Riktigt gott kaffe kan leda till Nobelpris

2015-06-03

Krönika av Ulf Ellervik, professor i kemi vid Lunds universitet, om hur viktigt det är med bra mötesplatser på lärosätena, hur stor betydelse det kan få för att få fram bra forskningsresultat.

År 1993 bestämde den amerikanska kongressen att man inte skulle bygga världens största partikelaccelerator i Waxahachie i Texas och fysikern Geoffrey Wests karriär slogs i spillror. Alla experiment han planerat var nu omöjliga att genomföra.

Men istället för att pensionera sig bytte West forskningsfält och bestämde sig för att hitta ”naturlagar” för städer. Som primärdata använde han folkräkningsstudier i USA, kinesiska telefonkataloger, statistik för allehanda städer och en rejäl skopa tysk infrastrukturpolitik. Efter flera års forskning kunde han slutligen dra ett par häpnadsväckande slutsatser.

Det visade sig nämligen att historia och geografi var mindre viktiga för en stads utveckling. Istället var det invånarantalet som styrde utvecklingen, och sambandet var inte linjärt utan upphöjt till 1,15.

Det betyder att om vi jämför två städer kommer en genomsnittlig person i den större staden att, oavsett vilken faktor vi mäter, ligga högre än en person i den mindre staden. Det som gör det extra spännande är att det verkar gälla allt från tillgång till universitet till pengar på bankkontot och det är till och med så att människor i större städer promenerar i snabbare takt. Denna ”lag” verkar även gälla för kreativitet eftersom antalet patent per person, vilket vi skulle kunna se som ett mått på kreativitet, följer regeln.

Förklaringen ligger i att människor råkar ut för fler slumpmässiga möten i en stor stad och att det är dessa möten som leder till kreativa idéer. Kreativitet är nämligen ytterst svårt att styra. När vi med ojämna mellanrum tycker oss få en snilleblixt är det troligen så att vi under en tid gått och grunnat på problemet och plötsligt faller den sista och viktigaste pusselbiten på plats. Ofta levereras denna pusselbit i ett slumpmässigt möte. Det är därför kreativa människor trivs i städer – och ju större stad desto bättre.

West gick dock vidare och undersökte även företag av olika storlek.  Det visade sig att de också styrs av storleken, men med en viktig skillnad – faktorn är inte längre 1,15 utan 0,9. I praktiken betyder det att varje person i ett företag producerar mindre ju större företaget blir. Anledningen är att stora företag är hierarkiska, något som hämmar kreativitet.

Problemet är att de flesta forskningsinstitutioner också är hierarkiska och det är sannolikt att de snarare liknar företag än städer. I Sverige är många universitet ganska stora – men ligger oftast i relativt små städer. Ett exempel är Lunds universitet med nästan 30 000 studenter i en stad med lite drygt 100 0000 invånare.

Lund har hittills inte en enda Nobelpristagare – vilket skulle kunna vara ett grovt mått på nyskapande idéer. Jämför det med California Institute of Technology, Caltech, ett litet universitet med endast 2200 studenter i Los Angeles, en stad,med en folkmängd på 12 miljoner. Caltech har ännu så länge vunnit 33 Nobelpris.

Jag har arbetat på båda dessa universitet och det finns onekligen rätt stora skillnader. Reglerna är dock inte satta i sten och ett universitet måste rimligen kunna fås att fungera som en stad, med kreativa miljöer där människor med olika kunskap och olika sätt att angripa problem träffas.

Det gäller alltså att skapa miljöer som gynnar möten, men här har många universitet istället låst in sig i fakulteter och institutioner med synliga och osynliga gränser.

Vi måste tänka om. Ta bort osynliga gränser och gynna möten. Låt forskare forska med minimal styrning. Se till att doktorander, studenter och seniora forskare kan träffas och skapa underverk. Se till att underlätta för forskare att flytta på sig, och uppleva helt nya möten, för kortare eller längre tider. Och se till att det finns riktigt gott kaffe på ett, och endast ett, centralt ställe i varje byggnad. Ett ställe där oväntade möten sker.

Krönikan bygger på ett avsnitt ur Ulf Ellerviks kommande bok – Den svåra konsten att leva.

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Philip Gerlee

    En relevant studie om hur andelen forskare skalar med storleken på forskargruppen/enheten:http://www.pnas.org/content/106/32/13160

    2015.06.05

  • Henrik Ottosson

    Intressant artikel som faller i linje med vad Ola Tufhveson kommit fram till, se exvis Tentakelartikeln "Får du inget Nobelpris i år heller?" http://www.vr.se:90/Tentakel/nummer/200809/debatt/nobelpris/farduingetnobelprisiarheller.5.5f58b11111d968fce7680001497.htmlDet gäller nog också att försöka få våra universitet att bli en del av de städer de ligger i. Inte sällan är våra campusområden som "forsknings- och utbildningsfabriker" placerade på gärden i utkanten av våra städer och helt utan liv kvällar och helger; ett resultat av funktionsseparatistiskt tänkande inom stadsplaneringen sedan 50-talet och framåt. Det som behövs runt våra universitet tror jag är intressanta blandstadsmiljöer med trevliga fik och restauranger (även de mötesplatser), vilket man faktiskt hittar i närheten av flertal amerikanska toppuniversitet.

    2015.06.07

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter