Ulf Ellervik forskar om kolhydrater, men vill också visa allmänheten att kemi är spännande. Han skriver populärvetenskapliga böcker och har bland annat medverkat i radioprogrammet Sommar.
vägen till akademin

Cancerforskaren som skriver om ond kemi

2016-02-09

Kolhydratforskaren Ulf Ellervik vill hitta nya sätt att bota cancer. Och skriver lustfyllda böcker för att visa allmänheten att kemi är spännande. Som barn byggde han ett kemilabb hemma.

Ulf Ellervik är professor i bioorganisk kemi vid Lunds tekniska högskola. Han är fascinerad av molekylernas värld och placerar sin forskning i gränslandet mellan teknik, naturvetenskap och medicin.

− Min profession är att bygga molekyler, men jag bygger i stort sett bara molekyler som kan utforska något biologiskt område eller leda till nya läkemedel, säger Ulf Ellervik.

Han leder en forskargrupp vid Centrum för analys och syntes på Kemicentrum vid Lunds universitet. Gruppen studerar kolhydrater och deras betydelse för sjukdomar, främst cancer.

− Våra celler är klädda med kolhydrater och de är väldigt viktiga i många sjukdomsförlopp.

Bakterier och virus använder kolhydrater för att veta vilka celler de ska infektera. Cancerceller ändrar fullständigt sin yta för att kunna attackera, tränga undan andra celler och metastasera.

− Vårt forskningsmål är att förstå hur kolhydratcellytan förändras när en cell blir en cancercell, och sedan kunna störa den processen, säger Ulf Ellervik.

Egna experiment i källaren

Ulf Ellervik växte upp i Linköping och var enda barnet. Han blev intresserad av kemi tidigt och av en slump.

− Någon gång i slutet av mellanstadiet hittade jag ett litet rosa häfte hemma. Det innehöll experiment och hörde till en kemilåda som min pappa hade fått i present på sent 50-tal. Jag började labba mig igenom häftet och då upptäckte jag att kemi – det var grejen!

En gång om året fick han föräldrarna att skjutsa honom till ett kemiföretag i Stockholmstrakten så att han kunde handla kemikalier. På vägen dit gick de in på Överskottsbolaget där det fanns begagnade provrör och annan labbutrustning.

− Det var en helt annan tid! Då kunde privatpersoner handla kemikalier hos kemiföretagen, på gott och ont, och jag byggde mig ett labb hemma i källaren i vår villa. Det låter helt livsfarligt, och det var det väl till och från också när jag tänker tillbaka på det nu, men det var extremt lärorikt.

Föräldrarna stöttade intresset, fast de inte är naturvetare och inte hade några kemister i släkten. Bland jämnåriga höll Ulf Ellervik en låg profil med sin hobby.

− På 80-talet var det ju inte jätteinne att ha det här nördiga intresset för naturvetenskap, så det höll jag för mig själv. Men det var inga bekymmer alls, jag var nöjd med att ha det så.

Arkeologi och historia fascinerade

Ulf Ellervik odlade även andra intressen som barn och tonåring. Hans pappa var militär, arbetade för FN och familjen bodde i mellanöstern i flera omgångar.

− Det var ju makalöst spännande, historia i varje gathörn och jag byggde upp ett starkt arkeologiskt och historiskt intresse. Det är nästan omöjligt att inte bli intresserad av arkeologi och historia när man besöker platser som Jerusalem, Gaza, Sinaiöknen och Kairo.

I tonåren byggde han en tio meter lång båt av vass tillsammans med en kompis vid sommarstället i Västervik. När båten kom i sjön fick de ett vykort från självaste Thor Heyerdahl, den norske äventyraren som hade inspirerat till bedriften.

Under hela uppväxten visste Ulf Ellervik att han skulle bli forskare, men inte inom vilket ämne. Med tiden blev det dock dags att välja spår. Skulle han satsa på naturvetenskap eller humaniora?

− Jag insåg då att det är avsevärt lättare att använda kemi yrkesmässigt och ha historia som hobby än tvärtom. Det är mycket mer praktiskt att labba på jobbet och läsa böcker hemma. Tvärtom är faktiskt jättejobbigt, säger Ulf Ellervik och skrattar.

Forskarskola ledde till kolhydrater

Ulf Ellervik valde alltså att satsa på kemi, men hade ingen klar bild av vad han ville inrikta sig på inom området. Att det blev organisk kemi och kolhydrater berodde mest på tillfälligheter. Sommaren efter tredje året på gymnasiet avgjorde.

− Tillsammans med ett tjugotal likasinnade ungdomar tillbringade jag sommaren med att forska vid Lunds universitet, inom något som kallades Forskarskolan. Jag hamnade på institutionen för organisk kemi och det blev så vansinnigt bra, trots att jag innan varit mer intresserad av oorganisk kemi.

Professor Göran Magnusson var Ulf Ellerviks handledare och han lovade att erbjuda honom sommarjobb om han flyttade till Lund och började läsa där. Ulf Ellervik hade tänkt läsa vidare i Linköping, men nu blev det Lund istället.

− Göran arbetade med kolhydrater och ledde in mig på det. Tio år efter sommarskolan disputerade jag för honom.

Ulf Ellervik tycker att han haft flyt i karriären och inte stött på några större hinder. Han har mestadels varit verksam i Lund, men också varit postdoktor vid California Institute of Technology och gästprofessor i Singapore.

Älskar konst och skriver böcker

Ulf Ellervik är fortfarande fängslad av humaniora och vill gärna minska avståndet mellan humaniora och naturvetenskap. Han tror att forskare blir mer kreativa och får lättare att förmedla sin forskning om de intresserar sig för båda.

− Själv älskar jag konst och litteratur. Bra konstnärer och författare har en helt annan syn på världen, de vidgar mina vyer och ger mig ofta kreativ input. Och jag tror att humanister har lika mycket att vinna på att ta till sig en del av naturvetenskapens tankar.

Ulf Ellervik älskar också att skriva och under 2015 släpptes hans tredje populärvetenskapliga bok om kemi. Med böckerna Ond kemi, Njutning och Den svåra konsten att leva vill han visa allmänheten att kemi är spännande, begripligt och viktigt.

I mars-april sänds en tv-serie på SVT som bygger på böckerna, med Ulf Ellervik som en av programledarna.

− Programmet heter Grym kemi och riktar sig till gymnasieungdomar och unga vuxna. Det blir mycket humor och en rapp stil. Jag har sett de första avsnitten och tror att det blir bra!

Fakta hindrar pseudovetenskap

För Ulf Ellervik är forskarens tredje uppgift lika angelägen som den första och andra.

− Allmänheten är väldigt intresserad av naturvetenskap och om vi forskare inte tillgodoser det intresset så kommer någon annan att göra det. Då lämnar vi ett vakuum som fylls med pseudovetenskap, som homeopati och tankeläsning. Det är extremt viktigt att vi berättar, både vad vi vet och vad forskningen ännu inte har svar på, säger han.

Men varför är det då så få naturvetenskapliga forskare som hörs och syns i samhällsdebatten?

− Vi skolas så hårt i att vara vetenskapligt korrekta att många hellre låter bli att uttala sig än riskerar att bli misstolkade, säger Ulf Ellervik.

Hans egen strategi är att inte berätta allt när han vänder sig till allmänheten.

− Det man säger ska vara korrekt, men man behöver inte berätta alla detaljer. Nittio procent räcker ofta för att ge en intressant historia som kan locka till vidare läsning.

Text: Eva Annell
Foto: Peter Cederling / SVT / TT