2022-04-06 Jonas Hagelqvist, Nils Hannerz, IKEM

Forskarbristen i industrin är alarmerande

Vi har en akut brist på forskarutbildade och specialister inom industrin. Det behövs upp till 8 000 forskarexaminerade i näringslivet till 2030, enligt en ny rapport om kemiindustrins kompetensbehov. Behovet drivs av nya tekniker inom bioteknik och klimatomställning och är i grunden en fantastisk möjlighet för Sverige. För att lyckas krävs dock ett helt nytt perspektiv i högskolepolitiken, skriver företrädare för IKEM.

Porträttbilder på Jonas Hagelqvist och Nils Hannerz

Jonas Hagelqvist och Nils Hannerz

Kemiindustrins utveckling i Sverige är en ekonomisk framgångssaga för både industrin och landet. Alfred Nobel, denna drivna entreprenör i kemi, skapade enorma värden sprungen ur forskningen. Han gav med sitt arv ett bestående bidrag till att sätta Sverige och svensk forskning på den globala vetenskapskartan. Nobelprisvinnande forskning i Uppsala i symbios med tidig industri i Uppsala lade grunden för verksamheter som fortfarande är exportsuccéer.

Drygt hundra år av kemiindustri sysselsätter idag 10 procent av industriarbetarna, men ger 20 procent av landets varuexport och förädlingsvärde. Investeringstakten är hög; var sjunde person i industrierna jobbar med forskning och utveckling. Att det fungerar beror på hög kompetensnivå, hög investering i forskning samt på en historia av väl fungerande samarbete mellan akademi och industri. Ett exempel på vikten av detta samarbete för industrin är att kollektivavtalet för tjänstemän i kemisk industri har specialvillkor som ska underlätta så att forskarstuderande kan vara anställda i industrin under forskarstudierna.

När industrier väljer var de ska förlägga sin forskning så läggs ett noggrant pussel. Marknader utvärderas, liksom kunskaps- och teknikutveckling. Men till syvende och sist bygger forskning på mänsklig kompetens och därför är tillgången till kompetens avgörande. Investeringarna i forskning hamnar där kompetensen finns. Det är en konkurrens där vi som bor i Sverige vill vinna. Nya forskartjänster i industrin är lönsamt för nationen, stärker de svenska enheternas position gentemot ägarna och leder också till viktiga samarbeten för akademin.

Vi har en alarmerande situation kring tillgången till rätt kompetens för industrins forskning. Det gäller inte bara kemirelaterad industri, utan hela industrin. IVA:s forskningsbarometer omfattar hela näringslivet och resultatet visar gång på gång att tillgången till rätt kompetens är den viktigaste faktorn.

Forsknings- och högskolepolitiken behöver nu ta till sig detta och inkludera industrins behov bättre. Debatten är ofta uppdelad mellan lärosätenas forskningsuppdrag och deras utbildningsuppdrag. Men för näringslivet hänger de ihop. När industrin byter en teknologi mot en ny behöver både akademisk forskning och utveckling av utbildningsinnehåll hänga med. I en tid med flera stora teknologiförändringar blir behovet av förnyelse och nysatsning stort – för både industri och akademi.

För det krävs resurser till forskning, vilket vi ofta diskuterar i Sverige, men också resurser för utveckling av utbildningar, lärare och labbutrustning. Det senare diskuterar vi för sällan. Universitetslärare har vittnat om att de urholkade anslagen för utbildning inom naturvetenskap och teknik leder till åldrande utrustning och att laborationsmoment plockas bort, helt enkelt för att pengarna inte räcker. Det är alarmerande. SULF pekar på att anslagen för NT-utbildning urholkats jämfört med kostnadsutvecklingen sedan 1990-talet och det är inte rimligt om Sverige ska förse industrin med rätt kompetens. Ersättningarna behöver höjas med minst 40 procent

Idag finns redan stor brist på den forskningskompetens som behövs på forskningsavdelningar. Därför ser IKEM att Sverige behöver:

  • politisk målsättning och styrning för att attrahera industriell forskning till Sverige. Styrs politiska satsningar rätt kan det locka industrier att själva lägga ännu mer forskning i Sverige.
  • höja de urholkade ersättningsbeloppen för högskolans grundutbildning inom natur- och teknikområdet för att skapa en god akademisk grund för forskning, teknikskiften och grön omställning. I ett första skede bör ersättningarna höjas med minst 40 procent.
  • skapa snabbspår för forskare och specialister från andra länder så de snabbt får arbetstillstånd. Vi har inte råd att stänga dörren för internationell högutbildad kompetens.
  • kreativa former för utbildningen av forskarexaminerade i samarbete mellan näringsliv och akademi. Satsningar på industridoktorander och industrilicentiater behöver utökas.

Jonas Hagelqvist, vd, IKEM
Nils Hannerz, näringspolitisk chef, IKEM

2 kommentarer

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Peter Ahlström

    Ett problem är att många disputerade upplever att industrin inte alltid är särskilt intresserad av forskarutbildade - ett favoritexempel är en av mina doktorander som på anställningsintervjun möttes av stor tveksamhet - tills hon påpekade att hon också var gymnasieingenjör (det här var för några år sedan). Sedan dess har hon varit anställd i en stor svensk koncern...

    2022.04.21

  • Åke Ottoson

    Som en av pionjärerna inom arbetsförmedling för akademiker i Sverige. Kan jag bekräfta industrins kompakta motvilja mot disputerade. Efter det jag lämnade AF branschen har jag vid flera tillfällen fått bekräftat att en disputerad endast för jobb på det företag man samarbetat på under utbildningen eller kanske en myndighet. Industrin kan efter långt och idogt arbete gratulera sig själv till den situation man befinner sig i.

    2022.05.01

Ta del av information om behandlingen av dina personuppgifter