Att censurera med tolerans

2015-02-06

Med den pågående diskussionen om yttrandefrihet och akademin är det kanske intressant att ta del av en variant av diskussionen som just nu pågår i USA. Det handlar om hur universitet ska förhålla sig till studenternas användning av den anonyma kommunikationsplattformen YikYak.

YikYak är en kombination av chat och GPS. För att skicka och läsa texter måste man befinna sig i samma geografiska område som andra användare. Denna kombination har gjort YikYak populärt bland universitetsstuderande, och deras texter rymmer allt från det banala till det obscena. Användare har vidare möjlighet att prisa eller risa olika kommentarer. Populära kommentarer rankas högre och finns kvar medan de som inte uppskattas försvinner snabbare. Anonyma användare strävar efter att öka sin YikYak-karma genom att deras kommentarer uppskattas och bevaras av den lokala gruppen.

Flera universitet har drabbats av studenternas vrede mot universitetslärare eller administration. Det förekommer mobbing, sexuella inviter och knarkdiskussioner. Men inget har upprört, av naturliga skäl, universitetsledningen så mycket som de rasistiska budskap som sprids och beröms av deras studenter.

Det är relativt enkelt att stänga av tillgången till YikYak via skolornas trådlösa nät, men detta hindrar inte studenterna som då istället använder sina telefoner. YikYak erbjuder själva knappast något stöd eftersom de saknar juridiskt ansvar.

Med anledning av detta har vissa röster höjts för att YikYak inte ska ses som ett hot, utan snarare som en inblick i det lokala studentlivet. Och att det som inte kan förbjudas måste lösas med bildning snarare än censur. Ett exempel på detta är Colgate University, som är ett litet, väletablerat och förmöget universitet med en övervägande vit studentkår (välj din nästa ordvits med omsorg). Colgate drabbades av ett allvarlig rasistisk YikYak-problem när studenter vid universitetet använde plattformen för att sprida och rösta på rasistiska budskap. Eftersom det inte gick att censurera appen krävdes en annan metod.

Lösningen kom från psykologiprofessorn Geoff Holm som tog initiativet till Yak Back. Lärare började frivilligt använda sig av YikYak. De var inte anonyma och de var inte dömande. De gav goda råd inför tentor, studentliv och vinterkyla. De använde sig av töntiga skämt och harmlösa kommentarer. Meningen var inte att överrösta rasisterna utan att ge stöd till de studenter som inte uppskattade rasism och att visa att YikYak stödjer ett lokalsamhälle som väljer tolerans.

Det ser ut som deras experiment att censurera med tolerans fungerar – för tillfället.

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter