Ett webbmagasin för tredje uppgiften

2015-11-26

Ett grundläggande dilemma i det moderna samhället är att informationsinhämtningen är så höggradigt specialiserad, samtidigt som vårt beslutssystem – demokratin – bygger på att politiska beslut ytterst fattas av väljare som typiskt sett inte är specialister. För att väljarna ska kunna fatta informerade beslut måste de därför ta del av sammanfattningar av den kunskap som specialiserade forskare nått fram till.

Det sker inte minst genom att forskare förmedlar sådana sammanfattningar via media. Detta är den så kallade tredje uppgiften, som uppfattas som betydelsefull både av politiker, akademiker och högskolemyndigheter. Jag delar denna uppfattning. Om fler forskare deltog i den offentliga debatten skulle den lyfta.

I ljuset av samstämmigheten kring den tredje uppgiftens betydelse är det emellertid märkligt att det inte finns fastare strukturer för att understödja den. För det första ges det inte tillräckligt starka incitament till forskare att delta i den offentliga debatten och uttala sig i media. Att förmedla sin disciplins resultat till media är inte särskilt meriterande i jämförelse med att publicera vetenskapliga artiklar. Det är därför viktigt att tredje uppgiften ges ett större och mer systematiskt meritvärde än vad som är fallet idag.

För det andra är det inte alltid uppenbart för forskare – särskilt yngre forskare – hur man ska göra för att nå ut i media. Det är inte givet att de som vill nå ut faktiskt kan det. För att lösa det problemet borde det skapas tydligare vägar för de forskare som vill nå ut med sin forskning.

Det finns flera saker man skulle kunna göra för att lösa dessa problem, men ett förslag är att – till exempel med medel från forskningsfinansiärer – skapa ett seriöst men läsvänligt webbmagasin för förmedling av forskning. Forskare skulle få skicka in bidrag, som skulle granskas av sakkunniga (i likhet med vetenskapliga tidskrifter, men till skillnad från dagspressen) och just därför räknas som vetenskapligt meriterande. De skulle också bedömas utifrån hur intressanta och läsvärda de kunde tänkas vara.

Både den vetenskapliga aspekten och läsvänligheten är väldigt viktiga. För att forskare verkligen ska bidra till att lyfta debatten måste de argumentera väl. Det sker dessvärre inte alltid. Forskare tillåter sig ibland att slarva i den offentliga debatten på ett sätt som de aldrig skulle göra i strikt vetenskapliga sammanhang. Det sänker nivån på debatten och försvagar dessutom akademins ställning i samhället.

Men tredje uppgiften måste dessutom – per definition – nå ut. Forskningsartiklar som få läser kan ändå ha ett stort värde, men detsamma gäller inte tredje uppgiften. Syftet är ju att förmedla forskningsresultat till allmänheten. Det uppfylls inte om bara ett fåtal läser artiklarna.

Här brister många tidskrifter som förmedlar forskning. De upplevs helt enkelt som för tråkiga. Därför tror jag att ett magasin av det här slaget inte enbart bör titta på sådana tidskrifter, utan också på seriösa media som The Economist och Vox.com. De skriver fördjupande och innehållsdigert utan att ge avkall på läsvänligheten. Man kan också tänka sig andra former av anslående material vid sidan av artiklar, som videos, podcasts, mm.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter