Globala universitetsrankningar har fått stort inflytande. Olika lärosäten jämförs med hjälp av indikatorer som bibliometriska mått och antal studenter per fakultet. Indikatorerna viktas, summeras och utfallet presenteras sedan i en lista där universiteten rangordnas.

Populära rankningar väcker kritik

English 2016-09-06

Listorna som rangordnar världens högre lärosäten har på kort tid blivit fler och fått större inflytande. Fall och avancemang blir nyhetsstoff och rankningarna påverkar idag både universitetens lokala verksamheter och nationell forskningspolitik. Men dessa försök att mäta lärosätenas kvalitet möter också hård kritik.

Björn Hammarfelt

Björn Hammarfelt

– Jag förstår lockelsen med universitetsrankningar – de erbjuder ett sätt att konkretisera vad ett universitet ska vara och hur det presterar. Att den data som ligger bakom är problematisk verkar ha mindre betydelse, säger Björn Hammarfelt, universitetslektor vid Högskolan i Borås och gästforskare vid Center for science and technology studies, CWTS, vid Leidens universitet.

År 2003 startade en boom för globala universitetsrankningar. Då publicerades den så kallade Shanghai-rankningen som snart fick sällskap av en lång rad andra världstäckande rangordningar av högre lärosäten. Idag finns åtminstone tio globala lärosätesrankningar med olika inriktning, de flesta producerade av kommersiella aktörer. Störst är Shanghai-, QS-, och THE-rankingarna (se faktaruta).

Med sitt lättillgängliga format, i en tid av ökad globalisering och fokus på kunskap som förutsättning för ekonomisk tillväxt, har rankningarna snabbt blivit populära. Resultaten blir nyheter både på universitetens hemsidor och i allmänna nyhetskanaler. De används av studenter, av lärosätena själva i marknadsföring, beslutsfattande och benchmarking, men också av beslutsfattare och politiker.

Hård kritik mot rankningar

Samtidigt är kritiken mot rankningarna hård. De anses inte kunna mäta kvalitet på ett relevant och rättvisande sätt. De sägs ge en alltför förenklad bild av universitetens uppdrag och täcker bara några få procent av världens universitet. Metoderna är i vissa fall oklart beskrivna och lever inte alltid upp till vetenskapliga krav.

Rankningarna missgynnar också vissa områden eftersom bibliometriska mått hämtas från databaser med huvudsakligen engelska publikationer och sämre täckning inom humaniora och samhällsvetenskap.

Tony van Raan

Ton van Raan

– Rankningarna avgörs nästan helt av prestation i medicin och naturvetenskap. Inom samhällsvetenskap och humaniora publicerar forskarna mer på sitt modersmål. Arbetena kan vara av hög kvalitet men citeras inte lika ofta som inom medicin och naturvetenskap, och syns därför knappt i rankningarna, säger Ton van Raan, professor emeritus i kvantitativa vetenskapsstudier vid Leidens universitet.

Speglar de kvalitet i forskning?
– De speglar det övergripande internationella genomslaget av universitetets forskning. Det är en viktig del av kvalitet, men inte samma sak.

Vid hans institution produceras den så kallade CWTS Leiden-rankningen (se faktaruta). Enligt Ton van Raan är den statistiskt pålitlig med en tydligt beskriven metod. Den baseras uteslutande på bibliometriska indikatorer och mäter endast forskning; vetenskapligt genomslag och samarbeten.

I de olika ledande globala rankningarna återfinns i hög grad samma universitet. Men även om listorna ger en viss idé om kvalitetsskillnader, är frågan om de mäter saker som är jämförbara, påpekar Björn Hammarfelt.

– Att jämföra Harvard, som har en budget motsvarande en mindre stats, med ett nationellt förankrat universitet i Sverige, är som att jämföra sportbilar med småbilar och säga vilken som är bäst. En sådan rankning säger väldigt lite.

Fått stort inflytande

Trots brister har rankningar fått stort inflytande. Personer med examina från högrankade universitet har lättare att få arbetstillstånd i vissa länder, exempelvis Danmark. Utländska lärosäten som vill verka i Indien måste ha en viss rankning, och även andra länder ställer krav på rankningsposition vid universitetssamarbeten.

Både Australien och Ryssland har långsiktiga strategier för att få in fler av sina universitet på världens topp 100-listor, och i Sverige påverkar rankningarna på vissa håll hur lärosätena utformar sina verksamheter, enligt en rapport publicerad 2015 av Sveriges universitets- och högskoleförbund (läs mer här i Curie om hur svenska lärosäten förhåller sig till rankningar).

