Logotyp Curie - samtal om forskningens villkor

NYHET

Lång väg till jobbet som vetenskapsredaktör

Lågkonjunktur, ett nerlagt bygge av en partikelaccelerator och IT-bubblan som sprack – allt hände på Maria Gunthers väg till att bli vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter. Hon vet hur man bygger en karriär på att välja fel och tycker att det är en styrka att inte ha konkreta mål.

Maria Gunther är övertygad om att hon aldrig blivit vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter om det hade varit hennes mål.

– Jag är bra på att välja fel och har byggt min karriär på det. Först var det partikelfysiken, sedan IT-branschen och när jag hade utbildat mig till journalist kom tidningskrisen.

Bytte partikelfysik mot IT

När Maria Gunther var färdigutbildad civilingenjör 1993 rådde det lågkonjunktur. Hon bestämde sig då för att doktorera i partikelfysik vid Uppsala universitet och forskningsanläggningen Cern i Schweiz.

– Det hade jag kanske gjort ändå eftersom jag var intresserad av ämnet.

Under den tiden byggde USA världens största partikelaccelerator men projektet lades ner lagom till att Maria Gunther disputerade. Plötsligt fanns det dubbelt så många partikelfysiker i världen som konkurrerade om samma jobb och forskningsresurser och hon insåg att det skulle bli tufft att fortsätta inom samma bransch.

IT-boomen pågick för fullt och Maria Gunther började jobba på ett nystartat företag som programmerare och datautvecklare. Företaget hade startats av två doktorer från KTH som tyckte att det var en bra merit att ha disputerat.

– Arbetet handlade mer om tekniken bakom än om användargränssnittet och de ville ha högutbildade medarbetare, förklarar Maria Gunther.

Alltid gillat Vetenskapsradion

Företaget gick bra och blev uppköpt av Icon Medialab. Boomen fortsatte i några år men under Maria Gunthers första föräldraledighet började IT-bubblan att spricka och hon misstänkte att hon kanske inte skulle ha något jobb att återvända till.

– Och så blev det också. Fredagen innan jag skulle börja igen gick Icon i konkurs.

Under föräldraledigheten började hon fundera över vad hon skulle göra istället. Hennes man föreslog att hon skulle bli vetenskapsjournalist eftersom Maria Gunther alltid har gillat att lyssna på Vetenskapsradion.

– Jag vet inte var han fick den idén ifrån, jag hade aldrig tänkt på det. Jag trodde inte att jag kunde skriva.

Upptäckte att hon kunde skriva

Hon hittade en ettårig påbyggnadsutbildning i journalistik vid Uppsala universitet och kom in via en reservplats.

– Det var en väldig rolig utbildning, jag upptäckte att jag kunde skriva. Det visste jag inte.

När det var dags för praktik sökte Maria Gunther till Vetenskapsradion. Hon fick ingen plats, men en kursare tipsade om att DN var intresserad av praktikanter med naturvetenskaplig utbildning. Hon hamnade på DN:s vetenskapsredaktion med dåvarande vetenskapsredaktören Karin Bojs.

– Vi funkade bra ihop och jag lärde mig otroligt mycket om själva hantverket, mer än på hela utbildningen.

DN hade då en egen vetenskapsredaktion med egen budget och efter avslutad utbildning 2003 kunde hon hoppa in som vikarie.

Gav journalistiken en sista chans

2005 flyttade hela familjen till Wien och stannade i sex år. Hennes make hade fått jobb på huvudkontoret för IAEA, International Atomic Energy Agency, i Wien. Andra barnet var på väg och Maria Gunther höll också på att skriva klart en bok om kreationism.

– Jag fick för mig att det skulle vara trevligt att vara hemmafru ett tag men det var det inte. Jag är inte bra på det, helt enkelt.

Under den första tiden i Wien fortsatte hon frilansa lite men sedan kom tidningskrisen.

– DN hade plötsligt inte längre någon vetenskapsredaktion med egen budget och kunde inte längre ta in frilansmaterial. Det kändes som om jag var varit med om det förr.

När familjen var tillbaka i Sverige bestämde hon sig för att ge vetenskapsjournalistiken och frilansandet ett år innan det var dags söka sig vidare. Under den perioden sökte hon ett vikariat på Vetenskapsradion men inte heller den gången blev det någonting.

– De gillade mig och det jag hade skrivit men jag saknade erfarenhet från radio.

Fick välja mellan två drömjobb

Men precis när hon börjat kontakta gamla kursare för att få jobbtips blev hon erbjuden en praktikplats på Vetenskapsradion. Maria Gunther skulle jobba på redaktionen och lära sig göra radio under tiden, ett erbjudande som hon tackade ja till. Hon fick också chansen att fortsätta på radion, men då hörde Karin Bojs av sig och undrade om de kunde ses.

