Humanister behövs i näringslivet

Humanister i Sverige är oftast verksamma inom offentliga sektorn eller kultursektorn. Men i många andra länder arbetar humanister ofta inom näringslivet.

– I exempelvis Tyskland, Storbritannien och USA är det inte ovanligt att en disputerad antropolog eller litteraturvetare kan bli VD för ett bolag. Det är rätt ovanligt i svenska företag, säger Sylvia Schwaag Serger som är internationell direktör på Vinnova.

Hon har själv disputerat i ekonomisk historia och när hon ringde runt till svenska bolag för att söka jobb fick hon höra att de behövde ingenjörer, ekonomer eller jurister – inte en ekonomhistoriker.

– Det är en snäv syn på kompetens.

Hon konstaterar att i andra länder där hon arbetat söker man oftare efter ämnesoberoende färdigheter: att du är analytisk, att du kan jobba både självständigt och i team, att du kan förstå komplexa sammanhang och snabbt sätta dig in i frågor.

Humaniststudenter borde praktisera på företag

I USA finns studietraditionen ”liberal arts” där studenter läser olika ämnen på grundnivå och specialiserar sig först på mastersnivå. I Sverige läser vi program och specialiserar oss redan från start.

– Här är väldigt programinriktat. Från den dag du går in genom universitetsporten umgås du främst med andra som läser samma ämne.

Sylvia Schwaag Serger önskar att man inom näringslivet skulle låta humaniststudenter praktisera på företag, det skulle gynna båda parter.

– Vi har ett behov i Sverige av att sätta människor i fack. Vi borde blanda mycket mer. Blanda människor med olika utbildningar och bakgrund för att få bästa möjliga konkurrenskraft, få fram bästa produkter och hitta nya marknader.

Hon tycker sig se att en förändring är på väg. Det går att läsa liberal arts på exempelvis Uppsala och Göteborgs universitet, och även KTH och Chalmers har breddat sina utbildningar.

– Jag tror att det finns en ökad förståelse för detta i Sverige men vi är inte framme ännu. Nyare företag, som hightechbolag, inser att om de vill jobba i en mångkulturell värld på en global marknad måste de ha människor med olika kompetenser.

Viktigt att förstå sig på psykologi

Eva Swartz Grimaldi är en av de humanister som tagit plats på höga positioner inom näringslivet. Hon är språkvetare i grunden och har varit chef på många företag inom media och kultur, som TV4 och förlaget Natur & Kultur. Hon är nu styrelseordförande för Norstedts och sitter i en rad andra styrelser, bland andra Stockholms universitets.

– Inom näringslivet frågar man efter antingen ekonomi eller juridik – man tror att det är en förutsättning för att kunna arbeta där. Men jag tycker att det är väldigt överdrivet. Affärsmannaskap är enkla räknesätt: plus, minus och procent, att det ska komma in mer än det ska gå ut. Utöver det handlar det om att förstå sig på psykologi.

Intresset för människor ser Eva Swartz Grimaldi som sin viktigaste tillgång i arbetet. Hon minns ett tillfälle när Fiats VD var på besök i Sverige. Just då råkade Nationalmuseum ha en utställning om den italienske konstnären Caravaggio och hon föreslog att man skulle ordna ett besök på museet. Arrangörerna förstod inte vitsen men gick med på hennes idé. Det blev oerhört uppskattat av VD:n, kanske det som betydde allra mest under hans Sverigebesök.

– Han tyckte att det var toppen att få gå där och titta på konsten i lugn och ro.

Eva Swartz Grimaldi arbetar ständigt för att öka kontakten mellan näringsliv och humaniora, bland annat genom att föreläsa om sina erfarenheter för humaniststudenter.

– Jag tror på att ge studenter en konkret förebild.

Humaniora får bara hälften så mycket som naturvetenskap och teknik

Även språkvetaren Fanny Forsberg Lundell vill stärka humanioras roll i samhället. Hon är verksam inom tankesmedjan Humtank som nyligen släppt rapporten Humanioras pris och värde. Resurser och undervisningskvalitet. Den visar att humanioraämnena endast får hälften av de medel som naturvetenskaper och teknik får, enligt dagens resursfördelningssystem.

– Resursfördelningen är skev. Man har ansett att teknik och naturvetenskaper är mer resurskrävande och kräver dyr utrustning och laboratorier. Men det är ett förlegat tänkande, även språkstudier kräver labb idag, säger Fanny Forsberg Lundell.

Resursbristen skapar problem med kvalitén inom humanioraämnen.

– På vissa utbildningar får studenterna bara två-fyra timmar lärarledd tid i veckan och det ger sämre utbildning. I exempelvis Storbritannien, USA och Frankrike har studenter mycket mer undervisning och humaniora har en starkare ställning.

Resursfördelningssystemet härrör från 1993 då 15 utbildningsområden skapades. Prislappar sattes på varje område och dessa nivåer ligger fortfarande till grund för fördelningen. Beloppen räknas upp varje år och även om humaniora har fått en viss relativ ökning de senaste åren, är skillnaderna ändå mycket stora konstaterar Fanny Forsberg Lundell.

Sverige är ett ingenjörsland

Hon menar att det finns en långvarig tradition i Sverige av att sätta teknikämnet högt.

– Vi har självbilden av att det var ingenjörskonsten som skapade välståndet i Sverige – vi är ett ingenjörsland.

Under 1800-talet växte det fram ett bildningsideal där teknik och naturvetenskaper tillkom näringsklassen medan humaniora var för den bildade klassen som skulle arbeta inom statlig förvaltning. Det tänkandet lever till viss del kvar än idag.

Fanny Forsberg Lundell hävdar att problemet även ligger hos humanisterna själva. Många tvekar inför att söka jobb inom näringslivet.

– Det finns en skepsis och en beröringsskräck. Många humanister identifierar sig inte med näringslivet, man kan inte se att man har något där att göra. En litteraturvetare skulle mycket väl kunna leda en reklambyrå – men vill hen det?

Läs mer:

Den lönsamma humanioran – Humanister på arbetsmarknaden i Sverige och USA (Sharon Rider, Timbro) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.