Vem gynnas av prövoperioder för doktorander?

2019-09-23

I mars förra året meddelade UKÄ att Karolinska institutet var tvunget att sluta anställa blivande doktorander som FOU-praktikanter (en tidsbegränsad anställning) innan de antogs till forskarutbildningen. UKÄ menade att förfarandet bröt mot både högskoleförordningen och högskolelagen eftersom KI ansågs använda perioden som en prövoperiod där personer utnyttjades som skuggdoktorander.

Under denna stormiga tid utförde jag via Medicinska Föreningens doktorandsektion en enkätundersökning bland doktoranderna på KI. Vi frågade om tiden innan de antogs som doktorander för att få en tydligare bild av vilka aktiviteter de ägnade sig åt före antagningen. De som varit så kallade ”pre-doktorander” på KI innan de antogs hade framförallt varit anställda som forskningsassistenter, FoU-praktikanter eller arbetat som kliniker.

660 svarade på enkäten. Resultaten visar framförallt att begreppet skuggdoktorand inte nödvändigtvis är knutet till en viss anställningsform, utan att dessa individer kan vara allt från obetald arbetskraft till personer som anställs under mer ordnade former. Jag vågar därmed påstå att prövoperioder förekommer i olika omfattning och former på alla lärosäten som har doktorander.

Mer än hälften av de tillfrågade doktoranderna i vår studie stödde faktiskt införandet av en legaliserad prövoperiod. Jag undrar om doktorander vid andra lärosäten – där man antagits till forskarutbildningen utan att behöva prövas – skulle dela denna uppfattning? Ett vanligt argument emot prövoperiod är ju att doktorandtiden är en utbildning, och att doktoranden är kvalificerad till den om grundläggande behörighet anses uppfylld.

I de fall där FoU-praktiken gått korrekt till verkade många anse att det var ett sätt för både doktorand och handledare att testa om relationen och doktorandprojektet funkade, innan man tog sig an forskarutbildningen. Men det fanns också exempel på att prövoperioden lett till problem för den som skulle antas, vilket gjorde att vissa inte ville stanna i akademien efter sin examen. Det är också viktigt att påpeka att den här undersökningen endast nådde dem som faktiskt blev doktorander på KI. Vi vet inte vad som hände med dem som aldrig antogs.

Bland inspelen till den nya forskningspropositionen gissar jag att det kommer att finnas lärosäten som efterlyser lagändringar som gör det tillåtet att pröva doktorander innan de antas. Själv förordar jag i första hand en öppen utlysning med en gedigen rekryteringsprocess, som ger utrymme för flera intervjuer och arbetsprov.

Doktorander behöver också mer kunskap om hur de ska gå till väga om de behöver byta handledare eller vill avsluta forskarutbildningen. Det är inte alltid doktorander vet att de har sådana rättigheter. Dessutom kan nog både doktorander och lärosäten bli bättre på att använda sig av den individuella studieplanen vid meningsskiljaktigheter. Lärosätena har möjlighet att avbryta anställningen om doktoranden inte fullföljt sina åtaganden.

Vad tycker du? Ska prövoperioder tillåtas för doktorander?

7 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Peter Hambäck

    Att anta och anställa doktorander är ett stort steg för en handledare, eftersom det är en investering som man kommer att lägga en hel del tid och pengar på. Därför är det inte speciellt konstigt att man när man under en rekrytering påverkas av om man haft personen tidigare som masterstudent, praktikant eller assistent. Det som UKÄ kritiserar är inte detta förfarande utan att KI först valde ut en person och sedan testade denna person under en tid innan personen antogs som doktorand. Det är nog ett förfarande som inte är så vanligt på andra lärosäten. Jag har själv rekryterat många doktorander och vet hur svårt det kan vara, men jag har också sett förutsägbara felrekryteringar som kostat både pengar och kraft för båda parter. I grunden tror jag inte att en längre provanställning löser problemet utan snarare en mer professionell rekryteringsprocess med lite mer genomtänkta intervjuer som fokuserar på rätt saker. Många forskare är inte speciellt bra på rekrytering och vet inte hur en intervju skall gå till för att få fram relevant kunskap. Det kanske är bättre för lärosäten att lägga pengarna där än på provanställningar med oklart syfte. Men, det kan ju vara så att man känner sig rätt osäker även efter intervjuerna om det överhuvudtaget finns någon som är lämplig bland de sökande. Då kanske det är bättre att avsluta rekryteringen och pröva igen senare.

    2019.09.26

  • Ola Wendt

    Självklart vore det bra för alla med en prövoperiod. Doktoranden är ju nämligen inte bara antagen till en utbildning utan också anställd. Eftersom det i dagsläget är så svårt att avsluta en sådan anställning i förtid så satsar man alltid på säkra kort, dvs avsaknaden av prövoperiod missgynnar externa kandidater till en doktorandanställning. Den som har ett externt anslag kommer alltid att ta det säkra före det osäkra och anställa personer som har vistats i forskningsmiljön snarare än någon utifrån med aldrig så starka pappersmeriter.

    2019.09.26

  • Malin Sandström

    Det finns ju andra former av prövoperioder. Som den väldigt vanliga rekommendationen (på min doktorandtid, iaf) att göra sitt examensprojekt eller något liknande av samma komplexitet i ett labb man funderade på att doktorera i.

