Forskningspolitiken har skapat en kultur där vetenskapliga artiklar hetsas fram i jakten på bibliometriska mätetal. Det har lett till ett minskande utrymme för sådant som granskning, tvivel och omprövning i forskningen. Det menar Per Aspenberg, professor i ortopedi vid Linköpings universitet.

Norge ligger långt före Sverige när det gäller forskningsetisk medvetenhet. I april införde grannlandet riktlinjer som faktiskt ger konkret vägledning, skriver Göran Collste som vill se något liknande i Sverige.

Fallet med den omstridde kirurgen Paolo Macchiarini visar tydligt på behovet av en oberoende instans för att utreda misstänkt oredlighet i forskning, skriver Göran Collste och Stellan Welin. Det är inte lämpligt att lärosäten utreder sina egna anställda.

Bara en liten del av de etiska dilemman en forskare konfronteras med faller inom ramen för lagen om forskningsetik. Idag saknas forum för en levande diskussion om forskningsetiska frågor, skriver Gunnel Colnerud, professor emerita vid Linköpings universitet, i en replik på tidigare inlägg om etiska tillstånd vid kliniska studier.

Idag är det högskolan själv som utreder vid misstanke om forskningsfusk. Det finns flera brister i systemet och regeringen tillsatte i början av oktober en utredning för att kartlägga hur man hanterar misstänkt forskningsfusk och för att eventuellt föreslå förändringar.

Krönika av Gustav Nilsonne om hur utbrett forskningsfusk är och olika sätt att minska fusket.

Vetenskaplig oredlighet är inte alltid svart eller vit. Därför är det olyckligt med enbart ett juridiskt synsätt, där den som inte kan bevisas vara hundraprocentigt skyldig anses vara helt oskyldig.Det finns en stor gråzon som behöver belysas och beteenden som behöver korrigeras, utan att regelrätta straff utmäts, skriver Birgitta Forsman.