Att göra forskning begriplig

 Jag: "Jag ska blogga för Vetenskapsrådets nättidning Curie i några månader."

Tystnad.

Maken: "Varför då, har inte du forskning du måste få gjord istället för att skriva bloggar?"

Men där har han (delvis) fel. Enligt högskolelagen ska universiteten ägna sig åt utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället. I denna samverkan med samhället ska universiteten informera om sin verksamhet och verka för att forskningsresultat ska komma till nytta. Därför sitter jag nu vid mitt skrivbord på jobbet och skriver detta inlägg.

Jag är barnläkare till professionen och arbetar inom Sachsska barn- och ungdomssjukhusets neonatalverksamhet, dvs. framförallt med nyfödda, på Södersjukhuset AB. Efter disputationen 2008 har jag fortsatt att forska parallellt med mitt kliniska arbete och de senaste två åren kommit att ägna en allt större del av min arbetstid åt forskning.

Forskningen har därför blivit en viktig del av min identitet. Så när jag nyligen, på en middagsbjudning, fick frågan om vad jag arbetar med sa jag plötsligt ”forskare” (i stället för som vanligt ”barnläkare”). Detta ledde ofelbart fram till ett sanningens ögonblick. För då kom följdfrågorna:

1. Vad forskar du om?
2. Vad har du kommit fram till?
3. Vad spelar det för roll?

Jag förstod då att svaret på dessa frågor är avgörande. Framförallt för forskaren själv. Den som på ett par minuter kan få sin bordsherre att förstå vad forskningen handlar om och varför den är viktig, har utmärkta möjligheter att kunna få fortsätta med sin forskning. ”Hur då?”, tänker ni kanske nu. Det är ju inte så troligt att det sitter en stor forskningsfinansiär vid bordet.

Nä, det är inte så troligt.

Men den forskare som tar med sig dessa frågor och svar nästa gång hen söker anslag eller skriver en vetenskaplig artikel har en stor konkurrensfördel. Vare sig det handlar om anslagsgivare eller redaktörer så kommer de vilja förstå vad du gör, vad du kommer fram till och vad det har för betydelse. Den som kortfattat (och sanningsenligt) kan beskriva sin forskning på ett begripligt sätt går därför en ljus framtid till mötes.

Mina doktorander får ibland i uppgift att göra just detta, att slipa på sin ”elevator pitch” och testa den på nya bekantskaper. Om övning inte ger färdighet så kan man dock stå inför ett ännu jobbigare sanningens ögonblick. Kanske är inte forskningen så viktig eller har så stor betydelse? Boka då en akuttid med din handledare/mentor och se vad det går att göra åt saken.

För er som nu undrar vad min forskning handlar om: det får ni läsa om i något av de kommande inläggen. Måste bara öva lite först.