Så motiverar Harvard sina studenter

2018-05-23

Hur gör Harvard för att få så framgångsrika studenter? Det undrade en kollega och bad mig att undersöka. Jag talade med studenter på grundutbildningen och deras lärare.

Det korta svaret är att de flesta studenter är extremt motiverade redan från början. Harvard är en magnet som lockar kunskapstörstiga och ofta välbemedlade elever från hela världen. Lärosätet försöker välja ut de bästa, mest ambitiösa och med störst potential. Av de närmare 43 000 som sökte till Harvard i år, var det knappt 2 000 (rekordlåga 4,6 procent) som blev antagna, från 90 olika länder. Deras familjer betalar över en halv miljon kronor per år till universitetet, något de ofta blir påminda om på hemmaplan. Många studenter vill bli världsbäst på något, från att bli president till att knäcka svåra sjukdomar. Jantelagen ut och in.

Den höga ambitionsnivån har dock en baksida. Den genomsnittliga studenten går till sängs klockan två på natten och är uppe vid sju. De lägger all tid på skolrelaterade aktiviteter: pluggar, skriver, praktiserar och engagerar sig i studentorganisationer. Tankarna på att få nya erfarenheter och förbättra sitt cv finns ständigt där, men ambitionerna tär på krafterna. Stress och utbrändhet är vanligt och självmord förekommer. Universitetsledningen jobbar förebyggande och utser till exempel en mentor – oftast en doktorand – till varje ny student. Studenterna bor ihop under första året, vilket förstärker deras sammanhållning.

Studenternas sug efter kunskap och kvalité går hand i hand med utbildningssystemet. Varje termin får studenterna ”shopping time”, då de under två veckor kan välja fritt vilka kurser de vill läsa. Till sin hjälp har de tidigare studenters omdömen. Lärarna gör sitt bästa för att locka studenterna att komma till sina föreläsningar och sedan få dem att stanna kvar på kurserna. Konkurrensen om studenterna motiverar lärarna till pedagogisk utveckling och förnyelse. Det är inte förrän i slutet av det andra året som studenterna måste välja sitt huvudämne, och då har de hunnit bli riktigt intresserade av just det.

Nyckeln till framgången tycks alltså vara ett ypperligt utgångsläge och ett tufft utbildningsystem som främjar kvalité. Det finns många skillnader jämfört med det svenska systemet, från antagningsprocessen till hur det hela finansieras. Förutsättningarna och uppdragen är väldigt olika, och båda systemen har sina för- och nackdelar. Det mest intressanta tycker jag är möjligheten som studenterna har att prova på olika kurser i början på varje termin. Detta borde man väl kunna testa även i Sverige? Det skulle kanske bidra till mer motiverade studenter och till att lärarna anstränger sig för att bibehålla eller öka kvalitén på sina kurser.

4 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Marica Ericson

    Jätteintressanta reflektioner från Harvard. Håller helt med om att studentmotivation är centralt för utbildningens kvalité. Visst ska vi lärare säkerställa att undervisningen håller hög kvalité och verkar motiverande, men finns en viktig faktor som särskiljer Harvard och svenska systemet. Terminsavgifter. Det är inte konstigt att Harvardstudenterna är motiverade med tanke på vilka avgifter de betalar. Jag är av stort stöd till det svenska systemet, där inte ekonomiska medel ska styra möjligheterna att studera. Samtidigt kostar utbildningen pengar. Och omotiverade studenter kostar enorma resurser och dränerar det svenska systemet. Så frågan är hur vi kan värna om vårt fria system, samtidigt som vi med ekonomisk styrning kan stimulera studentmotivation. Kanske vi åtminstone bör fundera på hur många omtentamen som man kan få skriva "gratis"?

    2018.05.24

  • Tove

    Kan det vara en idé att luckra upp Bolognamodellen och på så vis skapa en annan utbildningstradition som bygger på motivation från både studenters och institutioners sida? Det skulle kunna ge större utbyte även mellan institutioner, rent vetenskapligt, med studenter och följaktligen framtida forskare med bredare bevandring och tvärvetenskaplig kompetens.

    2018.05.24

  • Petter

    Minst sagt intressanta reflektioner, kanske inte minst den Marica nämner i sin kommentar. Det svåra med att lägga in en kostnad för omtentamen är ju dock att lärare också gör fel ibland, och kanske rentutav gör tentor som är ”för svåra”. Att lägga in en kostnad vid för många omexaminerande tillfällen kräver att vi även måste kvalitetsäkra examinationerna ytterligare, vilket skulle medföra ökade kostnader, man förmodligen även kvalitetshöjning. Kvalitetshöjning tillsammans med en potentiell ökad motivation att slippa betala vore kanske bra, men har vi inte indirekt redan denna ekonomiska-metod implementerad i och med risken att förlora CSN? Personligen tror jag snarare på striktare tröskelkrav, alltså att man borde bli hårdare på att kräva att studenterna tagit sig igenom vissa kurser innan man får gå vidare till nästa. Denna risk att inte få gå vidare tror jag åtminstone skulle ha ökat motivationen för mig att plugga hårdare.

    2018.05.25

  • Anders

    Ett nytt försök att ge en mer nyanserad bild av Harvard och liknande amerikanska universitet, vad gäller det ekonomiska för studenterna. I Harvards fall: studenterna blir antagna på meriter (noggrant urval), sedan avgörs avgifterna: 50% får stipendier (efter behov inte merit), över 20% betalar ingenting, och enligt Harvard kan 100% av studenterna få examen skuldfria.

    "Our generous financial aid program—bolstered by the Harvard Financial Aid Initiative, which seeks to increase low- and middle-income students’ awareness of Harvard’s affordability—aims to make Harvard accessible to any student who is admitted."

    Som sagts redan, i Sverige och Europa är ofta inträdeskrav minimala, men dom som inte studerar eller lyckas bra förlorar pengar via CSN och utebliven inkomst. Det kostar också samhället resurser om forskarna får hålla på med för många omtentamina och dåliga studenter.

    2018.06.13