    2019.09.26

  • Johan

    “ Ett vanligt argument emot prövoperiod är ju att doktorandtiden är en utbildning, och att doktoranden är kvalificerad till den om grundläggande behörighet anses uppfylld.” Anna Ilar, tycker du själv att behörig = kvalificerad? Jag har svårt att se att någon handledare skulle hålla med om det.

    2019.09.27

  • Jakob Nordström

    Prövoperioder behövs och borde inte behöva vara någonting konstigt. Provanställning på 6 månader är praxis för andra statliga anställningar och ofta också inom näringslivet, och är alltså fullt normalt och accepterat ur arbetsrättslig synpunkt.

    Provanställning kan vara för doktorandens eget bästa. Det ger möjlighet att prova på forskningen som yrkesbana och en chans för båda parter att lära känna varandra. Felrekryteringar händer dock, även med aldrig så noggrann utvärdering, och det kan visa sig att det där med doktorandstudier inte alls passar. Men det är stigmatiserande att "hoppa av" och då kanske doktoranden hänger kvar, istället för att gå vidare till annat jobb som passar bättre och bidra positivt där. Detta rör sig ofta om mycket begåvade människor, så om de bara hamnar på rätt ställe kan de bidra mycket positivt. Inlåsningseffekten är negativ för både doktorand och handledare. För handledaren öppnar det för att våga satsa på lovande men osedda talanger från andra lärosäten och t.o.m. andra länder. Att begränsa sig till studenter som kunnat göra MSc-projekt lokalt är en oerhörd restriktion, och motverkar rörlighet och internationalisering!

    Det faktum att "skuggdoktorander" de facto förekommer så utbrett på olika universitet, under olika kreativa täckmantlar, är inte för att handledare är ondskefulla -- det är för att precis som överallt annars på arbetsmarknaden skulle ett system med formella provanställningar av doktorander fylla ett legitimt behov.

    2019.09.27

  • Daniel Pargman

    Jag håller med Jakob N ovan och ska ge ett exempel som jag står inför just nu. Vi har fått pengar för ett treårigt projekt och kommer att anställa en doktorand 6 månader in i projektet. Projektet kommer att lägga en ganska stor del av sin budget på att betala 80% av doktorandens lön i 2.5 år (hen kommer utöver detta att undervisa på 20%).

    Om vi av någon anledning skulle anställa någon som inte fungerar i projektet så betyder det att hela projektet är om inte "dödsdömt" så i alla fall i ganska dåligt skick att leverera allt det vi har lovat anslagsgivaren. Utifrån hur svårt det kan vara att avsluta en anställning måste vi därefter - efter projektets slut - även skaffa fram ytterligare medel för att doktoranden ska "gå i mål" några år sedan. Att i ett sådant läge vara tvungen att söka ytterligare medel för att någon som inte har gjort ett speciellt bra arbete ska kunna fortsätta att göra ett inte speciellt arbete är demoraliserande!

    Självklart kommer vi att lägga mycket tid och kraft på själva rekryteringsprocessen och på handledning etc., men av lätt insedda skäl är detta förstås inte någon *garanti* för allt alltid kommer att gå bra. Så ja, en provanställning på 6 månader vore bra. I Nederländerna hörde jag att man som doktorand får gå upp framför en panel efter 12 månader och där sedan beslut tas i samråd med handledare om huruvida man ska utöka/fullfölja erbjudandet om att doktorera (eller om det var erbjudandet till fast anställning tills dessa att doktoranden går i mål).

    2019.10.03

  • Anna Ilar

    Peter - Håller helt med om att det bästa - för båda parter - är en bra utformad rekryteringsprocess.

    Ola - Jag har svårt att se på vilket sätt doktorander gynnas av en prövoperiod innan doktorandanställningen börjar? Mer än att man kanske får ett halvår till på sig för sin forskarutbildning.

    Du lyfter också något väldigt viktigt; ”Den som har ett externt anslag kommer alltid att ta det säkra före det osäkra (…)” Hade handledare haft en säkrare och mer långsiktig finansiering för att bedriva sin forskning, och där innefattande att anställa doktorander - kanske de hade känt sig mindre tvungna att ha prövoperioder.

    Malin - Visst finns det många inofficiella sätt att pröva personer på om man så vill det, så länge man aldrig lovar någon att detta ska leda till en doktorandanställning.

    Johan - Nej, som jag skriver i texten förordar jag en öppen och professionellt genomförd rekryteringsprocess fler det att behörigheten har prövats.

    Jakob (och Daniel) - Jag antar att du med ”andra statliga anställningar” menar tillsvidareanställningar. Du kan inte likställa vad som gäller för en tidsbegränsad anställning med vad som gäller för en tillsvidareanställning. Såsom lagen ser ut idag är inte en provanställning möjlig, då en sådan skulle innebära att den avslutade provanställningen skulle resultera i en tillsvidareanställning. Det finns ju i praktiken redan en prövoperiod i och med den första årliga uppföljningen, där doktoranden ska kunna visa att denne har uppfyllt sina åtaganden i ISP:en. Både lärosätena och doktoranden borde bli bättre på att följa upp den årliga ISP:en.

    2019.10.05

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter