Många länder i Europa har speciella system för vetenskaplig rådgivning till beslutsfattare – men inte Sverige. Coronavirusets spridning gör dock frågan allt mer aktuell också här.
Tajming, tålamod och social förmåga är viktiga egenskaper för forskare som vill kunna påverka de politiska besluten. Det menar statsvetaren Åsa Knaggård som i flera år har studerat relationen mellan forskning och politik.
De ska ta fram beslutsunderlag åt regeringen, skapa förståelse mellan forskare och politiker och fungera som ett bollplank i forskningspolitiska diskussioner. Curie har tittat närmare på systemet med vetenskapliga chefsrådgivare.
Bina Venkataraman är tidigare rådgivare inom forskningspolitik vid Broad Institute och numera rådgivare inom klimatfrågor i Vita huset. Hon är en av de kända profiler som gått mastersprogrammet i offentlig politik vid Harvard Kennedy School. Viljan att förbättra världen genom den offentliga sektorn är hennes främsta drivkraft.
Harvard Kennedy School utbildar morgondagens ledare med Kennedys berömda citat "don´t ask what your country can do for you, ask what you can do for your country" som motto. Målet är att studenterna ska bidra till samhället genom att jobba för den offentliga eller ideella sektorn.
Hon ska råda EU-presidenten om vetenskap, teknik och innovationer. Hon ska identifiera framtida möjligheter och hot, och bygga relationer med rådgivare över hela världen. Och hon ska öka EU-medborgarnas förtroende för forskning. Det är ingen liten uppgift som har tilldelats professor Anne Glover – EU:s första Chief Scientific Adviser.
