Efter att Moa Eriksson Krutrök disputerat hyllade handledarna Simon Lindgren och Ragnar Lundström henne med en låt som de la ut på Youtube.

Digitala disputationer skapar nya möjligheter

2020-06-02

Sedan coronapandemin satte stopp för resor och stora folksamlingar har många doktorander fått försvara sin doktorsavhandling framför en skärm. Men det digitala formatet har också skapat nya valmöjligheter och gett fler chansen att ta del av vårens disputationer. Curie har talat med några nyblivna doktorer.

Vid en disputation fylls ofta salen av kolleger, vänner och släkt som kommit för att ta del av den stora dagen. De senaste månaderna har dock verkligheten sett annorlunda ut för de doktorander som försvarat sin avhandling.

Sara Strandberg är röntgenläkare vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Parallellt med läkarjobbet har hon under de senaste åtta åren arbetat halvtid på en doktorsavhandling. När disputationen äntligen närmade sig i slutet av februari rapporterades det redan mycket om det nya coronaviruset i medierna.

– Förutsättningarna för att kunna genomföra disputationen ändrades nästan varje dag. Det blev en stor osäkerhet om vad som skulle hända, berättar Sara Strandberg.

Hon fick frågan om hon ville skjuta upp disputationen men det kändes aldrig aktuellt.

– När man precis har skrivit klart avhandlingen är man så inne i forskningen och är uppdaterad och alert inför presentationen och diskussionen. Det är en enorm uppladdning och jag ville inte tappa någon kunskap om forskningsområdet genom att vänta.

Spindeln i nätet

Sekreteraren på institutionen blev spindeln i nätet för att hålla koll på alla ändringar. Det handlade om allt ifrån att det behövdes en sal med uppkopplingsmöjligheter, till att det skulle finnas ersättare för ordförande och alla betygsnämndsledamöter vid behov.

Till slut blev det en digital disputation där opponenten och några i betygsnämnden fanns med via Zoom, det numera välkända verktyget för videomöten. En it-tekniker var på plats under hela tiden och fick inte lämna rummet.

– Då kunde jag fokusera på det jag skulle göra, nämligen att disputera, poängterar Sara Strandberg.

Det blev samma upplägg och förutsättningar för den vetenskapliga diskussionen som vid en traditionell disputation och allt fungerade bra. Som röntgenläkare är Sara Strandberg van att jobba i digitala miljöer.

– Region Västerbotten har flera multidisciplinära möten varje vecka där man interagerar både med ett auditorium på plats och med ett antal personer via länk.

Hitta nya former

Sara Strandbergs disputation var den första som utfördes digitalt vid Umeå universitet.

På plats i salen fanns några kolleger, delar av betygsnämnden, handledaren och ordförande för disputationen, Lars Nyberg.

– Vi blev tvungna att snabbt hitta nya former och riktlinjer. Det måste vara tydligt hur en disputation ska gå till, säger han.

Systemet har ställt om snabbt och bra, enligt Lars Nyberg. Han har inte hört någonting negativt och det har inte heller blivit färre disputationer under våren. De flesta disputationsdatum har bestämts långt i förväg.

– Går det att fullfölja ska man göra det. Viktigast är att det blir en bra vetenskaplig diskussion och en bra upplevelse för respondenten, säger Lars Nyberg.

Vana vid videomöten

Han menar också att många vid Umeå universitet redan är vana vid videomöten på grund av distansundervisning och regionala utbyten.

– Många visste redan vad zoom var medan vissa kolleger aldrig hört talas om verktyget. Men nu har vi alla fått tillfälle att öva.

I mitten av juni ska han själv vara opponent vid en disputation vid Köpenhamns universitet via Zoom.

– Det är bra att vi har hittat en lösning så man inte behöver avstå. Just en disputation har ett givet format som funkar bra digitalt.

Snabb omställning

Mia von Euler, ordförande i disputationskommittén vid Karolinska institutet (KI), betonar också vikten av att upprätthålla kraven på en disputation samtidigt som man följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Även vid KI blev det en snabb omställning. Dels för att det inte längre var möjligt att resa (ens inom Sverige), dels för att skydda personer i riskgruppen.

– Det är ganska vanligt att opponenten kommer från ett annat land och det finns krav på att minst en ledamot i betygskommittén ska vara från ett annat lärosäte. Sedan tillhör många, i synnerhet äldre, forskare riskgrupper och det är viktigt att de inte exponerar sig för smitta, förklarar hon.

Mia von Euler tycker att omställningen gått smidigt, även om det blivit mer pappersarbete för att administrera vilka som ska vara med via Zoom. Ibland har det även varit svårt att boka stora salar med uppkopplingsmöjligheter, eftersom de varit så eftertraktade.

