Färre finansiärer gör inte forskningen bättre

Kvaliteten på svensk forskning och innovation går att förbättra, och det är av största vikt för Sverige att så sker inom en snar framtid. Men uppnår vi det genom att slopa fem myndigheter och upprätta tre nya?

Forskningsfinansieringsutredningen publicerade nyligen sitt förslag om hur finansieringen av svensk forskning och innovation skulle kunna förbättras. Vi delar utredningens syn att det krävs en förändring av dagens stuprörsmodell som leder till ineffektiv finansiering av den forskning och innovation som Sverige är beroende av.

Bristen på samordning skapar ineffektivitet och rundgång både i form av vad vi finansierar och vad vi missar att finansiera.

Själva kärnan i kritiken mot det svenska stödsystemet för forskning och innovation är just bristen på samordning och de höga murar som råder mellan såväl de offentliga finansiärerna som de privata stiftelserna och dessa två världar sinsemellan.

Sverige är ett alldeles för litet land för att ha råd med lyxen att alla finansiärer förlitar sig på sin egen magkänsla när det gäller vilka utlysningar som ska göras. Idag vet helt enkelt inte den högra handen vad den vänstra gör. Bristen på samordning skapar ineffektivitet och rundgång både i form av vad vi finansierar och vad vi missar att finansiera. Dessutom orsakar den oskälig dubbelfinansiering och andra olyckliga följder. Utan samordning blir det också mycket svårt att utvärdera systemet på ett meningsfullt sätt.

Den rådande problematiken förflyttas således bara, troligen med en ansenlig kostnad - pengar som skulle göra bättre nytta i våra forskares och innovatörers händer.

Vi ställer oss tvekande till om utredningens förslag skulle komma till rätta med den problematik som råder. De tre nya myndigheter som föreslås kommer sannolikt att ärva den tidigare problematik som omorganisationen syftar till att motverka. De anställda inom de tre nya myndigheterna kommer förmodligen vara de samma som inom de fem befintliga myndigheterna. Den rådande problematiken förflyttas således bara, troligen med en ansenlig kostnad - pengar som skulle göra bättre nytta i våra forskares och innovatörers händer. De nya myndigheterna ges också mandat att strukturera sin egen organisation, vilket vi är skeptiska till.

Det vi ställer oss än mer tveksamma till är fördelningen av medel mellan forskning och innovation. Utredningen föreslår att svensk forskning ska få åtta gånger så mycket offentliga medel som innovation, vilket är en drastisk ökning från idag då forskning får fyra gånger så mycket som innovation. Vad kommer detta innebära för kommersialiseringen av forskning? Kommersialisering av forskning i större utsträckning genom satsningar på så kallad deeptech, eller forsknings- och teknikintensiva bolag, är en avgörande tillväxtstrategi för Sverige och EU. Men utredningens förslag riskerar att göra den så kallade dödens dal som dessa bolag föds i ännu djupare än vad den är, och den är idag redan djup. Sverige är dessutom ett land som redan sticker ut negativt i europeisk kontext vad gäller privata finansiärers stöd av tidiga forskningsbaserade bolag. Dessa bolag är därför beroende av det offentliga innovationsbidraget som utredningen nu vill dra ner på.

Istället för att nedmontera myndigheter borde man därför accelerera datautbytet dem emellan.

Istället för en radikal förändring av Sveriges stödsystem förordar vi en stegvis förändring med utgångspunkt i data som beskriver vad och hur vi finansierar forskning och innovation i Sverige. Idag saknar finansierande myndigheter data som tillåter dem att samordna, diskutera och utvärdera sina insatser. Istället för att nedmontera myndigheter borde man därför accelerera datautbytet dem emellan. Dataharmonisering och delning av data kan även öppna upp för samverkan med de privata finansiärer som bidrar mycket till svensk forskning.

Vi föreslår följande åtgärder för att möjliggöra en snabb och kostnadseffektiv förbättring av framtida svensk forsknings- och innovationsfinansiering:

• Att Sverige följer OECD:s råd att upprätta ett samlingsorgan för samordning av forskningsfinansiering tillsammans med privata forsknings- och innovationsfinansiärer, istället för att upprätta nya myndigheter.
• Att ge samlingsorganet uppdraget att arbeta för harmonisering och delning av finansieringsdata. Det pågående GDP-projektet* som möjliggör för Sveriges offentliga forskningsfinansiärer att harmonisera och dela finansieringsdata sinsemellan är en god utgångspunkt för en sådan satsning.
• Att man förbättrar balansen i det offentliga anslaget mellan forskning och innovation för att medverka till att Sverige ökar sin förmåga att kommersialisera och tillgängliggöra framsteg inom forskningen.

Dessa åtgärder har möjlighet att ge det befintliga stödsystemet de verktyg som behövs för att självt förbättra sig över tid. Samtidigt skulle Sverige behålla sin förmåga att verkställa de enorma uppgifter som dessa myndigheter kommer behöva möta under den kommande gröna omställningen.

Oscar P. Ridell Ph.D., Ymner, ett oberoende datainstitutet för svensk forskning och innovation
Erik Stern, Ymner
Hermes Holm, Ymner

*Projektet Gemensamma data (GDP): Ett regeringsuppdrag att ta fram en datastandard för svenska forskningsfinansiärer som Energimyndigheten, Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova har gemensamt.