själva eller en snäv krets i en flod av meningslösa studier som publiceras i syfte att förlänga den egna meritlistan och ge underlag för nästa prövning av egen forskningstid.

Snärjda i regelverk som omöjliggör inhämtande av stora mängder kunskap citerar forskare sig själva eller en snäv krets i en flod av meningslösa studier

Det krävs mer nu än en justering av bibliometri-indikatorn och nya grupperingar av lärosäten för att stärka forskningens betydelse för samhällsutvecklingen och tillgodose behovet av nya rön och kunskapstillskott. Här är fem grundläggande förutsättningar:

1. Öka basanslagen för stärkt akademisk autonomi

Många har påtalat behoven av ökade basanslag till lärosätena för stärkt autonomi. Så också Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) och Sveriges universitetslärare och forskare (Sulf). Flera organisationer inklusive Sveriges förenade studentkårer (SFS) kräver dessutom armlängds avstånd till högre undervisning.

Forskares och lärares akademiska frihet är ett skydd mot antidemokratiska rörelser (3). Mer tillit och mindre detaljstyrning av lärosätena är nödvändigt. Universiteten ska stå för kritisk och självständig kunskapstillväxt, och ta ansvar för vetenskaplig stringens. Men basanslagen har stagnerat i Sverige och den politiskt styrda finansieringen förstärkts. Framstegen tenderar alltmer att utebli och Sverige backar kvalitetsmässigt internationellt sett. Denna utvecklig har forskarsamhället varnat för i decennier.

2. Bryt osund individualisering och förfelad konkurrens

För att hejda publiceringshysteri, absurd specialisering och meningslös textproduktion och låta svensk forskning ta ett kliv framåt behöver forskningsresurserna koncentreras till lärosäten och forskningsgrupper där en kritisk massa skapas och värdefulla kunskapsbidrag levereras.

Med nutida teknik kan forskningsgrupper bildas över lärosätes- och disciplingränser i syfte att fånga upp den expertis som kan finnas spridd. Med rätt förutsättningar styrs framtida forskningsgrupper av syftet att söka ny kunskap genom lagarbete och kollegiala principer, inte konkurrens. Självständighet och originalitet fordrar inte ensamarbete och stora framsteg är i grund och botten sällan enmansverk.

3. Premiera kunskapsbidrag – inte antal artiklar

Gör upp med de kvalitetsbefriade kvantitativa måtten. De är sällan goda mått eller dito styrmedel i ensamt majestät. Det gäller publikationer, men också genomströmning och studentpeng, antal doktorander och you name it. Systemet är ett gigantiskt ödslande med tid, pengar, kompetens och vetenskapliga rön.

Det är av samma skäl dags att uppvärdera arbetet med undervisning i relation till forskning. Många har hjärtat i undervisning, andra i forskning och åter andra i både och. Flexibla, kreativa lösningar tarvas. Det är i sammanhanget symptomatiskt att man i försök att locka fler till läraryrket primärt lockar med hur man kommer därifrån via en karriär (4).

4. Uppvärdera studenterna

Hur ser tillväxten ut? Uppsatser på hög nivå liknar varandra intill förväxling, ordalydelser kopieras, liksom metodval. Inte sällan kan mer eller mindre en hel kursgrupp bestämma sig för att göra intervjuer. Det kan dessutom vara den enda metod de mött i utbildningen.

Utnyttja tiden för högkvalitativa studier! Gör undervisningen bättre och underskatta inte studenterna!

Det är decennier sedan den första rapporten om illa utnyttjad studietid i högre utbildning presenterades. Studerande vittnar fortfarande om detsamma och alltför många slinker igenom systemet utan att ha fått utlovad kompetens. Kraven sänks också med argument om studieovana grupper, men sådana har funnits sedan universiteten föddes.

Se över möjligheterna att tillgodoräkna sig kurser: rådet att hellre fria än fälla har gått överstyr. I värsta fall har den som blir antagen till forskarutbildning gått alldeles för få kurser i forskningsmetodik och vetenskapsteori på grund av möjligheterna att tillgodoräkna sig kurser.

5. Styr upp forskningens kvalitativa urlakning

Ny forskning är inte alltid replikerbar; metoden är otillräckligt beskriven eller feldesignad. Detta har lyfts av många, bland annat i Curie. Mindre uppmärksammat är att nya rön eller kunskapstillskott omöjligen kan konstateras utan avstamp i det redan existerande. Nya frågor måste bygga på vad vi redan vet. Det är helt otroligt att så många studier sätts igång utan avstamp i tidigare forskning på området. I ett forskarlag kan ansvaret för denna kartläggning delas av flera. Och med hjälp av AI finns inte längre några hinder.

En djupdykning i tidigare forskning är oundgänglig för analys av resultatet. Likaså i syfte att justera eller precisera formulerat problem: Har frågan ställts tidigare, kanske besvarats med hjälp av tillräckligt många, välgrundade studier? Frågan So what? myntad av Mats Alvesson och Roland Paulsen (5) hör hit och hänger samman med oskicket att göra studiens forskningsfråga till studiens syfte; varför studien ska ägnas tid och pengar besvaras inte alltid.

Det ligger ett stort ansvar på forskningsfinansiärer, politiker och hela forskarsamhället att främja en kultur som stärker forskningens trovärdighet och kvalitet, och som leder till förändringar som gör det möjligt för lärare och forskare att leverera.

Britten Ekstrand, Perséfone Pedagogikbyrå & Förlag, tidigare forskare i pedagogik vid Linnéuniversitet

(1) Antologi av Bennich-Björkman, Gustavsson & Lindberg: Hålla huvudet kallt. Om distanserat engagemang i en uppjagad tid Länk till annan webbplats.

(2) Eva Regårdh på DN Debatt: ”De stora idéerna blir allt färre i modern forskning” Länk till annan webbplats.

(3) Leif Lewin på DN Debatt: ”Ge forskningen skydd mot antidemokraterna” Länk till annan webbplats.

(4) Tidningen Näringslivet: Karriärtrappa ska locka fler till läraryrket Länk till annan webbplats.

(5) Mats Alvesson och Roland Paulsen på DN Debatt: ”Samhällsvetare bryr sig för litet om forskningens värde” Länk till annan webbplats.