2019-02-11 Ole Petter Ottersen, rektor Karolinska institutet

Så stärker vi forskningens attraktionskraft

Ole Petter Ottersen, rektor för Karolinska institutet, är oroad över att så få ser en karriär inom forskning. Här listar han nyckelfaktorer för att stärka forskningens attraktionskraft.

Ole Petter Ottersen

Vi behöver öka forskningens attraktionskraft men också säkerställa att forskarna får förutsägbara karriärvägar. För detta krävs en långsiktig och samordnad strategisk satsning som inkluderar en hållbar finansiering, större möjligheter till interna karriärvägar och bättre arbetsvillkor för forskare.

När organisationen Vetenskap & Allmänhet nyligen ställde frågan till unga svenskar mellan 16 och 29 år om de skulle vilja arbeta som forskare i framtiden, svarade bara en av tio ja. Det är oroande. Rekrytering till forskning är avgörande för samhällets utveckling.

Företaget Academic Works undersöker sedan en tid årligen vilka arbetsgivare som är populärast bland studenter och unga akademiker som tagit sina första steg i yrkeslivet. På listan syns inte många arbetsgivare med forskning som en bärande del av sin kärnverksamhet.

En undersökning av SULF om hur svenska professorer ser på sin arbetssituation, visar att många upplever osäkerhet och problem när det gäller långsiktiga garantier för forskningstid, generella arbetsvillkor, finansiering av egen lön och liknande.

I tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences redovisades i december en internationell studie som visar att den verksamma tiden för forskare inom tre specifika områden har sjunkit drastiskt under de senaste decennierna. Under 1960-talet hade hälften av forskarna lämnat sektorn efter 35 år. Motsvarande “halveringstid” under 2010-talet är nere på fem år. Hur situationen ser ut i Sverige är oklart, men rimligen ser vi samma tendens också här.

Det sistnämnda kan i och för sig ses som ett positivt tecken på att forskare verksamma i akademin är efterfrågade också inom andra sektorer. Självklart ska lärosäten utbilda forskare till industrin och offentlig sektor, det är en del av lärosätens uppdrag. Mobilitet är viktigt. Men sammantaget ger de ovanstående exemplen olika perspektiv på en växande utmaning för forskningssektorn; möjligheten att locka till sig ny kompetens och förmågan att få existerande kompetens att stanna kvar.

Sammantaget ger exemplena olika perspektiv på en växande utmaning för forskningssektorn; möjligheten att locka till sig ny kompetens och förmågan att få existerande kompetens att stanna kvar.

Innovation och kunskapsutveckling är centrala faktorer i dagens och morgondagens Sverige. Det är genom spetsforskning och banbrytande upptäckter som vi kan hävda oss i den allt hårdare internationella konkurrensen. Vår fördel har varit, och är fortfarande, att vi ligger i en kunskapsmässig framkant och att vi är skickliga på att snabbt ta fram och implementera ny kunskap.

Så hur säkerställer vi att våra unga kommer att se forskning som en attraktiv karriärväg? Det finns några nyckelfaktorer:

  • Långsiktighet och hållbarhet. I dag bygger mycket av forskningen vid svenska lärosäten på osäkra villkor och förutsättningar, till exempel att man har avgränsade externa ekonomiska anslag. All forskning är mer eller mindre resultatinriktad och det kommer alltid att finnas ett visst mått av osäkerhet, men en tydligare och stabilare ekonomisk bas skapar en långsiktighet som gynnar forskningen på sikt. I forskningen måste man konkurrera om medel, men i Sverige har denna tävling gått för långt. Basfinansieringen bör öka för att säkerställa kontinuitet.
  • Förutsägbara karriärvägar. Det behöver finnas flera möjligheter att göra karriär – att få ett större förtroende, leda projekt, bli chef. Det är även viktigt att det finns en tydlighet och förutsägbarhet kring detta. Artikeln i PNAS understryker också behovet för alternativa karriärvägar.
  • Bra löneutveckling. De flesta inleder sin forskarkarriär på en relativt låg inkomstnivå – trots att man ofta har åratals av högre studier bakom sig och därmed höga studieskulder. Finns det goda utsikter att kunna öka sin inkomst, motiverar det att forskaren vill stanna kvar.
  • God, säker och stimulerande arbetsmiljö. Att trivas, känna sig trygg och känna att det är kul att gå till jobbet är viktigt. Detta inkluderar allt från ergonomi och säkerhet till god psykosocial miljö.

Det finns självklart flera förklaringar till forskningens minskande attraktionskraft. Vi har till exempel under en lång tid sett hur näringsliv och företag minskat sin Sverigeförlagda forskning, främst inom naturvetenskap, teknik och medicin. Det stärker knappast motivationen bland yngre att satsa på just den här karriären. En annan aspekt är att grundutbildningarna blivit allt mer omfattande – det tar i dag helt enkelt längre tid innan man är klar med sin utbildning. Det innebär att en forskningskarriär, med ofta lägre ingångslöner och sämre arbetsvillkor, kan te sig mindre lockande.

I dag finns det flera aktörer, både organisationer och enskilda personer, som gör ovärderliga insatser för att popularisera forskningen och öka dess attraktionskraft Men det kan göras mera och här har lärosäten ett specifikt ansvar. Vi som leder svenska universitet arbetar intensivt för att stärka forskningens och forskarnas situation, status och popularitet. Men vi kan inte åstadkomma ökad attraktion på egen hand eller genom enstaka insatser. Det måste till en gemensam syn och en samlad strategi för hela sektorn, en strategi som tar upp allt från villkor och anställningsförhållanden vid den lokala forskargruppen vid universitetet till hur en nationell, hållbar och långsiktig satsning på infrastruktur och finansiering ska struktureras.

Nu inleds på allvar arbetet med den forskningspolitiska propositionen 2020. Det är ett utmärkt tillfälle att ta fram konkreta förslag för att öka forskningens attraktionskraft och därmed säkerställa att Sverige får en långsiktigt hållbar utveckling när det gäller kunskap och innovation.

Ole Petter Ottersen
Rektor Karolinska institutet