Allt fler och större biobanker byggs för medicinsk big data-forskning. Pratar vi för lite om säkerheten – eller för mycket? Det senare, tycker två forskare som Curie har talat med. Det här är den tredje av fyra artiklar i Curie om e-vetenskap.
Teaterpjäsen Det oupptäckta landet, med premiär 14 september, handlar om genetisk forskning. Men det är ingen ”vetenskapsteater” poängterar manusförfattaren och regissören Jacob Hirdwall, tjänstledig från Dramaten för att satsa på det egna projektet Ensembleverket tillsammans med några teaterkollegor.
Just nu byggs en biobank på SLU i Uppsala. Syftet är att skapa ordning bland provsamlingar, lagra dem optimalt och hantera alla prov på samma sätt så att de blir jämförbara. Biobanken ska också bli till en mötesplats för forskare, som i provsamlingarna kan hitta intressanta utgångspunkter för samarbete.
Det surrar. Ljuset bländar. Källaren i Akademiska Sjukhuset i Uppsala liknar ett ishotell och är med sina 700 kvadratmeter värd för en miljon prover som förvaras vid minus 80 grader. Hur kom de hit? Vart ska de sen? I andra delen av artikelserien om biobanker ger tidningen Curie några exempel på biobanker och vetenskapliga projekt.
Sverige är känt i vetenskapsvärlden för sina samlingar av biologiska prover som ofta beskrivs som en guldgruva för framtida forskning. Men insamlingen av prover har inte skett enhetligt och systematiskt. Nu görs kraftfulla satsningar för att bygga upp en infrastruktur.Tidningen Curie tar sig an temat biobanker i en artikelserie i tre delar.
Efter sin pappas död kände den danske vetenskapsjournalisten Lone Frank att hon hade tappat sitt sammanhang och hängde i luften, mamman var död sedan länge och hon har själv inga egna barn. Kunde hennes gener svara på frågan vem hon var och sia om framtiden?
