Handledarens största utmaningar

– Handledning är det mest givande, utmanande, roliga och spännande man kan ägna sig åt som akademiker. Men det är svårt att veta om det man gör är rätt. Man får göra sitt bästa och hoppas att det räcker.

Så sammanfattar Kathleen Mahon, docent i pedagogiskt arbete med inriktning mot högskolepedagogik vid Högskolan i Borås, sina egna erfarenheter kring handledning av doktorander. Hon lutar sig både mot sina egna och andras upplevelser och forskning.

När hon själv var doktorand gjorde hon någonting så unikt som att granska sina egna handledare och handledningen som hon fick. Detta blev en del av hennes avhandling.

– Kombinationen av dialogen med handledarna och reflektioner om mina egna erfarenheter har sedan format mina egna handledningsstrategier.

Temanummer om forskning kring handledning

Kathleen Mahon delar med sig av sina reflektioner kring handledarrollen i ett temanummer av den vetenskapliga tidskriften Journal of Praxis in Higher Education (JPHE). Tillsammans med kollegerna Rebecca Rouse och Andreas Klackert har hon varit redaktör för ett temanummer och bjudit in deltagarna från en kurs i doktorandhandledning vid Högskolan i Borås att bidra med artiklar kring handledning.

Handledning är det mest givande, utmanande, roliga och spännande man kan ägna sig åt som akademiker.

Inom ramen för kursen gör deltagarna nämligen en egen studie om handledning som de sedan sammanfattar i en uppsats.

– Temanumret blev en möjlighet att dela med sig av kursdeltagarnas erfarenheter och kunskap, samtidigt som det också öppnar för en diskussion om handledarrollen.

Hon har även varit med och utformat kursen på engelska och undervisat i flera år. Hon berättar att många kursdeltagare efterlyser ett protokoll för hur man ska handleda doktorander.

– De blir lite frustrerade när de får veta att det inte finns någon magisk formel. Men det finns verktyg och resurser som man kan använda, till exempel finns det mycket forskning och forskningsartiklar om handledning som förtjänar mer uppmärksamhet.

Formar framtidens handledare

Hon har kommit fram till att en viktig aspekt av handledning är att man formar framtidens handledare.

– Jag har insett hur jag själv påverkats av den handledning jag fick som doktorand. Hur vi handleder andra spelar roll – både vad det gäller utformningen av forskningen och hur doktoranden kommer att handleda andra i framtiden.

Missa inget om forskningens villkor. Prenumerera på Curie du också! Länk till annan webbplats.

Kathleen Mahon undviker att tillhandahålla färdiga lösningar för doktoranderna.

– Jag vill gärna att doktoranderna själva hittar sina egna tillvägagångssätt. De får pröva sig fram, och när de kör fast kan vi prata igenom och lösa problemet tillsammans.

Hon poängterar att vissa studenter behöver mer stöd än andra av handledaren.

– Det handlar om att lära sig vad varje enskild doktorand behöver allt eftersom deras utveckling som forskare pågår.

Handledning det mest centrala i akademiskt arbete

Petra Angervall blev professor vid institutionen för pedagogiskt arbete vid Högskolan i Borås 2018, efter en flytt från Göteborgs universitet. Hon forskar om högre utbildning och om kopplingen mellan pedagogik som forskningsämne och det högskolepedagogiska uppdraget.

– I Borås finns en intressant ingång i det högskolepedagogiska arbetet som jag blev nyfiken på. Här ser man det högskolepedagogiska uppdraget som en del av institutionen för pedagogiskt arbetes verksamhet.

Petra Angervall, som har varit ansvarig för handledarkursen under många år, menar att reflektion över handledning av doktorander är en ingång för att diskutera forskningens förutsättningar och villkor på ett större plan.

– Tidigt i kursen gör vi klart för gruppen att handledning är den kanske mest centrala delen i det akademiska arbetet. Handledning är en del av hur vi granskar och utvecklar det kollegiala arbetet, att vi samverkar om granskning för att säkerställa vetenskaplig kvalitet. Doktorandhandledning är mycket större än den enskilda doktoranden, handledaren och projektet.

