Turné till lärosäten lyfte faror med faktaförnekelse

Förnekelsen av vetenskap om miljöproblem är omfattande även i Sverige. Det blev slutsatsen av en stor studie där Mikael Karlsson, tillsammans med en grupp andra forskare på KTH, gick igenom den samlade forskningen om vetenskapsförnekelse åren 1990-2015. Studien födde också idén till satsningen Turné för vetenskap och miljö.

– Vi upptäckte att vetenskapsförnekelse är otillräckligt studerad, trots att den påverkar forskningsfrågor, forskningskommunikation och enskilda forskare. Det finns ett stort behov av att sprida kunskap om det här och det ledde till turnén, som i sin tur har bidragit till nya forskningsfrågor, säger Mikael Karlsson, som idag är docent i miljövetenskap och lektor i klimatledarskap vid Uppsala universitet.

Bjöd in forskare, politiker och allmänhet

Forskningen om vetenskapsförnekelse skedde inom Formas projekt Mind the gap. Det var också Formas som finansierade Turné för vetenskap och miljö med nästan 1,3 miljoner kronor. En turné som försenades på grund av pandemin och som till största delen genomfördes under 2023.

Varje medverkande lärosäte bjöd in både doktorander och seniora forskare inom främst klimatforskning. På flera ställen bjöds också allmänheten in till paneldebatter med lokala företrädare från universitetet, politiker och forskare från den tvärvetenskapliga gruppen för klimatledarskap, som organiserade turnén.

– Något som förvånade mig är hur sällan vetenskapsförnekelse verkar tas upp på universitet och högskolor. Det fanns ett uppdämt behov av att diskutera frågan. Vi får hoppas att vårt event blir ett självspelande piano på de ställen där vi har varit, säger Mikael Karlsson.

Hot mot forskare allt vanligare

Som miljödebattör och flitigt anlitad expert både av den svenska regeringen och EU-kommissionen har Mikael Karlsson tagit många duster med veteskapsförnekare och även blivit hotad flera gånger. Han berättar att det även under turnén förekom hotfulla situationer.

– På ett ställe satt ett antal personer och filmade åhörarna. Det förekom även mer direkta hot. Hot mot forskare blir generellt allt vanligare, vilket är en oroväckande trend.

På ett ställe satt ett antal personer och filmade åhörarna. Det förekom även mer direkta hot.

Konsekvenser av vetenskapsförnekelse inom klimatet kan bli att allt färre väljer att forska om klimatet eller att kommunicera sina resultat. Eller att forskare kanske enbart vågar säga sådant som ligger i linje med den rådande politiken, menar Mikael Karlsson.

– För mig är det en självklarhet att vi ska kunna pröva och ompröva forskningens resultat, men det går inte att förneka vetenskapliga fakta utan vare sig teori eller empiri. Det är slående att många vetenskapsförnekare har väldigt lite på fötterna. Därför blir det problematiskt när även vissa forskare försöker bagatellisera vetenskapsförnekelsen.

Men anser du att forskare generellt har ett ansvar att ge sig in i samhällsdebatten?

–Jag tycker man kan prata om olika forskarroller, där den ena ytterligheten är att vara en forskare utan kontakt med samhället och den andra att vara pådrivande. De flesta av oss befinner sig någonstans däremellan. Personligen anser jag att den tredje uppgiften sträcker sig längre än att publicera sig i populärvetenskapliga tidskrifter. Med detta sagt respekterar jag även dem som inte har det intresset.

Plan för spridning redan i ansökan

Mikael Karlsson menar att universitetens tredje uppgift att dela med sig av sin kunskap bör få en tydligare roll redan när forskningsansökningar formuleras.

– Det satsas miljarder på forskning medan forskningskommunikation endast får en liten del av kakan. Det borde finnas med redan i ansökan hur man tänker sprida sina resultat. Så är det idag med medel som beviljas för samhällsnyttiga forskningsprojekt, till exempel från Mistra, Forte och Naturvårdsverket.