Lättare att hitta bra granskare

Det digitala formatet skapar också nya valmöjligheter när det gäller vilka man bjuder in att vara opponent eller vilka som ska ingå i betygskommittén. Mia von Euler menar att man därför bör överväga att ta med sig delar av det digitala formatet till tiden efter coronapandemin.

– Det blir lättare att se ut lämpliga personer till granskningskommittén om de kan delta på distans. Att slippa resa spar både tid och miljö.

Forskargrupper med mindre ekonomiska resurser behöver inte heller ta hänsyn till om den bästa opponenten finns på andra sidan jordklotet.

Ytterligare en aspekt är att många fler utomstående kan ta del av disputationen via länk.

– Det blir verkligen publikt och vem som helst kan surfa in och lyssna en liten stund. Många av våra doktorander kommer från andra länder och då får deras vänner och kolleger utomlands en chans att ändå vara med.

Alla kan vara med – på distans

Just den aspekten, att alla kan vara med, är enligt den nyblivna doktorn Oksana Goroshchuk den bästa aspekten av digitala disputationer. Hon började planera sin egen digitala disputation så fort KI informerade om att möjligheten fanns.

– Många av mina vänner och gamla kolleger från Ukraina var med. Det var roligt att kunna visa dem hur en disputation går till i Sverige.

Opponenten valde att delta via länk från Uppsala, eftersom han tillhör riskgruppen. När diskussionen väl hade kommit igång kändes det inte så annorlunda, menar Oksana Goroshchuk.

– Vi hade en mycket bra vetenskaplig diskussion som jag kunde njuta av. Det kändes inte som att prata med någon på en skärm.

Däremot är det lite svårare att läsa av kroppsspråket, och interaktionen i betygsnämnden blir annorlunda när inte alla är på plats, menar hon. Det är även lätt att tappa tidsuppfattningen. Oksana Goroshchuk förespråkar en tydlig struktur med hålltider så att disputationen inte drar ut på tiden.

Svårare att fira

Det händer mycket runtomkring en disputation. Opponenten, som kommer från ett annat lärosäte eller till och med ett annat land, håller ofta ett seminarium om den egna forskningen dagen innan. Det finns också tillfällen till informella diskussioner.

– Opponenten är oftast en person som är verksam inom samma forskningsområde men som man ännu inte har något samarbete eller närmare band med. Det blir en ny kontaktyta och ett tillfälle för kunskapsutbyte, betonar Mia von Euler.

Den här möjligheten går förlorad om opponenten medverkar på distans. Även diskussionen i betygsnämnden kan påverkas när några deltar via länk. Det blir inte riktigt samma dynamik och utbyte.

Det har också blivit svårare att fira den nyblivna doktorn. Oksana Goroshchukcs föräldrar fick ställa in den planerade resan från Ukraina till Sverige och skålade via zoom istället. Festen blev inte heller av. Istället firade hon med forskargruppen på restaurang.

– Jag och min handledare hade ett tydligt mål, att jag skulle disputera i tid trots att jag hade bytt forskargrupp och skulle uppfylla alla formella krav på mindre tid. Det kändes viktigt att fira målgången på något sätt, som att sätta en punkt för det här avsnittet i karriären.

Funderade på att skjuta upp

En annan nybliven doktor är Moa Eriksson Krutrök. För henne har disputationen och den efterföljande festen fungerat som en mental målbild sedan hon började som doktorand i sociologi vid Umeå universitet.

– Tanken på festen har räddat mig ur många dippar, så när jag insåg att varken min disputation eller festen skulle bli som jag hade tänkt mig bröt jag ihop.

Hon tyckte att omständigheterna med mycket oro kring den pågående pandemin var för krävande och funderade på att skjuta upp disputationen.

– Men jag blev övertalad att genomföra den och är tacksam för det nu. I efterhand har jag insett att det går att göra det på ett bra sätt ändå.

Hennes huvudhandledare kunde inte vara med på disputationen, något som Moa Eriksson Krutrök var mycket ledsen över.

– Det var ju han som var mitt största stöd och skyddsnät, att inte ha honom på plats kändes sorgligt.

Digital uppvaktning

Men efter disputationen väntade en digital hälsning. Handledarna, som också är musiker, hade spelat in en låt för att hylla Moa Eriksson Krutrök.

– Jag hade verkligen inte förväntat mig detta, de hade lagt ut det på Youtube och twittrat om det från forskningsprojektets officiella konto. Det var hur stort och roligt som helst!

Festligheterna tog inte slut där, hemma väntade en överraskningsfest. Vännerna och kollegerna som var med på minglet efter disputationen hade helt enkelt förflyttat sig hem till henne, dekorerat huset och fixat mat.

– Det betyder mycket att folk omkring en backar upp och gör någonting för att det ska bli en speciell dag. Då blir det mer på riktigt. Även om det inte blev som jag hade tänkt mig blev det en dag att minnas.

12
Text: Natalie von der Lehr