Att rankningarna tillåts påverka forskningspolitik och hur universitet utformar sin verksamhet är problematiskt, anser Björn Hammarfelt.

– Även de mer inkluderande rankningarna mäter bara en ganska liten del av universitetens verksamhet – främst internationell publicering och internationellt rykte. Det kan leda till att verksamheter som inte hjälper dem att stiga i rankningen bortprioriteras; exempelvis samverkan med samhället eller undervisning och lärande.

Bortser från utbildning och lärande

E Hazelkorn

Ellen Hazelkorn

Det största problemet med universitetsrankningar är just deras inflytande över den högre utbildningen, i form av påverkan på lärosätens strategier och nationell forskningspolitik. Det anser Ellen Hazelkorn, professor emeritus vid Higher education policy research unit vid Dublin Institute of Technology. Hon är också rådgivare till Irlands myndighet för högre utbildning och författare till boken Rankings and the Reshaping of Higher Education. The Battle for World-Class Excellence.

Hon hävdar att rankningarna vilseleder – eftersom de utger sig för att ge statistiskt korrekt information om utbildningens kvalitet, men använder indikatorer som gynnar elituniversitet där bara en ytterst liten del av studenterna går. Och har en snedvridande effekt eftersom de i huvudsak använder forskningsrelaterade mått, och till stor del bortser från exempelvis utbildning och lärande.

– Skillnaden mellan ett universitet på plats 200 och ett på plats 150 är inte statistiskt signifikant – men ser ut att vara väldigt stor – och universitet och regeringar lägger betydande tid på att försöka klättra i rankningarna. Sammantaget förvränger det här fokus och syfte med den högre utbildningen, förklarar hon för Curie.

Samtidigt har de globala universitetsrankningarna utmanat synen på kvalitet och uppmärksammat betydelsen av investeringar i högre utbildning för att öka nationell konkurrenskraft, enligt Ellen Hazelkorn.

– I samhällen med svag kvalitetssäkring har rankningar också blivit ett verktyg för ansvarsutkrävande.

Resultaten ska sättas i sin kontext

Phil Baty, redaktör för Times Higher Education World University Rankings, ser deras rankning som ett verktyg för att förstå ett lärosäte eller ett nationellt utbildningssystem. Han är väl medveten om att rankningar kan missbrukas och poängterar att de inte ska användas som enda verktyg.

– Resultaten ska sättas i sin kontext och användas parallellt med egna strategiska planer. Rankningar kan ge viktig information till beslut, men ska inte driva fram beslut. Bäst är att bryta ned resultaten och titta på de individuella aspekter som betyder något för dig.

– Vi lever i en era av transparens och ansvarsutkrävande. Data behövs. Vi tillhandahåller data som är högst relevant för globalt inriktade forskningsuniversitet och politiker som vill se om de får valuta för satsningar i utbildningsystemet, fortsätter han.

Att deras metod skulle vara oklar håller Phil Baty inte med om, utan hänvisar till beskrivningen på hemsidan och djupare information tillgänglig vid förfrågan. Enligt honom är de 13 indikatorer som används i Times Higher Educations rankning väl balanserade och utvalda för att spegla ett lärosätes olika kärnuppgifter.

– Inget rankningssystem kan fånga alla aspekter av ett universitet. Det finns ingen objektivt perfekt rankning. Det är en subjektiv åsikt om vilka indikatorer som har betydelse och hur de viktas, vilken data som finns och kan jämföras globalt.

Fenomenet universitetsrankningar verkar hur som helst vara här för att stanna, och enligt Ellen Hazelkorn ökar listornas inflytande. Medan vissa bedömare ser en utveckling mot mer specialiserade rankningar, tror hon att verktyg där flera indikatorer kan ordnas efter användarens önskemål, liksom rankningar där hela utbildningssystem jämförs, blir viktigare framöver.

Text: Sara Nilsson
Foto: Caia Images / IBL Bildbyrå

1 kommentar

Tack för din kommentar. Den kan komma att modereras innan den publiceras.

  • Ann-Marie Lidmark

    Håller med dem som citeras i artikeln. Inom "mina områden" amalgam/dentalmaterialproblem och ADHD autism finns mycket bra forskning som inte publiceras i välkända tidskrifter och därmed som jag förstår det rankas som mer undermåliga än andra. En annan aspekt är att forskning som har svårt för finansiering t ex kostterapi gällande ADHD eller avgiftning gällande amalgamskadade inte har råd med stora dubbelblinda studier och om de dessutom publiceras i mindre kända tidskrifter blir resultaten ofta liggande utan att komma dem till del som skulle behöva denna forskningsinformation. Bra att detta tas upp.

    2016.09.09