Forskning måste vara lite rock´n´roll också

Ingmar är forskaren som älskar sitt jobb, och leder befolkningsstudier om demens och alzheimer på Centrum för åldrande och hälsa i Göteborg. Kärnan i hans budskap är att man ska verka med passionerat driv, då han först säger ”Har man inte roligt när man forskar så får man inget gjort”. Sant, men jag vill ta det längre än så och tolka den sista meningen i citatet bokstavligt: ”Forskning måste vara lite rock´n´roll också”. Alltså, musiken måste vara närvarande och få ta plats. Tror faktiskt jag vågar påstå att jag presterar bättre med en bra låtlista när jag letar litteratur, formulerar ett problem och definitivt när jag klurar på en avrundande diskussion.

Att ha professionellt roligt kan innebära att hålla portabelt kontor i en ryggåsstuga från 1700-talets mitt. Under den här våren en återkommande realitet för min del. Metodiskt tömmer vi kammare och kistor, inventerar och statusbedömer, föremål för föremål. Som en baston i alla mina kulturvårdande gärningar är frågan hur vi bäst kan tillgängliggöra kulturhistoria. Att kommunicera på ett populärvetenskapligt sätt, för att nå fler, få fler intresserade.

I min kandidatutbildning var det något vi återkommande arbetade med: att tolka traditioner och kulturarv för att tillämpa dem idag. Att bevara är att dokumentera och studera, men även en språngbräda för vidare upptäckter, användbara i vår samtid. Ett bra exempel är Bee Lamp, när tekniken spiralbindning och materialet råghalm bildar en bikupa, men används som taklampa. Traditionellt material och beprövad teknik hållbart förenad i en ny produkt. Allt detta påminns jag om under takdukarnas tysta blickar, ackompanjerad av radions klassiska förmiddag i bakgrunden.

Allt för få vet att musik kan vara, och i en del fall redan är, klassat som immateriellt kulturarv. Kulturarv är således mer än föremål och samlingar. Du kan själv ge förslag på ett levande kulturarv eller en tradition till Institutet för språk och folkminnen. Ett av de senaste tillskotten på Unescos lista över immateriella kulturarv är Koogere från Uganda. En samlingsbeteckning för en episk sångtradition om en kvinnlig hövding, Koogere, som levde för 1 500 år sedan. I form av bland annat sånger och dikter beskrivs hennes filosofi, som bygger på en tes om att välstånd är resultatet av hårt arbete. Traditionen överförs informellt från äldre generationer till yngre, men är nu på väg att dö ut.

Här skulle ryggåsstugan, förvaltad av både statlig instans och ideell förening, kunna fungera som en förebild för hur traditioner kan föras vidare. Det intressanta är hur föreningen tar ett helhetsgrepp kring traditioner och kulturarv, och förvaltar såväl materiella som immateriella värden. Det sistnämnda i form av ortskaraktärisktiska “visskatter” som sjungs vid sammankomster och publika arrangemang. För levandegörs det inte, muntligt eller skriftligt, faller det i glömska och går förlorat. Och i musiken kan vi mötas i ett ursprung, i minnen och kanske även i en specifik filosofi. Vackert så.

Forskning måste vara lite rock´n´roll också, sa Ingmar inledningsvis. Men hittills är det bikupelampor 2.0, sångtraditioner från Uganda och visskatter som fått ta plats. För mig innebär rock´n´roll definitivt att ha roligt, men även energi, inspiration samt att ha en rytm i det jag gör. Nyligen köpte jag ett piano, och håller som bäst på att damma av min gamla musikskolerepertoar. Har även upptäckt att det fungerar fantastiskt att varva teoretiska hemmasysslor med musikaliska utflykter till pianot. Ett bra exempel på att musiken i mitt fall måste vara närvarande och få ta plats.

Institutet för språk och folkminnen: Levande traditioner: Nationell förteckning över immateriella kulturarv i Sverige Länk till annan webbplats.