Forskning, kärlek och hetsiga diskussioner

2015-02-13

Såhär inför alla hjärtans dag passar det kanske att fundera lite kring det här med forskarvärldens många kärlekspar. För det är faktiskt inte så ovanligt att forskare bildar par. Kanske handlar det om att man delar samma intressen och kan förstå varandras forskning. Det kan nog också vara bra om det finns förståelse för den berg- och dalbana som forskningsprocessen kan vara. Det kanske mest kända kärleksparet inom forskarvärlden just nu är nog May-Britt och Edvard Moser som ju fick nobelpris för sin gemensamma forskning i höstas.

Jag är själv del av ett forskarpar sen snart 15 år tillbaka. Att leva ett gemensamt liv som kretsar kring forskning och skrivande har självklart både sina bra och dåliga sidor. Innan vi fick barn satt vi ofta uppe halva nätterna och diskuterade och försökte lösa språkvetenskapliga problem eller lära oss nya (gamla) språk…

Sen kom vår dotter till världen och det där med att sitta uppe på nätterna och prata blev lite svårare att få till. Men vi är bra på att ge varandra tid att forska. När vår dotter var liten hyrde vi faktiskt ett litet kontor där vi lät varandra sitta i omgångar och forska medan den andre gick långa barnvagnspromenader tills det blev dags för matning eller blöjbyte.

Nu låter det ju som om allt är rosenrött och problemfritt, men så är det förstås inte. Tvärtom: det händer att våra diskussioner blir riktigt hetsiga och vi blir ofta oense. Ibland kan vi inte ens enas om vad som är relevant att diskutera. Då blir det ganska låsta lägen.

Men jag tror att man måste kunna bråka och vara oense – det är nog viktigt för att man ska kunna bli klokare och komma vidare i problemlösningen. Så länge det finns en grundläggande tillit i förhållandet kan man faktiskt tillåta sig att vara både ärlig och kritisk i de vetenskapliga diskussionerna. Det är ju här man vågar lägga fram sina allra vildaste idéer och kan testa sina argument innan man går vidare. Och få ärliga svar. Men det är klart att man kanske inte alltid gillar de svar man får…

Men självklart är det en stor tillgång och glädje att ha någon i sitt liv som man verkligen litar på, tycker om och har respekt för och som man dessutom kan diskutera sin forskning med.

Glad alla hjärtans dag till alla fina forskarpar därute!