– Hon berättade att hon skulle sluta på DN och rekommenderat mig som hennes efterträdare. Helt plötsligt fick jag välja mellan mina två drömjobb.

Valet föll på DN.

– Jag tänkte att det kommer fler chanser på radion, men att jag kanske bara får ett erbjudande från DN.

Bästa av två världar

Ibland kan Maria Gunther avundas gamla kolleger som blev kvar inom forskningen, men tycker samtidigt att hon får det bästa av två världar som vetenskapsredaktör. Hon får följa forskningsfronten inom olika ämnen och skriva om det.

– Jag tror att jag är bättre på att skriva om forskning än att forska själv. Jag är nyfiken och har bra koll på vad människor förstår och vet.

När forskare ägnar sig åt populärvetenskap blir det ofta för komplicerat eller förenklat, menar hon. Men Maria Gunther har på senare tid märkt en större förståelse bland forskarna för vikten av att nå ut. Intresset för vetenskap och forskning är också högt bland läsarna. Vetenskap säljer men samtidigt är det viktigt att förstå det man skriver om, påpekar Maria Gunther.

– Vi vill inte hålla på med ”vetenskap light”, alltså substanslösa artiklar om sömn eller amning.

Får inte vara konflikträdd

Därför är hon också glad över att ha fått förstärkning av medicinreportern Amina Manzoor, någonting som hon kämpade hårt för.

– Just när det gäller nyheter om medicin och hälsa är det viktigt att det blir korrekt, den här typen av artiklar kan ha konsekvenser för läsarna. Och just inom det medicinska området kände jag mig inte kompetent nog.

Hon beskriver jobbet som vetenskapsredaktör på DN som roligt och stimulerande. En stor del av arbetet går ut på att sålla bland pressmeddelanden och att förhindra artiklar som bygger på dåliga studier eller felaktiga tolkningar av forskningsresultat. Hon och kollegan Amina Manzoor känner sig ofta som glädjedödare.

– Man får inte vara konflikträdd. Samtidigt är det lärorikt att vara vetenskapsreporter bland allmänreportrar, de kan en massa som inte jag kan.

Genikamp efter artikel om intelligens

När Maria Gunther skrev en artikel om Mensa, en förening för människor med hög IQ, gjorde hon själv inträdesprovet och kom in. Hon gick ur igen eftersom hon inte trivdes i gruppen, men det blev en artikel om intelligens och intelligensforskning.

Flera år senare fick hon frågan från tv-programmet Genikampen om hon kunde rekommendera några smarta kvinnor.

– Mina förslag passade inte och till sist fick jag frågan ”men du då?”. Så då kom jag med i sista minuten. Det var jobbigt och lärorikt och jag blev extremt ledsen när jag åkte ut.

Efter hennes medverkan i Genikampen bestämde hon sig för att skriva en bok om intelligens.

– Det är annorlunda att skriva en bok, förstås. Det blir mer fördjupning och intelligens är också ett kontroversiellt ämne.

Ställa dumma frågor

Maria Gunther tycker att den egna erfarenheten och forskarbakgrunden är bra att ha. Hon känner till forskarvärlden, hur forskning går till och att man inte kan lita blint på alla forskare.

Även åren inom IT-branschen har gett en större insikt i exempelvis teknikutveckling. Hon tycker att det är nyttigt att ha vistats i olika miljöer och träffat olika människor.

Fast i början brukade hon inte tala om för forskarna hon skulle intervjua att hon disputerat.

– Speciellt om jag skulle prata med fysiker – för att kunna ställa dumma frågor till dem också.

Artikelserie: Doktor – och sen då?

Hur väcktes deras nyfikenhet för forskning? Vad fick dem att lämna akademin? Vilken glädje har de haft av sin forskarutbildning?
Möt människorna som disputerat och sedan gjort karriär utanför akademin.

Läs alla artiklar i Curies artikelserie Doktor – och sen då?

Relaterat innehåll

Nyhet 12 februari 2024

Carina Järvenhag

Om Karins Senters fascination för förortssvenska ska sammanfattas med ett ord får det bli ”Zlatan”. Ett intresse som så småningom ledde fram till avhandlingen ”Att göra förort”. –...

Nyhet 29 januari 2024

Siv Engelmark

Hon har gjort examensarbete på Nasa, doktorerat om planeten Mars och kan varenda replik i filmen Stjärnornas krig. En livslång passion för rymden har lett Ella Carlsson till det nu...

Nyhet 10 januari 2024

Carina Järvenhag

Akademin måste arbeta med forskning på ett både praktiskt och teoretiskt plan. Det menar Helena Hansson som forskar och undervisar om deltagande design vid Göteborgs universitet. D...