Stephen Hwangs rapport om att staten bör minska andelen extern forskningsfinansiering, har stora metodmässiga brister. De slutsatser som presenteras stöds inte av data, skriver Sveriges unga akademi.

Vetenskapsrådet anser att forskarnas frihet och forskningens kvalitet hamnar i skymundan i styr- och resursutredningen. Att öka basanslagen på bekostnad av de fria externa medlen är inte rätt väg att gå om vi vill nå målet att vara ett av världens främsta forskningsländer, skriver generaldirektör Sven Stafström.

Ordet ”överenskommelse” i Styr- och resursutredningen skymmer sikten, menar Margaretha Fahlgren, Uppsala universitet. Hon efterlyser större tilltro till lärosätenas förmåga till autonomi i praktiken, i stället för att skjuta utredningar i sank.

Lärosätenas förmåga att utveckla strategier och profiler behöver öka samtidigt som akademiska forskares rätt att själva formulera sin forskning är central. Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, har stora förväntningar på styr- och resursutredningen, och vill gärna se försök när det gäller överenskommelser mellan stat och enskilda lärosäten.

Kreativitet, nytänkande och hög kvalitet. För att nå dit måste fokus ligga på attraktiva miljöer med tydliga karriärvägar, god arbetsmiljö och stor autonomi för forskare och lärare, skriver Sveriges unga akademi. Annars riskerar lärosätena att skena iväg som Långbens husvagn på campingsemestern.

När instrumentalism och individualism tar för stor plats i akademin motverkas syftet. Per Gyberg, prefekt vid Linköpings universitet, beskriver styrning som leder till kunskapandets förfall. För hållbara, kreativa miljöer vill han se forskningsmedel till hela miljöer, inte bara individer.

Lärosätena bör få större självständighet. Det behövs en tydlig kvalitetsutvärdering, och nytta bör vara en faktor att ta hänsyn till vid fördelning av forskningsmedel. Det menar Peter Honeth som gjort en skuggutredning till den statliga STRUT-utredningen på uppdrag av Svenskt näringsliv.

Pam Fredmans utredning om styrning av lärosäten förslår en gemensam pengapåse för utbildning och forskning. Det är bra, men ger ingen lösning på den strukturella snedfördelningen av utbildningsresurser till humaniora och samhällsvetenskap, skriver Humtank.