Vill du vara min vän?

2015-11-09

Krönika av Micael Dahlen, professor i ekonomi vid Handelshögskolan och författare, om hur betydelsefullt det är att samtala med andra forskare. Både för att åstadkomma bättre forskning och för att bli lite lyckligare.

Jag finns på facebook. Mitt namn stavas lite konstigt så det är lätt att hamna fel, men om du ser en långhårig typ med mössa och vantar som står och fryser bland palmer vid en enorm swimmingpool är det jag (detsamma gäller om du ser mig IRL, palmerna och poolen är förmodligen inte med, men sannolikt fryser jag, nästan oavsett temperaturen i luften). Jag har inte LinkedIn, eftersom jag för ett tag sen bestämde mig för att inte skilja mellan mitt privata liv och mitt arbete. Eller så gav jag bara upp. Jag klarar ändå inte av att låta bli att tänka på alla roliga studier och experiment jag håller på med eller vill göra, vare sig jag befinner mig på kontoret, i ett labb, i ett klassrum, hemma, i mataffären eller på semester någonstans. Vare sig det är dag eller natt.

Alla möjliga funderingar snurrar omkring i mitt huvud, från vad som skulle hända om vi tog bort BNP som makroekonomisk indikator till hur vi kan hitta alternativa mått på IQ, om reklam skulle kunna få oss att må bättre istället för sämre, om empati är smittsamt eller varför människor sällan tränger sig i toalettköer men desto oftare vid flygplansgater. För att bara nämna några. Det är väldigt kul att låta funderingarna löpa amok och ännu roligare att testa dem på olika sätt. Men det är också ganska ensamt.

För jag har ju liksom inget riktigt område där jag hör hemma. När andra forskare gräver länge och djupt och hittar gemensamma beröringspunkter med andra där de står, hoppar jag omkring och sätter ner spaden lite här och där. Jag hinner aldrig riktigt ingå i något forskarlag eller bli en del av de pågående samtalen.

Mina samtal med andra forskare sker oftast när jag skickar in manuskript till tidskrifter eller när jag får förmånen att vara redaktör eller granskare av andras spännande manuskript. Det enda kruxet är att jag inte har någon aning om vem det är jag samtalar med i något av fallen. Vi är ju hela tiden dubbelblinda – redaktörerna och granskarna får ju inte veta vilka författarna är, och författarna får i sin tur inte veta vilka redaktörerna och granskarna är. Det är säkert jättebra för forskningen att det är så, men det är inte jättebra för den som vill göra forskarvänner (i själva verket kom väl det dubbelblinda systemet till just för att separera forskning från vänskap). Det saknar jag.

Utan att föra långa samtal med människor som verkar inom samma område och ingå lag med flera andra kollegor är det nog svårt att bli riktigt framgångsrik som forskare, nobelpriser ska vi inte ens tala om. Men det kan jag leva med. Att vinna priser blir man ändå inte lyckligare av. (Det varar på sin höjd i tre månader, det har jag faktiskt gjort några studier på. Just nobelpriser ingick förvisso inte i någon av studierna, jag hade svårt att få fatt tillräckligt många deltagare, men jag gissar att de följer samma mönster). Däremot grämer det mig att jag inte lyckas göra fler forskarvänner. För vänner blir man faktiskt lyckligare av (det fann jag både i en panelstudie och två experiment).

Så om du vill får du gärna lägga till mig på facebook. Jag finns på instagram också om du föredrar det. Jag lovar att inte försöka få med dig i min ofokuserade forskning. Men jag skulle bli väldigt glad att få dig som vän. Vi kan kanske ta en fika om du vill, kaffe är bra både för vänskap och för kreativiteten har jag upptäckt (de visade sig faktiskt hänga samman i ett litet experiment jag gjorde). Eller så ses vi bara på facebook, vem vet, det i sig självt skulle kunna leda till spännande saker.

5 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Li Gessbo

    Hej Micael,Jag var nyss inne och kollade din Facebook och kan konstatera att du nått maxgräns för antal vänner (5000 st)! Så du får nog börja bonda med dem du redan har ;-) Lycka till!

    2015.11.12

  • Erna Danielsson

    Din krönika gjorde mig glad, jag är gärna din vän och om det faller sig så, dricker jag gärna en kopp kaffe med dig.jag håller med dig om att det finns mycket att förundras över. Allt gott

    2015.11.13

  • Matz Larsson

    Hej Micael, Känner igen mig. Forskar om vad som binder samman grupper (människor, däggdjur, fåglar, fiskar). I mångt och mycket är det nog de ljud som vi skapar med våra kroppar när vi rör oss. Inte konstigt att det kan kännas ensamt, blott höra tangentbordets knatter. Läs mer i "Self-generated sounds of locomotion and ventilation and the evolution of human rhythmic abilities" Matz Larsson http://link.springer.com/article/10.1007/s10071-013-0678-z (open access), handlar också om varför vi är musikaliska till skillnad från t ex chimpanser.

    2015.11.13

  • Kamilla György Ullholm

    Hej Micael! En underbar krönika med hög igenkänningsfaktor. Det mesta tyder på att det finns allt fler som oss, både inom akademin och utanför. Folk som går igång på det mesta och kan inte låta bli att förundras över tillvarons minsta detaljer. Det är väl hoppingivande? Oss akademiker är också förunnat att vi i samma veva kan börja skissa på en forskningsansats och även om vi sen inte mäktar med att genomföra ens en tiondel av idéerna så tycker jag att det för det mesta är kul med en hjärna som hela tiden producerar nya tankar, får en att undersöka okända marker, ibland med behovet att gräva sig ner i angränsande forskningsfält. Om man har tur, får man också några forskarvänner på vägen. För inte klarar man sig ensam i tvärvetenskapliga frågor? Men du, jag skulle verkligen uppskatta att bli indragen i ett forskningsprojekt med en ekonom, det har inte hänt mig tidigare. Särskilt nu, när fältet jag jobbar inom, flerspråkighetsforskning, äntligen börjar få någon sorts samhälleligt erkännande. För samhällsrelevans har den alltid haft. Ditt facebookkonto är fullt, så jag kastar bollen till dig. Sök upp mig om du är intresserad. Allt gott,

    2015.11.16

  • Janna Lundberg

    Hej Michael!Kan du inte starta en grupp på Facebook med just detta syfte - att diskutera forskningsfrågor. En hel del Facebook-grupper har just den gemenskapen som du skriver om, men vad jag vet finns det ingen levande forskargrupp av det slag du efterfrågar. Jag går med i så fall!

    2015.11.18

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter