Lyssnar du?

2012-10-24

Vad gör merparten av våra studenter som sitter i en undervisningssal just nu? En vanlig förmiddag klockan tio över tio. Jo, de lyssnar förmodligen på en lärare som håller på och berättar om någonting. För lyssnande är den absolut vanligaste kommunikativa aktiviteten i grundskolan och förmodligen också en av de vanligaste vid universitetsstudier. Det vill säga studenterna lyssnar för att lära. Men finns förutsättningarna där för att kunna lyssna?

För att svara på den frågan så är det grundläggande att skilja på att lyssna och att höra. Att höra handlar om att uppfatta ljud med våra öron. Att lyssna, däremot, innebär att alla våra sinnen samspelar när vi riktar vår uppmärksamhet mot någon eller något. Lyssnande är också en aktiv handling och inte ett passivt mottagande och det krävs närvaro, i stunden, för att kunna lyssna. Att lyssna är därför en interaktion och en form av språkligt agerande. Således kan lyssnande – eller att inte bli lyssnad på – göra skillnad i våra liv. En annan aspekt som skiljer lyssnandet från hörseln är att ingen föds som en god lyssnare. För att lyssna är inget vi utvecklar per automatik, som hörseln. Utan lyssnande kräver träning precis som andra kommunikativa förmågor såsom att tala, skriva och läsa. ”En god lyssnare är således inget som man är, som människa, utan något som man kan bli, som medmänniska”, skriver Kent Adelmann i sin bok Konsten att lyssna.

Trots det är lyssnande den kommunikativa färdighet som får minst utrymme i grundskolan. När det gäller tal, skrivande och läsning, så finns det så väl mål som medel för hur läraren ska gå till väga. Men för lyssnade finns det varken tradition, forskning, eller kursplanemål. Så varken lärare eller elever tränas i hur de kan lyssna på varandra.

Och det ser förmodligen inte bättre ut på våra universitet och högskolor. Handen på hjärtat, hur får dina studenter träna sina färdigheter i att lyssna? Traditionellt sett så tänker vi att studenterna ska lyssna för att samla in information och kunskap. Men tänk om lyssnande kan ske på olika sätt och med olika syften? Där lyssnande till varandra och sig själv kan vara ett sätt att mötas för att fördjupa och bredda perspektiven. Där lyssnandet är ett sätt att känna och utforska. Och där vi erbjuder studenterna en upplevelse av att bli lyssnad på. Och om jag känner att någon lyssnar på mig, vad ger det? Lärandet behöver inte enbart bestå i att lyssna på andra. Även att bli lyssnad på kan vara en värdefull pedagogisk erfarenhet.

Om det här inte är något som du till vardags går och funderar på så är du inte ensam. För även om förmågan att vara en god lyssnare ofta är uppskattad så tränas det betydligt mer i att kunna tala och skriva, såsom i examinationsformen att först skriva en rapport som sedan muntligen ska presenteras för de andra i klassen. Men om ingen lyssnar på presentationen, vad har den då för pedagogiskt värde? Det är därför det inte räcker med att ställa sig frågan om vems röst som blir hörd i klassrummet, utan även vem som lyssnar.