Resor till yttersta gränsen

Jag brukar inte ge nyårslöften, men julsemestern är ju ett bra tillfälle att tänka på i vilken riktning man ska gå vidare med sitt liv det kommande året.

Jag måste erkänna att känslan av utveckling är en av de saker jag gillar mest i livet. Det känns så bra att märka att jag har lärt mig nya saker, eller iaktta hur svårigheterna har ändrat mitt sätt att tänka om livet och människorna.

Utveckling förutsätter att man lämnar sin trygghetszon. Detta gäller lika mycket för fysisk, mental som för emotionell utveckling. För att bygga muskler krävs svettiga timmar på gymmet, för att lära sig lösa matematiska problem krävs räkneövningar, och för att kunna ändra sina värderingar krävs nya situationer som visar världen på ett nytt sätt.

För att lära sig något nytt måste man prova nya saker – och ni vet alla att den första gången alltid är mer eller mindre svår. Att skriva det här inlägget är faktiskt ett hopp utanför min trygghetszon: att väcka min gymnasiesvenska till liv igen efter tio år har visat sig vara knepigare än jag hade föreställt mig.

Även om utveckling kräver lite obekvämlighet, behövs också tid för att vila och bearbeta det som man har lärt sig. Utveckling kan inte nås om man alltid står utanför sin trygghetzon. Att alltid vara nära ens yttersta gränser dödar kreativiteten, då går all ens uppmärksamhet åt till att bara klara sig.

Dessutom glömmer man ofta att läsa de små tecken och meddelanden omgivningen sänder. Ju äldre jag blir desto bättre förstår jag att förmågan att återhämta sig efter svåra situationer är åtminstone lika viktig som själva prestationsförmågan.

Jag önskar dig ett framgångsrikt år 2013 med entusiasm och nya idéer, men också tillräckligt med lugn för att kunna tänka, vila och lyssna på dig själv och din omgivning!