Professor i biologisk mångfald vid Göteborgs universitet
Krönika
Så motiverar Harvard sina studenter
Hur gör Harvard för att få så framgångsrika studenter? Det undrade en kollega och bad mig att undersöka. Jag talade med studenter på grundutbildningen och deras lärare, skriver Alexandre Antonelli.
Det korta svaret är att de flesta studenter är extremt motiverade redan från början. Harvard är en magnet som lockar kunskapstörstiga och ofta välbemedlade elever från hela världen. Lärosätet försöker välja ut de bästa, mest ambitiösa och med störst potential. Av de närmare 43 000 som sökte till Harvard i år, var det knappt 2 000 (rekordlåga 4,6 procent) som blev antagna, från 90 olika länder. Deras familjer betalar över en halv miljon kronor per år till universitetet, något de ofta blir påminda om på hemmaplan. Många studenter vill bli världsbäst på något, från att bli president till att knäcka svåra sjukdomar. Jantelagen ut och in.
Den höga ambitionsnivån har dock en baksida. Den genomsnittliga studenten går till sängs klockan två på natten och är uppe vid sju. De lägger all tid på skolrelaterade aktiviteter: pluggar, skriver, praktiserar och engagerar sig i studentorganisationer. Tankarna på att få nya erfarenheter och förbättra sitt cv finns ständigt där, men ambitionerna tär på krafterna. Stress och utbrändhet är vanligt och självmord förekommer. Universitetsledningen jobbar förebyggande och utser till exempel en mentor – oftast en doktorand – till varje ny student. Studenterna bor ihop under första året, vilket förstärker deras sammanhållning.
Studenternas sug efter kunskap och kvalité går hand i hand med utbildningssystemet. Varje termin får studenterna ”shopping time”, då de under två veckor kan välja fritt vilka kurser de vill läsa. Till sin hjälp har de tidigare studenters omdömen. Lärarna gör sitt bästa för att locka studenterna att komma till sina föreläsningar och sedan få dem att stanna kvar på kurserna. Konkurrensen om studenterna motiverar lärarna till pedagogisk utveckling och förnyelse. Det är inte förrän i slutet av det andra året som studenterna måste välja sitt huvudämne, och då har de hunnit bli riktigt intresserade av just det.
Nyckeln till framgången tycks alltså vara ett ypperligt utgångsläge och ett tufft utbildningsystem som främjar kvalité. Det finns många skillnader jämfört med det svenska systemet, från antagningsprocessen till hur det hela finansieras. Förutsättningarna och uppdragen är väldigt olika, och båda systemen har sina för- och nackdelar. Det mest intressanta tycker jag är möjligheten som studenterna har att prova på olika kurser i början på varje termin. Detta borde man väl kunna testa även i Sverige? Det skulle kanske bidra till mer motiverade studenter och till att lärarna anstränger sig för att bibehålla eller öka kvalitén på sina kurser.
Du kanske också vill läsa
Nyhet 11 september 2024
Vad ska svenska lärosäten göra om kriget bryter ut? Stänga ner? Fortsätta som vanligt, som de försöker göra i Ukraina? Idag är lärosätenas roll i totalförsvaret oklar. Men flera sa...
Debatt 2 september 2024
Trots att riskerna med fältarbete är välkända diskuteras de sällan i forskarutbildningen. Frågor kring risk och säkerhet bör behandlas i doktorandkurser om metoder eller etik och u...