Det satsas miljarder på forskning medan forskningskommunikation endast får en liten del av kakan.

Mikael Karlsson medverkar idag i forskningsprogrammet FAIRTRANS. Det har delvis inspirerats av turnén mot vetenskapsförnekelse och startade i mars ett nationellt medborgarråd om klimatet. Under sammanlagt nio mötestillfällen kommer 60 medlemmar att ta del av forskning, diskutera lösningar och komma fram till förslag på hur Sverige skulle kunna uppfylla sina åtaganden enligt Parisavtalet.

– Tanken är att deltagarna ska sitta ner tillsammans och tänka till om klimatet. Det är viktigt att människor möts i en inkluderande dialog om svåra frågor. Vi behöver skydda och främja sådana vetenskapsbaserade dialoger och öppenhet på olika sätt, säger Mikael Karlsson.

Förändrar inte sitt beteende

När turnén besökte Umeå universitet var Annika Nordlund, docent och prefekt vid institutionen för psykologi, med i paneldebatten. Hon forskar bland annat om hur psykologiska faktorer påverkar viljan att förändra vårt beteende när det handlar om klimatpolitik och hållbarhet.

– Jag tillfrågades att sitta med i panelen eftersom jag är med i UTRI (Umeå Transformation Research Initiative), ett nätverk av forskare som sysslar med transformering av samhället. Något vi konstaterade i panelen är att gruppen vetenskapsförnekare i Sverige märks väldigt mycket trots att de är relativt få, säger Annika Nordlund, som även är ledamot i Klimatpolitiska rådet.

Hållbarhet väcker starka känslor eftersom det kräver en förändring av vårt mänskliga beteende.

I sin forskning intresserar hon sig för den mycket större grupp människor som inte förnekar klimatförändringarna, men ändå inte förändrar sitt beteende i en mer hållbar riktning. Något som kanske kan sägas gälla för de flesta av oss i varierande omfattning.

– Ett förändrad beteende är grunden för en hållbar omställning. Jag har bland annat tittat på transporter och resande och studerat normer, värderingar och acceptans för olika förändringar. Val av färdmedel är ett rutinmässigt beslut, vilket också gör det svårt att förändra. Tidsbrist och ekonomi är två vanliga skäl till att bete sig på samma sätt som tidigare, trots att man vet är det är skadligt för miljön.

Annika Nordlund säger att hon också stöter på ”åsiktsstyrda beteenden” då och då bland studenterna på Umeå universitet, det vill säga att man inte vill ta till sig vetenskapligt belagda fakta.

– Vi stöter på det i undervisningen och har börjat diskutera behovet av att arbeta med frågan. Om vi tappar tilltron till forskningen riskerar vi även att förlora förtroendet för myndigheter och institutioner. I förlängningen är det en fara för samhället i stort.

Viktig del av forskargärningen

Annika Nordlund anser därför att forskningskommunikation är en viktig del av hennes forskargärning. Hon är ofta ute och föreläser om sina resultat. Om ett par veckor ska hon till exempel besöka en lokalavdelning av PRO. Nästa gång kan det handla om ledningen för en kommun.

– Det ligger i min yrkesroll att bidra med min kunskap till allmänheten, eftersom vi är statligt finansierade. Det är väldigt viktigt, men sedan beror det förstås på vilken typ av forskning du bedriver. Om det är något väldigt specialiserat på cellnivå finns kanske inte samma allmänintresse. Hållbarhet väcker starka känslor eftersom det kräver en förändring av vårt mänskliga beteende, säger hon.

Läs mer:

Climate and environmental science denial: A review of the scientific literature published in 1990–2015 (Journal of Cleaner Production)

Läs också i Curie:

Diskutera – fakta talar inte för sig själv (Curie)

Förnekelse som politisk propaganda (Curie)