Replik: Det är konkurrensen som ger bättre forskning – inte avslagsmotiveringarna

Andreas Dahlin skriver i Curie att utförligare avslagsmotiveringar skulle leda till bättre forskning. Jag har stor förståelse för hans synpunkter utifrån en sökandes perspektiv. Men ur ett bredare perspektiv är det konkurrens och meritokrati som är de egentliga drivkrafterna för bättre forskning, inte finansiärens medskick till de sökande.

Flera av de aspekter som bedöms av forskningsfinansierande organisationer är relativa, inte absoluta. Vetenskaplig kvalitet mäts i relation till forskningsfronten. Att vara innovativ är också ett relativt begrepp – någon kan vara mer eller mindre innovativ jämfört med någon annan. Därmed skulle det kunna vara så att den ansökan Dahlin tar upp som ett exempel förvisso var innovativ, men kanske något mindre innovativ än konkurrerande ansökningar.

Gruppen som bedömer ansökan är inte skickade att ge råd till sökande om hur forskningen borde bedrivas eller hur ansökan borde ha sett ut.

Dahlin jämför också med hur domstolar fungerar. Det är en ganska bra jämförelse. En domstol tittar ju på ett specifikt fall och omständigheterna kring just det fallet. Domen faller utifrån vad domstolen tror har hänt utifrån tillgänglig bevisning. Lite så är det med en forskningsfinansiär också. Den bedömer en ansökans förtjänster och brister i en specifik utlysning och i relation till andra sökande. Underlaget är just utlysningen och ansökan. Skillnaden är dock att i forskningsfallet är det konkurrens vilket det inte är i domstolen.

Gruppen som bedömer ansökan är inte skickad att ge råd till sökande om hur forskningen borde bedrivas eller hur ansökan borde ha sett ut. De känner ju inte till den sökandes alla förutsättningar eller vilka strategier som den sökandes forskningsmiljö har. De kan bara bedöma inskickat material och ställa det i relation till annat inskickat material från konkurrenterna.

Finansiärernas fokus ligger istället på att skapa processer för bedömning som har så hög integritet, rättssäkerhet och objektivitet som möjligt.

Forskningsfinansiärers uppgift är att ta fram bra utlysningar samt att bedöma ansökningar i konkurrens. De är inte utformade för att ge allmänna råd till forskare eller lärosäten, och det skulle säkerligen också uppfattas som lite förmyndaraktigt om de ägnade sig åt detta. Finansiärernas fokus ligger istället på att skapa processer för bedömning som har så hög integritet, rättssäkerhet och objektivitet som möjligt.

I allt väsentligt brukar finansiärers bedömningar vara helhetsbedömningar av varje ansökan i relation till de andra. Säkerligen innehåller yttrandena ofta felaktigheter eller kan vara svårtolkade. Men det som ligger bakom är nästan alltid en konkurrenssituation mellan flera starka sökande konstellationer.

Forskningsfinansiärer får ofta synpunkter från forskarsamhället om att inte begränsa sina utlysningar utan att det ska vara fritt för alla att söka allt. Problemet är att öppnare utlysningar ger fler ansökningar inte färre, och därmed mindre utrymme för att skriva utlåtanden till alla. Forskare måste vara beredda på att acceptera inskränkningar i vilka som får söka ett visst bidrag om de vill skriva färre ansökningar och få mer feedback – man kan inte få både och.

Att alla finansiärer skulle göra som ERC är inte realistiskt.

Att alla finansiärer skulle göra som ERC är inte realistiskt. Som representant för en forskningsfinansiär kan jag säga att det blir allt svårare att hitta externa granskare. Det är inte bara finansiärer som konkurrerar om denna expertis, den används också av vetenskapliga tidskrifter och, vilket blir allt vanligare, vid utvärderingar av hela lärosätens verksamhet. Dessutom görs nationella kvalitetsutvärderingar som till exempel Storbritanniens Research Excellence Framework (REF) där alla lärosäten utvärderas av externt sakkunniga, vilket minskar tillgången på internationella peers även för svenska finansiärer.

Det är denna verklighet vi måste förhålla oss till vid en diskussion om utförligare avslagsmotiveringar. De granskare som utgör grunden för peer review är trots allt ingen oändlig källa att ösa ur.

Joakim Amorim, programchef vid Stiftelsen för strategisk forskning, SSF

Läs mer i Curie:

Avslagen kan ge bättre forskning – om vi får motiveringen (Curie)