Doktorandhandledning är mycket större än den enskilda doktoranden, handledaren och projektet.

Handledning fostrar inte bara nästa generation forskare, utan har även betydelse för återväxten av ämnet, menar hon. Men samtidigt finns det olika förutsättningar – medicin och naturvetenskap har vanligtvis mer resurser och högre genomströmning av doktorander, medan humaniora och samhällsvetenskap brottas med finansiering av doktorandtjänster.

– Det kan betyda att man måste välja projekt inom snäva ramar, det är någonting som tas upp i temanumret.

Individuell studieplan försvårar fritt kunskapssökande

Petra Angervall menar att kravet på strömlinjeformade projekt är den största utmaningen för handledning av doktorander.

– Den individuella studieplanen används i allt högre grad för att stämma av hur projektet går. Det får konsekvenser för den kunskapssökande processen, som inte alltid går att kontrollera på samma sätt.

Hon har sett att den individuella studieplanen lätt blir till en checklista som man bockar av vid handledningsmöten med doktoranden. Ibland är hon med som observatör och hon berättar om ett möte mellan en utländsk manlig handledare och en svensk kvinnlig doktorand.

– Doktoranden ville prata om ett problem som hon inte kunde lösa, men handledaren gick bara igenom vad hon hade gjort, som en checklista, och menade att allt gick bra. Till slut vände doktoranden sig till mig och frågade hur hon kunde få honom att lyssna. Han var inte intresserad av att gå utanför den linjära formen och utforska det som var jobbigt.

Doktoranden ville prata om ett problem som hon inte kunde lösa, men handledaren gick bara igenom vad hon hade gjort, som en checklista...

Istället borde det finnas ett samspel där man skapar ett sammanhang och anpassar sig till doktoranden, projektet och hur man själv fungerar som handledare, menar hon.

Handledarna lika stressade som doktoranderna

Martin Lundgren, lektor i informationsteknologi vid Högskolan i Skövde, har själv deltagit i handledarkursen vid Högskolan i Borås. Han var då forskare vid Luleå tekniska universitet och deltog på distans.

Inom sitt forskningsfält informationssäkerhet har han skrivit om stress hos personer som jobbar med intern riskhantering. Det föll sig därför naturligt att han och kollegan Ali Padyab valde att undersöka stress hos doktorandhandledare.

– Det finns en del studier om doktorandernas stress, men inte så mycket om hur det är för handledarna. Därför gjorde vi en mindre studie där vi intervjuade några handledare.

Inför publiceringen av studien i temanumret blev det fler och fördjupade intervjuer. Martin Lundgren och Ali Padyab identifierade tidspress och den individuella studieplanen som den vanligaste och största stressfaktorn.

– Många upplever den individuella studieplanen som huggen i sten. Men i verkligheten ska man planera en process som hela tiden rör på sig. Det ligger inte alltid i handledarens makt att fullfölja studieplanen, och man vill kanske följa upp nya spår som dyker upp.

Ingen tid för handledning i tjänsten

En annan stressfaktor som Martin Lundgren och Ali Padyab identifierade är att det inte finns någon tid för handledning i tjänsten.

– Mycket av handledningen sker på fritiden, dessutom måste man hitta forskningsmedel för att finansiera doktoranden.

Martin Lundgren efterlyser tid för handledning i tjänsten, administrativ hjälp kring studieplanen och ett forum för diskussion om handledning.

– Andra studier har visat att många handledare känner sig isolerade, det behövs en kollegial insats. Det är inte så lätt att handleda som man tror, det är viktigt att prata om det. Det behövs också mer forskning om stress och handledarnas tillvaro, för att kunna utveckla strategier och verktyg för hantering.

Läs mer:

From a praxis perspective. Being and becoming a doctoral supervisor (Journal of Praxis in Higher Education, Special Issue) Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Läs också i Curie:

Kurs för bättre handledning (Curie)

Så handleder de sina doktorander (Curie)

Stort åtagande att vara handledare (Curie)