Banbrytande forskning kan börja med en felaktig hypotes

I medicinhistorien finns många framgångssagor även innan medicinen blev naturvetenskaplig på allvar på 1800-talet. Som reumatolog skriver jag ut vidareutvecklingar av urgamla läkemedel från växtriket: salicylsyra mot inflammation och värk, kinabark mot den autoimmuna sjukdomen SLE (inte bara malaria) och kolkicin mot gikt.

Filosofen Karl Popper tänkte sig vetenskap som en process där man formulerar hypoteser som man försöker falsifiera genom experiment. Men inom medicinen har utvecklingen inte varit exemplarisk utifrån Poppers perspektiv utan mer vildvuxen.

Den kanske första kliniska prövningen gjordes utifrån en hypotes som var felaktig, men ledde ändå fram till ett stort framsteg. Skörbjugg orsakas av brist på C-vitamin och var ett stort problem på många håll. Detta blev extra tydligt hos sjömän som ju levde påvert långliga tider till havs, vilket noterades av läkare och andra.

Symtomen är trötthet, sår som inte läker, tandkött som blir inflammerat och tänder som faller ut. Sjukdomen liknar förruttnelse. Därför tänkte James Lind, skeppsläkare i engelska flottan, att man borde testa om medel som användes som konserveringsmedel och skyddade mot förruttnelse, sura som ättika, kunde skydda mot sjukdomen: själva surheten var boten.

Lind testade olika sura ämnen på sjömännen. Han delade in skörbjuggssjuka sjömän i sex grupper med två i varje som fick olika sura ämnen: utspädd svavelsyra (!), vinäger, cider, havsvatten (märkligt nog), en dryck på korngryn och kryddor, samt två apelsiner och en citron var om dagen. Efter sex dagar när frukten tog slut hade en sjöman i den sistnämnda gruppen blivit så bra att han kunde återgå i tjänst och den andra tydligt bättre. Hypotesen var fel men skörbjugg kunde nu förebyggas och även botas.

Hypotesen var fel men skörbjugg kunde nu förebyggas och även botas.

I dagens medicin sker framstegen ofta enligt den Popperska modellen. Ett exempel är reumatologin där de nya biologiska läkemedlen förbättrat behandlingen på ett dramatiskt sätt. För det mesta rör det sig om monoklonala antikroppar mot olika cytokiner. De är inflammationsämnen som man, genom otaliga experiment i allehanda experimentella system, vet har betydelse för inflammationen och har testats i storskaliga experiment, kliniska studier.

Men fullt så rätlinjigt är det inte alltid nuförtiden heller. Åderförkalkning som orsakar hjärtkärlsjukdom är en dominerande orsak till sjukdom och död, och man vet numera att det är en kronisk inflammation i kärlväggen. Statiner, som bland annat finns i vissa svampar, sänker blodfetterna, samt har skyddande effekt mot hjärtkärlsjukdom.

Men märkligt nog kan det vara så att de fungerar även av andra skäl än att sänka blodfetterna. De kan nämligen dämpa de immunologiska och inflammatoriska celler i åderförkalkningsplacken som aktiveras av härskna blodfetter som lagras där, enligt mina och andras studier. Alla håller inte med om att detta har betydelse i praktiken, själv tror jag att det kan spela en stor roll. Framtiden får utvisa hur det förhåller sig med den saken.

Serotoninupptagshämmare används över hela världen mot depression, och har förstås varit mycket omtalade och även omdiskuterade. Men många stora experiment, kliniska studier, visar på positiva effekter mot depression, vilket enligt hypotesen berodde på brist på serotonin. Nyare forskning talar för att seretonin inte spelar någon roll, även om sista ordet inte är sagt än (det är det ju aldrig i forskningen) och i så fall fungerar medicinen alltså av något annat skäl.

Somliga mediciner upptäcks genom ett slags styrd slump, som penicillinet. Alexander Fleming noterade att på hans bakterieplattor, som han experimenterat med, hade det bildats mögel. Han hade glömt dem på en hylla, och runt möglet var bakterierna döda. Andra exempel är Viagra, som gav synnerligen kraftfulla och oväntade effekter, men inte som det var tänkt, för blodtrycket.

Somliga mediciner upptäcks genom ett slags styrd slump, som penicillinet.

Växelspelet mellan hypoteser och experiment är centralt i medicinsk forskning, men rätlinjiga samband finns inte. Det räcker inte att leta statistiska samband framför datorn, man måste göra experiment – samt vara öppen för det oväntade.